Johan Hammerby: Mohombi och Mariette tog sig till final. Men det kanske var det som var skrällen – att det inte blev någon överraskning.

Jag måste börja med att säga att Luleå är en väldigt trevlig och fin stad. Vädret har varit strålande, och under lördagen var jag ute med en spark på en igenfrusen Luleälv. Vackra parkmiljöer avlöste fika i vintersolen. ”Problemet” med en sådan här stad är dock att den ligger där den ligger. Man råkar inte direkt köra förbi, utan det krävs en planerad resa dit, och ett syfte. Till exempel att Melodifestivalen kommer till stan.

Det är många som följer tävlingen på plats, framför allt journalister från de stora mediehusen, men även mindre tidningar, bloggar och poddar. När samma personer har koll på tävlingen år efter år är det också lätt att börja känna igen vissa mönster. Och ett sådant brukar handla om deltävling tre.

Under flera år har det nämligen varit så att just denna deltävling, det har varit den där lite crazy veckan. När folk har röstat fram bra låtar de första två veckorna brukar man kunna skoja till det lite nu. Detta har bland annat Owe Thörnqvist tjänat en finalplats på, liksom tramsgubbarna Ravalliacz (med bland andra Tommy Körberg och Claes Malmberg), som sjöng ”En riktig jävla schlager” 2013. Och behöver jag ens nämna Björn Ranelid? Festnummer som Jessica Anderssons ”Party voice” 2018 och Isas ”Don’t Stop” 2016 har också fått gå före andra förhandsfavoriter.

När artisterna presenterades i höstas satte spelbolagen direkt upp Mohombi och Mariette som segertippade, innan man hört låtarna. Men detta var ju deltävling tre, och här fanns med både ett gammalt 90-talsgäng i Drängarna, och den moderna Youtube- och Tiktok-stjärnan Anis Don Demina. Vem av dessa skulle kunna skrälla sig till en plats?

” Under flera år har det nämligen varit så att just denna deltävling, det har varit den där lite crazy veckan.

Under veckan har repetitionerna varit rätt så kaosartade. Alla nummer har krånglat, och aldrig tidigare har så mycket ändrats. Mohombi skulle flyga och Albin Johnsén bar in ett halvt spökslott på scen under första repet, för att sedan ta bort och lägga till både rekvisita och scenkläder till dansarna. Varje gång han testade sin låt såg den annorlunda ut, och så vitt jag vet håller han fortfarande på att ändra om sitt nummer...

Förhandsfavoriterna började svaja lite, medan uppstickarna Drängarna höll konstant fest i arenan. Samtidigt så började det pratas mer och mer om Faith Kakembo, som en potentiell skräll. Och man kan ju inte räkna bort Anis Don Demina, för han har ju kidsen med sig.

Allt sådant här diskuteras i det oändliga när man sitter där i arenan och pressrummet. Sedan kom resultatet på kvällen, och det blev – helt skrällfritt. Mohombi och Mariette tog sig till final, precis som man sade i höstas. Lite snopet. Men det kanske var det som var skrällen – att det inte blev någon överraskning.

kommer inte gå till historien som någon stark deltävling. Allt var kompetent (så när som på ett bidrag från Albin) men det mesta var mest ”meh”. Inget speciellt. Rätt så tråkigt emellanåt. Mariette rockade till det mer än vad hon brukar, och det var kul att se hur hon njöt på scen. Det stack väl ut mest, så jag tror inte att vi tar med oss vinnaren av årets Melodifestival från Coop Norrbotten Arena.

Det jag i stället tar med mig från Luleå är fina minnen av gnistrande snö, härliga pratstunder med kollegor och fans från hela landet, och ett historiskt fjärde raka finalplats för Mariette. Och en tanke om att även en inställd skräll ibland kan vara en skräll i sig.