”Sveriges värdelösa rockkultur”
Joakim:
– När vi släppte förra albumet gjorde vi en turné i Sverige som var ganska grundlig. Jag vet faktiskt inte var fan vi fick den idén ifrån för det var en riktigt dålig idé.
Frans:
– Det var delvis för att vi ville spela mycket för att bli bra på att spela ihop.
Joakim:
– Vår tanke var ju typ att om det är så att vi har tio fans i Örnsköldsvik så skulle vi åka dit och lira för dem. Men sedan är ju problemet att Sverige som land faktiskt har en så sjukt värdelös rockkultur. Det är fortfarande så att man super sig dyngrak innan man går ut, för det är så dyrt att dricka ute på stället, så man är så ”shitfaced” att man är på gränsen till att inte få komma in. Och så spelar de någon värdelös diarré-musik skithögt innan man går på, alla är drängfulla och försöker ragga på varandra, och det är så otroligt lite fokus på det som är bandet.
Frans:
– Jaha, jag trodde det var bandet du pratade om?
Joakim:
– Exakt ja! Bandet är så dyng att de knappt kan gå, försöker ragga på varandra och spelar skitdålig diarré-musik. Ha ha. tion innan Fredestad kontaktade dem.
– Man har ju hört legenden om när Ace Frehley kom till Kiss och hade olika gympadojor på sig och såg ut som någonting katten hade spytt upp, och så fick han jobbet.
Det hade varit en kul scen om folk stått och köat för att komma in till oss och stajla med sina skills, säger Åhlund.
Petrus Fredestad är med ”på ett litet hörn” av den kommande ep:n ”Roofied angels”, men hans prägel kommer framför allt att höras på framtida släpp. Joakim Åhlund säger
att musiken drar åt en ny riktning. Bandet flörtar med techno och det känns bara toppen, konstaterar han.
– Jag har ganska länge velat pusha musiken åt det hållet. Man hör lite på förra albumet, vissa låtar har knappt någon gitarr över huvud taget. Det är jävligt skönt. Vi har alltid gillat monotona grejer.
” Samtidigt är det skönt att man har ett jobb så att man inte behöver kompromissa med någonting annat.
Les Big Byrds musik har länge beskrivits med ord som ”kraut” och ”psykrock”, men Nino Keller är snabb med att påpeka att influenserna är så många fler. Han hinner däremot inte utveckla resonemanget innan Joakim Åhlund bryter in.
– Det blir ganska tunt och endimensionellt om man bara säger ”Vi gillar Neu och därför gör vi Neu-låtar”. Man vill ju försöka hitta någon egen grej och uttrycka sig själv, det är vad det handlar om. Vi tar ju minst lika mycket intryck av Hurriganes eller Motörhead som vi tar av Neu. Det är liksom inget kul att bara äta spaghetti varje dag, även om spaghetti i och för sig är riktigt jävla gott.
Frans johansson