Jennie Olsson har gjort drömpraktik på NASA
Jennie Olsson har en förkärlek för stenar. Gärna från andra planeter än jorden. På NASA:S Goddard Space Flight Center arbetade hon med att utveckla metoder för datering av stenar ute i rymden.
Jennie, 31 år, minns känslan när hon i augusti klev in på centret som ligger i Maryland några mil från Washington.
– Jag var så exalterad. Det kändes som en hel stad när jag klev innanför grindarna, ungefär 10000 personer arbetar där. Det finns restauranger och affärer, ja till och med en bank i området, men inga bostäder. Jag höll till i avdelningen för planetär forskning en bit in i området.
GSFC som är ett forskningscentrum för obemannad rymdfart är uppkallat efter den amerikanske rymdfartpionjären Robert Goddard.
I Sverige läser Jennie masterprogrammet i geovetenskap vid Göteborgs Universitet
men hon är även intresserad av rymden.
– Jag sökte praktikplats genom Rymdstyrelsen som har ett samarbete med NASA. Rymdstyrelsen skickar 2-4 studenter till NASA för praktik varje år. Det drog ut på tiden innan jag fick ett besked, jag var jättenervös.
Jennies intresse för sten och bergarter väcktes vid ett besök på Island och från början var målet med att plugga geologi att bli vulkanolog. Men under utbildningens gång började hon fokusera på berggrundsgeologi.
– Verkligen nördigt. Jag skulle aldrig trott det här om mig själv när jag var 16 år, skrattar hon. Men det är en spännande kunskap hur jordklotet fungerar och utvecklas. Man kan tidsmässigt zooma in och zooma ut hur mycket man vill. Jag har snöat in på berggrundsgeologi, som är lite mer hårda stenar.
Jennie är förvånad över att trycket till geologutbildningen är förhållandevis lågt.
Enligt henne borde det vara en lång, lång kö med sökande.
– Det är en roligt utbildning som varvas med studieresor runtom i världen. Jag själv har varit i Norska fjällen och i Oman. Efter utbildningen är det lätt att få jobb, och det är oftast bra betalt.
Jennie som i vår går sista terminen på Geovetarcentrum vid Göteborgs Universitet befinner sig i det labb hon tillbringat många timmar den senaste tiden. Det är belamrat med skrivbord, maskiner och apparater. Framför allt har instrumentet LA-ICP-MS fått hennes ömma uppmärksamhet.
– Jag arbetar med metodutveckling för att tidsbestämma meteoriter, det handlar om miljarder år, säger hon och beskriver arbetet med ord som radioaktiva isotoper, laser, kalium och argon.
Under sin fyra månaders praktik på NASA arbetade hon med dateringsinstrumentet KARLE, som fungerar på väsentligt annorlunda sätt.
– Vi daterar meteoriterna både i USA och här i Sverige för att jämföra metoderna. När det gäller främst KARLE är det tänkt att tidsbestämningarna ska utföras av förarlösa robotar som styrs från jorden. Därför är arbetsförhållandena speciella, det går ju inte att göra i ordning eller preparera stenarna som på ett labb. Arbetet i USA ingår i mitt examensarbete.
På den avdelningen Jennie var på i NASA fanns, förutom hon själv, sex forskare och en doktorand.
– Jag var praktikant men sågs som en forskare och fick ta eget ansvar för projektet. Jag träffade min handledare som reste mycket på ett möte en gång i veckan. Jag blev uppmuntrad att tänka själv, men kunde fråga alla på avdelningen, det var en enorm kunskapsbank som arbetade där.
Praktikplatsen kostar 70 000 kronor, men Rymdstyrelsen stod för de kostnaderna plus för Jennies omkostnader för resan och visum. Mat, hyra och annat fick Jennie använda sitt studielån till.
– Jag hyrde ett rum tio minuters promenad från forskningscentret för cirka 8000 kronor i månaden. Det var dyrt men det kostar så mycket där. Den damen jag hyrde rummet av hade ytterligare två praktikanter som inneboende. Det var bra för vi blev kompisar och har fortfarande kontakt.
Jennie hade kontrakt att hon skulle arbeta åtta timmar per dag, men det blev lätt mer. Hon trivdes på labbet och med de trevliga amerikanarna.
– Jag beundrar amerikanarnas vältalighet, de är öppna, tar folk så bra och är duktiga på att ha roligt.
Förutom att hon var förvånad över att det var så prestigelöst och avslappnat på forskningscentret var det ytterligare något som förvånade henne.
– Nästan alla åt chips till lunch. Ofta var det en macka och en liten påse chips. Det jag saknade var svensk mat och mina vänner och anhöriga. Jag hade lite hemlängtan, men min kille var och hälsade på mig en långhelg. Jag kom hem lagom till jul så jag kunde ta igen det där med svensk mat, Haha. Det var kul att göra praktik i USA, men jag kan inte tänka mig att bo i ett annat land än Sverige. Jag tycker att Sverige är bäst.
Tillbaka på geologiska arbetar Jennie med att slutföra sitt examensarbete. I vår är hon klar och hon behöver inte oroa sig över jobb.
– Jag har redan skrivit kontrakt med ett privat företag. Det var ett jobb jag ville ha och det enda jag sökte och det fick jag.