Fusk och våld troligt i Belarus presidentval
På söndag är det presidentval i Belarus (Vitryssland). För första gången på länge har Aleksandr Lukasjenko en opposition värd namnet – men någon ny president är inte att vänta. – Detta kan bli det smutsigaste valet någonsin, säger Belaruskännaren Ingmar O
– Han är en träig sovjetisk byråkrat som är slug och väldigt maktmedveten. Han gör allt för att hålla sig kvar vid makten, säger Ingmar Oldberg, Belaruskännare och associerad medarbetare vid Utrikespolitiska institutet.
Mannen han beskriver är Belarus sittande presidenten Aleksandr Lukasjenko, som kallas för Europas sista diktator och som har innehaft presidentskapet sedan 1994.
Inför valet har en trio av kvinnor tornat upp sig som motståndare mot Lukasjenko samtidigt som stora protester förekommit runt om i landet. Martin Kragh, chef för Rysslands- och Eurasienprogrammet vid UI, beskriver protesterna som liknande de som kommit och gått i forna sovjetrepubliker genom åren.
– Människor kräver grundläggande värdighet. De protesterar mot att staterna är korrupta och att de mänskliga rättigheterna kränks, säger Martin Kragh.
Lukasjenkos hantering av både ekonomin och den rådande pandemin har legat till grund för protesterna. Men att de skulle leda till ett maktskifte ligger inte nära.
– Valmyndigheten kommer inte låta det ske helt enkelt. Han kommer klara det hela genom först fusk och i andra hand våld, säger Oldberg och tilläggar att Lukasjenko kanske kommer att låtsas få lite lägre vinstmarginal än han annars skulle gjort.
Observatörer från ODIHR, organet
Att någon annan än den sittande presidenten Aleksandr Lukasjenko skulle segra i helgens presidentval i Belarus ser de flesta som otänkbart.
för valobservation inom Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa (OSSE) kommer inte vara på plats för att bevaka valet i Belarus, då de inte har bjudits in av landets myndigheter. ODIHR har i ett uttalande manat belarusiska myndigheter att ta steg för att skydda grundläggande fri- och rättigheter i landet.
I förra veckan greps 33 ryska medborgare i Belarus, tillhörande den ryska paramilitära gruppen CHVK Vagner. De anklagas för att ha planerat terrorhandlingar för att destabilisera landet inför valet. Ryssland hävdar att de i själva verket var på genomresa.
– Ryssland är väldigt nervöst att väst eller Nato ska breda ut sig ännu mera. Om demokratiska krafter skulle ta över så skulle Ryssland ingripa. Jag tror att Vagner-gruppen skickades dit för att angripa och försvåra för oppositionen. Men samtidigt använder Lukasjenko ingripandet som ett sätt att visa att han ingriper även mot Ryssland, säger Ingmar Oldberg.
Från Moskva har man i över 20 års tid talat om att absorbera Belarus i Ryssland, medan Lukasjenko som är en stark belarusisk nationalist har stått emot. Utan Lukasjenko menar Oldberg att Belarus sedan länge skulle vara en del av Ryssland och att Moskva låter honom sitta kvar då de andra alternativen ses som sämre.
Både Ryssland och Belarus är beroende av varandra. Belarus behöver Ryssland av energi- och handelsskäl och Ryssland ser Belarus som en buffertzon mot väst.
Trots sitt beroende av Ryssland beskriver Oldsberg Belarus ekonomi som stabilare än Rysslands.
– Det spelar Lukasjenko på. Han säger att landet är en ö av stabilitet när det är oroligt både här och där, inklusive i Ryssland. Han framställer sig som en garanti för stabilitet och för att allt ska förbli som vanligt. Invånarna är materialister och tänker först och främst på den egna plånboken och sin egen välfärd, säger han och tillägger att han tror att ekonomin just nu är för bra i landet för att en riktig förändring ska kunna ske.
Hur ett helt korrekt val i Belarus skulle sluta är enligt Martin Kragh nästan omöjlig att sia om. Men någon annan utgång än en vinst för Lukasjenko i helgens val ser han inte som trolig. Vad som händer därefter återstår att se.
– Protesterna är ett stort slag mot hans legitimitet. Frågan är om Lukasjenko kommer att kunna möta kraven på förändring. Skulle protesterna fortsätta även efter valdagen så har vi tidigare sett att han använt våld för att möta protester, säger Martin Kragh.