Wiedesheim-paul får HP:S Dribbler
”Du är för bra för att stå i mål”. Rasmus Wiedesheim-paul hade precis som pappa Håkan Svensson tänkt bli fotbollsmålvakt, men lyssnade på vad farsgubben sa och blev anfallare i stället. Det har han aldrig ångrat. Speciellt inte efter ett makalöst genombro
Sport: För 27 år sedan fick Håkan Svensson HP:S Dribbler. Efter en succésäsong med 19 mål på 22 matcher i Halmstads BK gör nu sonen Rasmus Wiedesheim-paul pappa sällskap.
– Roligt! Det bevisar ju att jag har gjort något bra. Jag har inte jättekoll på vad det innebär, men jag vet lite vilka som har fått
Dribblern de senaste åren, säger Rasmus Wiedeheim-paul.
1992 var det Svensson själv som fick bronsstatyetten, som numera är utbytt till ett modernare pris i glas, för sina insatser i Halmstads BK:S och Os-landslagets mål. Den här gången är det Rasmus tur.
– Nu har jag nått i fatt pappa på en punkt, men han har Sm-guld så där ligger jag en bit efter, konstaterar han.
Det är ovanligt att far och son får Dribblern, men det har faktiskt hänt tidigare då Lars-olof Jingblad fick priset 1956 och sonen Mats 1983.
27 år var det mellan de utmärkelserna – och lika många år är det mellan Håkan och Rasmus priser.
Många trodde nog att Wiedesheim-paul också skulle bli målvakt och visst vaktade han Astrios mål ibland, men han höll faktiskt löftet från när han som femåring fick frågan av en sportjournalist på en av landets större tidningar om han också skulle stå i mål som pappa.
– Nej, svarade Rasmus. Jag ska göra mål!
Så blev det även om han under en period tvekade om framtidsvalet.
– Pappa säger alltid att alla målvakter egentligen vill vara anfallare och att jag var för bra som utespelare för att vakta målet.
Med de orden i ryggen lämnade en ung Rasmus moderklubben Astrio för HBK och gjorde debut i Superettan redan som 17-åring i en bortamatch mot AFC United.
Han som hade fått epitetet hal som en ål och avslutare av rang hade nått ett av sina mål.
Men sedan började det kärva för jättetalangen. Han fick inte spela i HBK, lånades ut till Landskrona 2017, kom hem igen för att på nytt bli utlånad – den här gången till IFK Värnamo 2018. Där hamnade Rasmus under Jonas Thern, som han hade som tränare under sin skoltid i Osby.
– Jag tyckte att det gick jättebra för mig och i första matchen mot Jönköping (3–0) var jag inblandad i mycket, men i nästa match var jag utanför laget igen och frågade Jonas varför? Då sa han att jag gjorde det för enkelt för mig och spelade för mycket i sidled i stället för att våga framåt, dribbla och göra mål.
RWP lyssnade på vad Thern sa, knöt näven i byxfickan och var snart tillbaka i laget igen. Sedan gjorde han en stark höst, där han bland annat var inblandad i ett av målen när Värnamo slog HBK med 3–0 på Örjans vall.
Ramsus fick tillbaka självförtro
endet när han nu äntligen fick spela från start i varje match.
Men efter att
ha flyttat tillbaka till HBK i fjol hamnade han på nytt på bänken under Igor Krulj och fick inte spela så mycket.
– Då var jag trött på det och hade lust att sluta, men pappa var bra att prata med och kom med goda råd.
Vändningen kom när Magnus Haglund ersatte Krulj som ny tränare och två matcher och två klassmål senare mot Trelleborg och Gais var 20-åringen given i startelvan.
Sedan gick utvecklingen i raketfart. Rasmus gjorde mål efter mål och stannade till slut på 19 fullträffar, vilket gav en andra plats i skytteligan efter Erik Björndahl i Degerfors.
– Men jag hade ändå svårt att vara nöjd. Björndahl gjorde två mål i sista matchen och vann skytteligan. Då kändes det inte så bra att ha missat två straffar under säsongen...
– Men jag har mycket att utveckla och tänker jobba på att förbättra det som jag redan är bra på och det som jag är sämre på. Jag lärde mig mycket i fjol med att löpa i djupled och skapa ytor, men jag behöver bli bättre på att hålla undan motståndarna när jag är felvänd.
Vad tror du om HBK:S chanser i Superettan 2020?
– Det är svårt att säga med tanke på läget vi varit i de senaste åren, men jag tycker att vi har en bra spelartrupp och kan vi bygga upp ett spel som håller i längden kan det bli riktigt kul. Jag får ända säga som Haglund att vi går upp i Allsvenskan när vi är redo.
Det har varit stort intresse för dig efter framgångarna. Stannar du kvar i HBK?
– Som det ser ut nu så blir jag kvar – sedan vet man inte vad som händer i framtiden. Det är mycket snack i branschen. Pappa har alltid varit noga med att ha jag ska ha fokus
på fotbollen.
Vad har du för fotbollsdrömmar?
– Mitt mål är att gå vidare och ta mig så långt som möjligt. Drömmen är att spela i någon av de stora ligorna och i A-landslaget.