Johannes och Emelie möttes på gymmet
Drängsered: Många kärlekspar kan nog tacka ödet för att just de träffades. Men Drängseredsparet Emelie Liljeson och Johannes Hoppes historia slår nog det mesta. Första gången de möttes upptäckte de något häpnadsväckande om varandras bakgrund.
Emelie Liljeson och Johannes Hoppes gemensamma resa i livet börjar i Kopparberg, utanför Örebro, en novemberkväll 2013. Emelie, som har sökt jobb runt om i Sverige, har fått jobb som försäljare på ett stålföretag och redan första kvällen bestämmer hon sig för att gå till gymmet. En ung, snygg man fångar hennes uppmärksamhet.
– Jag blir presenterad för Johannes som jobbar som personlig tränare några timmar i veckan. När jag ska berätta för Johannes varifrån jag kommer säger jag först Göteborgstrakten. Jag vet ju inte hur väl han känner till Halland. När jag fortsätter säga Halland, Ullared och Fegen så säger han att hans mormor bor i Drängsered, berättar Emelie som växte upp i Fegen.
Det visar sig att Emelie och Johannes, som aldrig träffats förut, har sina släktrötter på exakt samma gata i Tångabo utanför Fegen. I den lilla byn med bara några enstaka hus bodde Johannes och Emelies mormödrar grannar under sina barn- och ungdomsår.
– Allt händer av en anledning. Det var meningen att jag skulle träffa Johannes första kvällen i Kopparberg. Vi flyttade ihop redan efter en månad, säger Emelie.
När hon och Johannes blev ett par inleddes ett detektivarbete hemma i Halland. Johannes mormor Maj Lindqvist och Emelies mormor Marita Svensson försöker på varsitt håll stilla sin nyfikenhet. Det är först när de ringer varandra som alla pusselbitar faller på plats.
– Det är ju min Johannes som har träffat er Emelie! utbrister Maj i ett telefonsamtal med Marita.
Världen är liten, konstaterar Marita.
– Om de hade träffats här i krokarna vore det inte så konstigt, men i Kopparberg av alla ställen.
I barndomen älskade Marita att vara hemma hos nio år äldre Maj, som ofta satt barnvakt när föräldrarna arbetade ute på åkrarna.
– Våra familjer ställde upp för varandra, säger Maj.
Och så verkar det förbli när Emelie och Johannes nu knutit sina respektive familjer närmare varandra.
Snart sju år har gått sedan den där magiska kvällen på gymmet i Kopparberg. Emelie och Johannes har köpt hans släktgård Höghult utanför Drängsered. Här bodde Johannes mormor Maj i vuxen ålder.
– Jag älskar det här stället och är så glad att Johannes och Emelie har tagit över det, säger Maj.
Gården har varit i släktens ägo sedan 1893 och ligger bara någon mil från Tångabo, där Maj och Marita bodde grannar i barndomen.
– Vi letade efter en gård med mark. En jul var vi här och gick med hundarna och drömde oss bort. Då förstod vi att det var denna gård vi letade efter, säger Emelie.
– Genom att flytta hit kom vi också närmare familj och släkt, tillägger Johannes som själv är uppvuxen i Uddevalla.
Sedan flytten i somras har livet kretsat mycket kring att inreda huset. Förlovning och en inflyttningsfest för släkt och vänner har de hunnit med, men giftermål och barn får vänta lite till.
– Min 30-årsfest blev som en inflyttningsfest då alla fick se hur vi bodde. Hela gården var full av husvagnar och husbilar, säger Johannes.
De båda vill leva sitt liv på landet och deras kreativa sidor märks i inredningen. Emelie tycker om att skapa genom återbruk och Johannes beskrivs som en riktig ”Uppfinnar-jocke”, något han sägs ha ärvt efter Majs morbror Gunnar som bodde i Höghult innan Maj.