Nellie och ”Fidde” – dotter och far i samma Hbk-lag
Hon är mer eller mindre uppvuxen på Örjans vall med blått blod i ådrorna. Det var nästan ofrånkomligt med Hbk-ikonen Fredrik ”Fidde” Andersson som pappa. I dag gör Nellie Andersson, 20, själv karriär som målfarlig anfallare i samma klubb och tränaren är –
– Fast där ser jag ändå inte honom som min pappa utan som min tränare. Men visst finns det fördelar att ha pappa som sin tränare. Vi tänker fotboll på samma sätt, har ett gemensamt intresse som dotter och far. Och så kan vi samåka till träningen... skrattar Nellie som dessutom bor kvar hemma.
Ta en titt på bilden här intill från HP den 3 november 2000. Fredrik Andersson med en lite drygt sju månader gammal Nellie i famnen och med mamma Jessica.
Dagen därpå skulle han som årsfärsk lagkapten få lyfta von Rosens pokal för HBK:S Sm-guld 2000 – för övrigt den siste att få lyfta just den pokalen då den året därpå ersattes av Lennart Johanssons pokal.
– Jag såg förresten HBK:S guldmatcher från 1997 och 2000 nyligen på tv. Det var fantastiskt roligt att se eftersom jag annars har fått det berättat för mig och sett bilder från dem, inflikar Nellie.
Men snart skulle hon i mamma
Jessicas famn bli en trogen gäst på Örjans vall där ”Fidde” skulle komma upp i över 500 matcher innan han, efter två Sm-guld, två lillasilver, ett brons och cuptitel, lade skorna på hyllan för att så småningom i stället bli styrelseledamot, klubbchef, valberedningens ordförande och nu – tränare för damlaget.
Då hade Nellie redan som fyraåring börjat spela i Snöstorp Nyhem för att ett halvår senare ta klivet över till Centern – en klubb som hon sedan skulle vara trogen fram till 2018 när det blev spel på högre nivå i IS Halmia.
– Det syntes tidigt att Nellie hade bollkänsla. Kastade man en boll så hade hon inga problem att fånga den, minns Fidde.
Så mycket av pappas karriär minns av förklarliga skäl inte Nellie då han lade av i HBK efter 2001, men sedan gjorde kortare gästspel i Snöstorp Nyhem, IS Örnia och Simlångsdalen.
Men en sak har ändå etsat sig fast: – När han skallade ihop, spräckte näsan och blodet bara forsade. Det är en skräckbild, men om jag minns det eller har sett det i efterhand vet jag inte eftersom jag bara var två år, säger Nellie.
Men genom åren hann hon testa på många andra idrotter som handboll, golf, dans och – trav!
– Jo, faktiskt! Jag körde ponnytrav två år, jag och Hanna (Comnell). Det var kul, men inte lika roligt som fotboll.
Att det blev just trav hade naturligtvis en förklaring i att pappa då ägde travhästar ihop med Tommy Frejdh.
” I HBK ser jag ändå inte honom som min pappa utan som min tränare.
Nellie Andersson
Men Fidde är förstås tacksam över att Nellie – liksom så småningom syskonen Alice och Filip – valde fotbollen.
– Ja, det var ju det bästa som kunde hända eftersom jag då kunde fortsätta med fotbollen, men då som tränare och ledare, nickar han.
IF Centerns -00-kull på flicksidan visade sig vara en mycket framgångsrik årgång som skulle generera många spelare högre upp i divisionerna.
Och en av dem var Nellie Anders