Min treåring skriker jämt – vad ska vi göra?
Stina Hindström svarar på frågor om föräldraskap
Hej!
Min treåring skriker konstant. Inte bara när han är upprörd (vilket verkar vara för det mesta) utan allt som framförs, framförs med en ljudnivå som kräver hörselskydd. Detta påverkar humöret och tinnitusförekomsten hos samtliga familjemedlemmar och det börjar bli svårt att inte kontra hans skrikande med ett ”skrik inte hela tiden” – som gapas fram av oss vuxna. Hörseln hos honom är okej enligt läkare. Vad ska vi göra? Anna
Hej Anna!
Det är lätt att förstå att du är bekymrad. Höga ljud är tärande och kan sätta igång känslor av stress, ilska och vanmakt. Det låter verkligen jobbigt för alla i familjen, även för treåringen själv, och det är klokt att ni undersökt om det är något problem med hörseln.
Treåringar är i en intensiv utvecklingspsykologisk fas.
Språk, samspelsförmåga och motorik utvecklas mycket. Man klarar många saker som tidigare var svårt. Treåringar övar dessutom självständighet genom att uttrycka sin vilja och sina åsikter. Allt detta kan upplevas både kul och svårt för barnen – och för föräldrarna.
Att ibland vara upprörd hör åldern till, även om det är olika från barn till barn, men att vara upprörd nästan jämt är en annan sak. Då skulle jag tro att det är något barnet reagerar på. Mitt råd är att försöka sätta er in i ert barns perspektiv.
Kanske känner han sig inte förstådd? Treåringar tycker ofta om att prata och berätta och om vuxna har svårt att förstå kan det leda till frustration. Att sällan få sin vilja igenom kan också kännas jobbigt, det kan handla om att barnet inte får bestämma men också att det inte klarar av något som det vill klara.
Treåringar fungerar bäst i miljöer och situationer som de känner igen sig i och förstår – kanske upplever han ibland omgivningen som svårbegriplig och oförutsägbar?
Även om treåringar fixar en del saker på egen hand blir de snabbt överbelastade av för höga krav, och att inte klara av kraven kan resultera i ilska.
När ni fått er en bild av vad som upprör ert barn kan ni föräldrar stötta varandra i att hjälpa honom. Med treåringar kan man komma långt med ökad positiv uppmärksamhet, lagom med krav, att låta barnet bestämma över små saker i vardagen och tydliga rutiner.
Du skriver också att din son skriker även när han inte är upprörd och det låter verkligen påfrestande. En del barn höjer rösten när de blir engagerade, detta kan vara extra intensivt i vissa utvecklingsfaser och brukar växa bort. Att bara säga till brukar inte fungera. Barn lär sig av att få veta vad, hur och varför de ska göra saker. Försök hjälpa till genom att prata i vanlig samtalston och reagera positivt när han gör likadant. Det är viktigt att som vuxen ha tålamod och påminna sig om att det kan ta tid.
Om er son pratar i vanlig samtalston ibland kan det vara klokt att försöka förstå vilka förutsättningar han behöver.
Måste han skrika för att höras? Ibland kan det vara svårt att göra sin röst hörd i en familj och ni vuxna kan förekomma skrikandet genom mer uppmärksamhet. Tänk också på den allmänna ljudnivån i familjen. Kanske pratar ni föräldrar också högt till varandra? Det är lätt hänt. Jag har själv mer än en gång gapat på mina barn om att sluta skrika – för som du skriver vill man gärna skrika tillbaka när man tröttnat, men det leder sällan till varaktiga förändringar. Vi behöver visa våra barn hur vi vill att de kommunicerar.
Om problemen fortsätter även efter ni listat ut vad som gör ert barn upprört tycker jag du ska kontakta BVC där sjuksköterska, psykolog och läkare kan hjälpa. Jag önskar dig varmt lycka till! Ta hand om dig, och dina öron och gör vad du kan för att fylla ditt tålamod. Stina Hindström