Joakim Broman: För att utvecklingen ska vara möjlig måste även mindre flygplatser finnas att landa på.

ISverige finns det tolv finska korrespondenter som bevakar Sverigeför finska medier. Men det finns bara tre svenska korrespondenter i Finland. Det konstaterar Hu fvud stadsbladets ledarskribent Torsten Fagerholm i Medierna i P1 (8/2). När Medierna undersöker hur många korrespondenter som svenska medier har i våra nordiska grannländer blir resultatet magert. I Köpenhamn och Reykjavik återfinns inte en enda svensk journalist som arbetar för svenska medier. Det finns reportrar som ska bevaka Danmark och Island, men det görs från Sverige. I Oslo finns det bara en reporter kvar på plats: Björn Lindahl som arbetar deltid för Svenska Dagbladet. Alla andra medier bevakar Norge från Sverige.

Torsten Fagerholm tycker att det är ”lite synd om svenskarna”. För information och nyheter om våra grannländer påverkar handel, turism, kommunikationer och politik.

Björn Lindahl i Oslo konstaterar att det var länge sedan han hade informationsmonopol om vad som hände i Norge. På 1980-talet kunde han vara ensam journalist om att ha en kopia av statsministerns tal. I dag kan man i Sverige ladda ned Nrk-appen till sin smarta tv och titta på Dagsrevyen varje kväll.

Därför är det egentligen lättare för mediekonsumenter att ta del av vad som händer i Norden numera. Men samtidigt är det färre svenska journalister med Norden som bevakningsuppdrag. Björn Lindahl beskriver situationen som att det finns mer information – men mindre uppmärksamhet. När en korrespondent inte finns på plats, görs inte journalistik om vardagslivet. Det blir inte en journalistik som speglar oss själva, som Lindahl uttrycker det.

Den i Sverige mest kända norska mediepersonligheten, Fredrik Skavlan, är med rätta upprörd över den brist på kunskap om Norge som finns i Sverige, framför allt om norsk kultur. Det sistnämnda är något som svenskar har att reflektera över. Många svenska artister som sjunger på svenska har blivit väldigt stora i Norge – men inte tvärtom. För några veckor sedan skrev journalisten Po Tidholm (DN 22/1) om att han försökt lansera och skrivit om den norska gruppen delillos (vars senaste skiva släpptes i januari), men det nappade inte den svenska publiken på. Tidholm konstaterar dock att den svenske artisten Oscar Danielsson spelar på 30 (!) ställen i Norge och Danmark under vintern – men gör endast tre konserter i Sverige.

” Mer information – men mindre uppmärksamhet.

Det är lättare än någonsin att ta del av nyheter om våra nordiska grannar, det är förvisso sant. Men frånvaron av korrespondenter i våra grannländer innebär också att svenska medier inte har tillräckligt många personer som har tid att rapportera och som kan bygga upp en kunskap om länderna. Rapporteringen riskerar att bli sporadisk och ytlig och kunskapen om vad som händer i våra grannländer minskar. Det är ju trots allt svenska medier som svenskar använder mest.

Okunskap hos allmänheten leder lätt till ointresse och det är farligt. De nordiska länderna har mycket gemensamt: historiska band, handel och inte minst det säkerhetspolitiska läget. Därför är det allvarligt om Norden hamnar i medieskugga. Jämför man med detaljrapporteringen om det amerikanska valet är kontrasten stor. Men nordiska politiker har minst lika stort inflytande på svenska förhållanden, därför bör också vårt intresse vara större.