Malin Rockström: Nu måste vi stå enade, jättelångt ifrån varandra!

Nu vänner och fiender är det dags! Nu måste vi stå enade, jättelångt ifrån varandra! Beväpnade till tänderna – med tvål och humor.

Ni vet precis vad jag menar för det enda media rapporterar om är coronaviruset. Och om inställd sport på grund av coronaviruset.

Humor kommer inte skydda mot smitta, göra sjuka friska eller återuppväcka någon från de döda. Men det kan spara vårt psyke i den konstigaste tid jag någonsin levt i. Humor har hjälpt mig hantera alla kriser i mitt liv, uppbrott, död och cancer. Får man skoja om sånt? Jag hävdar att man måste det.

När min pappa fick cancer för snart två år sedan var jag i sommarstugan i Värmland och mamma ringde. ”Pappa har fått besked idag. Det är en tumör. Han ska strålas och sen opereras.” Jag drog ett djupt ”ladda för avgrundsböl-andetag”, men mamma avbröt mig och sa ”Malin, du ska inte gråta. Pappa har sagt att ingen behöver gråta och då får det bli så. Han säger att han klarar det här. Vi måste vara starka för honom.”

Jag kom av mig helt, och först blev jag förbannad. Dumma mamma! Ska hon bestämma att jag inte ska gråta!? Jag gråter så mycket jag vill. Och så grät jag en liten stund, tills jag kom på hurdan min pappa är.

En jävla killgubbe. En person som låter mig känna alla känslor jag vill, så länge jag också kan skämta om det. För det är nog den allra skönaste känslan. När man är ledsen eller rädd och så skämtar man tills man börjar skrattgråta. Efter en stund går skrattgråten över i äkta ledsengråt. Och sen skrattar man igen och då är man renad.

Vi skämtade om cancer i ett år. Ibland grät vi, men sen skrattade vi igen. Sen var det över. Han klarade sig! Jävla dunder-killgubbe! Vi förminskade aldrig det faktum att han kunde dött, att det var allvar på riktigt och att cancer är skit. Men det hjälpte pappa och det hjälpte vår familj att göra cancern till åtlöje. Vilken tönt den är.

Ännu större tönt var cancern när den tog min morfars liv. Men vi skämtade om den mellan alla tårar. När min farfar dog skämtade vi och sa att ”det hade han räknat ut, den filuren, att han skulle kasta in handduken på min brors födelsedag”. När han visste att vi var tillsammans, så att vi kunde gråta och skratta ihop.

Humor behöver inte vara ett skydd, något vi gömmer oss bakom, ett försvar när vi känner oss osäkra. Det kan vara det som får oss orka framåt. Finns det inget ljus så tänd ett, även om det är ett doftljus som luktar bajs.

Nu klarar vi det här tillsammans, vi måste göra det tillsammans. Vi måste skydda de som bara har humor, eller inte ens det. Du kan inte dela med dig av ditt immunförsvar, men hela du och allt du gör kan rädda någons liv. Var solidariska, tvätta händerna, hjälp de som behöver hjälp och köp inte slut på allt toapapper. I dessa tider kan ni som inte renoverat bort bidén skatta er lyckliga.

Sist men inte minst, dela med dig av dina skämt, ta hand om dig och laga något riktigt riktigt gott av alla havregryn, pastan och saltet du fyllt skafferiet med.

Var solidariska, tvätta händerna, hjälp de som behöver hjälp och köp inte slut på allt toapapper.