25 år sedan skrällen: HBK slog Parma med 3–0
19 oktober 1995. Den dagen har etsat sig fast i många Hbk-supportras hjärtan. Det var då som amatörlaget från Halmstad chockade hela Fotbollseuropa i 3–0-segern mot stjärnspäckade Parma på Gamla Ullevi i Göteborg. – Än i dag kommer det fram människor och
HBK hade krånglat sig förbi Lokomotiv Sofia och lottades mot Parma i den andra omgången av Cupvinnarcupen.
Det italienska topplaget hade tidigare under våren vunnit Uefacupen för första gången sedan Juventus besegrats med 2–1 sammanlagt i finalen.
Vem kunde då ana att HBK bara några månader senare skulle skrälla mot Parma i en match som blev en av klubbens mest klassiska genom tiderna?
På grund av en Kommunalarbetarstrejk flyttades hemmamatchen från Örjans vall till Gamla Ullevi och det var många som tyckte att det försämrade HBK:S chanser. HP:S krönika på matchdagen hade rubriken ”Hur mycket vinner Parma med?”
Men det fanns i alla fall ett blåsvart lag tränat av Mats Jingblad som trodde på devisen att ”Ingenting är omöjligt”.
– Vi tog mer och mer plats i svensk fotboll och efter flera skalper var vi mogna att möta Parma. Någonstans kände vi att vi kunde hota dem, säger Niklas Gudmundsson, tvåmålsskytten som fick sitt internationella genombrott i matchen.
Listan av storspelare, numera legendarer, i det italienska superlaget var lång – Tomas Brolin, Hristo Stoichkov, Dino Baggio, Fabio Cannavaro och Gianfranco Zola fanns i startelvan medan stjärnor som Faustino Asprilla och Fernando Couto lämnats hemma.
– Jag tror inte att Parma hade scoutat oss till 100 procent, men vi visste hur vi skulle utnyttja deras defensiva svagheter. Ytterbackarna var väldigt offensiva och vi lyckades locka upp dem för att sedan satsa på snabba omställningar. Det föll väl ut, skrattar ”Gudis”.
Redan efter sju minuter tog HBK ledningen. Joel Borgstrand skickade iväg en långboll, som Robert
Andersson skarvade till en fri Gudmundsson. Han fick god tid på sig och placerade in 1–0 med vänstern.
2–0 kom efter en dryg halvtimme. Magnus ”Turbo” Svensson hittade fram med en passning till ”Gudis” som halkade lite först innan han rullade in bollen i bortre hörnet.
Då var det många fans som rös i Göteborg och hemma i tv-soffan. Men det skulle bli ännu bättre. Håkan Svensson storspelade i målet och räddade med händer, axlar och ben innan Robert Andersson glidtacklade in 3–0 i nättaket på Gudmundssons inlägg i andra halvlek.
– På den tiden var Eurosport en av få sportkanaler på tv och då kom mitt 3–0-mål mot Parma med som omgångens mål. Det var väl första och enda gången man var med där, säger ”Robban” och ler.
Han fortsätter:
– Det blev en jäkla uppståndelse. Vi mötte ett gäng stjärnor som bara skulle krossa lilla HBK, men vi gjorde en jättebra match och det var förstås fantastiskt för allihop att vinna mot det här världslaget.
Besvikelsen var så stor hos motståndarna att knappt någon bytte tröja med Hbk:arna.
– Jag tror att Hacke (Tommy An
” Det blev en jäkla uppståndelse. Vi mötte ett gäng stjärnor som bara skulle krossa lilla HBK.
Robert Andersson
dersson) fick Zolas tröja, men han var också den enda som tackade oss för matchen och tyckte att vi gjorde det jävligt bra. De andra spelarna försvann bara därifrån och pratade inte ens med pressen.
– Det var därför Zola blev så populär efteråt. Han var den enda stjärnan som stod upp och fick cred för det, säger Andersson.
Han minns också en episod före matchen. HBK bodde på Hotell Europa i Göteborg och på kvällen ville ordföranden Stig Nilsson prata med ”Robban” och Håkan Svensson.
– Stig var en härlig herre. Han bjöd in mig och Håkan till sitt rum och då visade det sig att han hade fått sviten. Det var roligt eftersom Stig var känd för att vara snål och hålla hårt i pengarna.
HBK förlorade sedan returen i Parma med 4–0 och åkte ur cupen, men den matchen missade Gudmundsson efter att ha dragit på sig ett gult kort för mycket.
– Jag har sett situationen efteråt och tycker fortfarande att det var en horribel varning, men när Stoichkov satte en armbåge på Fredrik Ljungberg, som mycket väl kunde ha gett rött kort, hände inte så mycket, säger Niklas och fortsätter:
– Jag hade sett fram emot att spela i Parma. Hela säsongen hade gått bra och det hade varit intressant att få se vad den löpkapacitet jag hade och det flow som jag var inne i hade kunnat innebära.
– Men det är bättre att bli ihågkommen för en match än ingen alls. Än i dag kommer det fram människor och påminner mig om Parma – och minns vad de gjorde då.
Han hade tidigare under säsongen tagit plats i landslaget och rykten florerade kring den målfarlige anfallaren, men insatsen mot Parma blev avgörande för ”Gudis” framtid.
Han fick snabbt lämna Thailand, där han var på semester med HBK, och åka till Blackburn för att skriva på ett proffskontrakt.
– Jag gjorde många bra matcher det året och innan jag flyttade visade klubbar som Norwich, Crystal Palace och Tottenham intresse för mig.
Han säger att cupvinsten våren 1995 blev startskottet för en tio år lång bra Hbk-period, som kulminerade med en annan bragd – jätteskrällen mot Sporting Lissabon sedan Patrik Ingelsten avgjort i förlängningen i Portugal 2005.
Niklas vill hylla många i laget efter skrällen i Parma, men väljer att framhålla en spelare.
– Är det någon som ska omnämnas så är det Anders Smith. Det var ofta han var en ledargestalt på mittplan och satte nivån. Han låg i mångt och mycket bakom mina framgångar.
25 år har alltså gått sedan skrällen på Gamla Ullevi.
– En härlig tid! Det var stort för oss allihop att slå Parma och i dag är det ett fint minne, tycker Robert Andersson.