Shitkid
20/20 Shitkid
Åsa Söderqvist, kvinnan bakom Shitkid som återigen, i alla fall på skiva, är ett soloprojekt, bråkar vidare på nya plattan. Shitkid är punk på det viset att man käftar med det etablerade, med patriarkatet och med omgivningens förväntningar. Eller bara med den som finnas närmast till hands.
Som i ”Stubborn signs”, en lätt grinig kärleksförklaring och inte minst en av plattans mest älskvärda spår. ”I try to smile but you’re talking to me like a child, you really like to pick a fight, huh?”, sjunger Söderqvist.
För den som lyssnat en hel del på amerikansk indie från början av 1990-talet är det tätt mellan referenserna, mycket låter välbekant och Shitkid har den där lite irriterande, släpiga, störigheten som går så bra ihop med den lite snett ihopspikade slacker-pop-rocken. Det är helt rimligt att Shitkid har framgång i USA.
Själv säger hon att plattan är ett försök att göra ”Zara Larsson-musik” och jag tror jag förstår hur hon menar. Det är en intressant idé att ta det mest tillgängliga och slipade och försöka bryta ned det till något annat. Låtarna blir som blanka men kantstötta porslinsfigurer på en loppis-hylla.
Men musik som är en kommentar, en reaktion eller en antites hamnar ju också omedelbart i sin egen position. När Shitkid förhåller sig till Zara Larsson eller för den delen till den egna, tidigare musiken blir hon också genast till en auktoritet i sin värld, hon sin egna form att låta sig stöpas i. Se där, det ständiga dilemmat för all punk, indie och ”alternativ” musik.
Detta sagt är det gott att höra hur Åsa Söderqvist kör på med sin grej och faktiskt också lyckas foga samman beståndsdelarna till något som håller fast lyssnaren långt bortom de snygga effekterna. Som i ”Waste of time”, ett slags synt-anthem som skulle kunna blåsas upp till ett Depechigt
arenaformat men som slamrar fram som en trasig gammal Volvo 240 på väg till någon obskyr skogsfest. Eller som i ”Dying to” som skulle kunna vara en Katy Perry uppfödd på bamba-knäckebröd, granskott och novembermörker.
Vi behöver musik som skaver mot det förväntade. Det är ett svårt uppdrag, men Shitkid bidrar på ett bra sätt.