Konstnären Nathalia Edenmont står inför sin största utmaning
Det kallas ”frozen shoulder” och betyder att axeln blir stel och öm och armen närmast oanvändbar. Med rätt behandling går det över efter något år, men för Nathalia Edenmont är det en katastrof.
På senare år har konstnären Nathalia Edenmont inriktat sig på att göra collage av insektsvingar som hon sedan fotograferar och förstorar. Det är ett krävande precisionsarbete där hon sitter timme efter timme, dag efter dag, med pincett i handen och gasmask för ansiktet på grund av limmet.
I somras sa högeraxeln ifrån. Läkarens besked var frozen shoulder och åtminstone ett års vila innan hon kunde använda armen igen.
– Det här var det värsta som kunde hända! Som konstnär arbetar jag med min högerarm. Jag var i chocktillstånd, hade massor att leverera till en utställning i New York och hotade läkaren med att ta livet av mig!
Sedan augusti har hennes tillvaro handlat om att klara av vardagen. Hur diskar man med en hand?
Med hjälp av alternativ behandling har armen nu återfått lite rörlighet men att jobba tjugo timmar om dygnet som förr, det kan hon inte längre. Nathalia Edenmont står inför en ny utmaning – att begränsa sitt arbete.
– När jag fotade porträtt hade jag ett helt team med medarbetare. Vi började sju på morgonen och höll på till mitt i natten för en enda bild. Alla var trötta utom jag, jag hade kunnat jobba ett dygn till. Jag får energi av att jobba.
Porträtten hon talar om har blivit något av hennes signum: ofta en poserande kvinna som draperats i ett hav av blommor, frukter eller något annat, arrangerat med minutiös precision. Ibland har modellen ett dött djur i famnen.
Hemma i lägenheten på Östermalm i Stockholm ligger alla bildprojekt i vila, övertäckta av svart plast eller tyg. Men på väggarna vittnar flera verk om hennes arbete.
Där hänger bland annat det uppmärksammade fotografiet av en hand med fem döda möss påträdda som fingerdockor. Och bilden med kaninhuvudet i en vas.
– Det har blivit både polisanmälan och husrannsakan. Men jag har aldrig velat provocera och är inte provokativ som person. Jag är introvert, vill ha lugn och ro och går aldrig på galor och bjudningar. Kanske kan det uppfattas som provocerande, att jag framstår som en diva. Men jag vill bara jobba.
Nathalia Edenmont växte upp på Krimhalvön i forna Sovjetunionen. Föräldrarna dog tidigt och hon fick klara sig själv från 14 års ålder. Till sin hjälp hade hon sitt starka självförtroende, format både av hennes sovjetiska fostran och av att hon var bäst i klassen.
– Klart att det satte sina spår att mina föräldrar dog. Jag lärde mig att man inte har människor för evigt, de kan försvinna när som helst. Det gjorde mig otrygg. Men tänk dig den otryggheten ihop med ett enormt självförtroende – då presterar man jäkligt bra.
Hon skrattar ofta. Humorn har hon alltid haft. Hon kallar den för ”sin svarta humor”.
I dag kan hon skratta åt det faktum att hon som ung gifte sig fem gånger på fem år. Och skilde sig varje gång.
– Det tar inte så lång tid att gifta sig. Ett par dagar. Samma sak med att skilja sig. Det blir fyra dagar på ett år.
Hon trodde på äktenskapet och tror man på något satsar man på det, i alla fall om man heter Nathalia Edenmont. Nu tror hon på konsten i stället och trivs med sitt sätt att leva.
Ett tag försökte hon med konstgjord befruktning men det fungerade aldrig.
– Nu känns det inte aktuellt längre. Ena sidan av hjärnan har accepterat att jag aldrig kommer få barn. Men den andra sidan tänker att kanske en dag. Som om storken skulle kunna komma.
På skämt säger hon att insekterna numera är hennes barn. De vars vingar hon sätter samman till stora kollage och ställer ut världen över.
I maj har hon återigen en stor vernissage i New York. Ett par av utställningsväggarna återstår att fylla. Hinner hon skapa tillräckligt mycket nytt innan leveransen går i mars?
För att bli klar i tid har Nathalia lyckats skjuta upp operationen av sina visdomständer till sommaren. Det klarar hon genom att enbart inta flytande föda under ett halvår.
– Jag ska försöka börja jobba lite nu. Det blir första gången jag arbetar sedan augusti. Det måste gå.