Jan-owe Wikström: Jag har tappat räkningen på antalet incidenter i Halmstad arena – Hockeysveriges Fawlty Towers.
En havererad ismaskin. Vatten på isen som förvandlades till slask och gjorde isen så mjuk att den tvingades byggas upp igen. Frysas, hyvlas och skrapas.
Två timmar och 40 minuter försenad kom omstarten i Vårettan södra mellan Halmstad Hammers och Kallinge/ronneby i gång. Vid midnatt var den slut sedan Alexander Johansson prickat in sitt tredje mål till 4–3 1.11 in i förlängningen. Midnatt!
Okej, shit happens. Olyckor kan naturligtvis inträffa. En gång eller två.
Men inte fem, sex eller sju, där jag har tappat räkningen på antal incidenter i Halmstad arena – Hockeysveriges egna motsvarighet till Fawlty Towers.
Eller som domarbasen Daniel Lindgren uttryckte det:
– Är det inte sargen så är det plexiglaset och är det inte plexiglaset så är det isen och är det inte isen så är det ismaskinen...
Då glömde han ändå brandlarmet som har ljudit ett antal gånger.
Just så.
Jag vet inte om det är okunskap eller ointresse. Jag vet bara att något måste göras. För Hockeysverige skrattar åt Halmstad och lider med Hammers, där sms:en ramlade in från kollegor, ”vad är det den här gången?”, när matchen inte ens hade börjat när alla andra var slut. Och de ansvariga tycks inte bry sig om huset som kommunen glömde. Eller struntade i.
Trots att ishallen började byggas 1967 är den, utan innertak, inte färdig 54(!) år senare. Ljudanläggningen är ett skämt. Matchuret är nog det enda i landet som inte hänger över mittpunkten. Och glöm att de gamla trästolarna hade varit utbytta om inte Halmstad hade tilldelats lag-vm i bordtennis 2018.
– Ska vi spela hockey till midnatt? På riktigt? Och stackars Kallinge/ronneby som nu ska sätta sig i en buss på hala vägar och inte är hemma förrän framåt fyra, fem på morgonen. Jag skäms, suckade tränaren Fredrik ”Fredda” Johansson för att sedan erkänna:
– Ett tag ville jag, ärligt talat, skita i matchen.
Då, innan starttiden till slut sattes till klockan 21.40, hade olika alternativ diskuterats som att flytta matchen till träningshallen, båda lagen vägrade, flytta den till dagen därpå förutsatt att man kunde ordna boende till Kallinge/ronneby medan det tredje, att hitta ett helt nytt speldatum gick bort när Hockeyförbundet och Hockeyettan då hotade med böter eftersom man, på grund av coronahotet, ville hålla alla andra speldagar öppna.
När åtta personer stod runt ismaskinen där en försökte göra något medan sju tittade på kom jag osökt att tänka på vitsen om hur många norrmän som krävs för att byta en glödlampa (ni vet den där med sex stycken, en som håller i lampan och fem som snurrar honom).
Och när nämnde domarbas Lindgren och Hammers klubbchef Peder Carlsson skrapade isen (var fanns personalen?) blev jag alltmer övertygad om att jag hade hamnat i Basils, Sibyls och Manuels galna värld.
Samtidigt satt spelarna inne i sina omklädningsrum – och käkade pizza i väntan på att isen skulle frysa!
– Vi såg att Kallinge hämtade in sina matlådor och insåg att våra killar också behövde mat. Så vi beställde 60 pizzor och lät Kallinge få hälften, förklarade Johansson.
Sedan kom vi in på det som det här skulle ha handlat om; matchen. Efter fem uddamålsförluster var förstås en uddamålsseger efter 0–2-underläge det som Hammers behövde. Men de två poängen skulle/borde ha varit tre för med tekning i motståndarzonen med 22 sekunder kvar ska Krif inte tilllåtas kvittera 59.58.
– Surt att det inte blev tre poäng, men jag är glad över att det blev två för alla jobbade verkligen i dag, ansåg Hammerstränaren.
Jodå, men inte spelade laget som en aspirant till att vinna serien. Därtill var det för ihåligt, för omständigt i egen zon och för dålig skärpa i omställningarna så där måste det snäppas upp.
Tur då att man har spelare som Alexander Johansson. Det är de som gör skillnad. Liksom ett fortsatt vasst powerplay och ett väsentligt förbättrat boxplay.
Att kolsyresläckaren då hade skickats in inför slutperioden sedan en spricka i isen bakom ena målet hade upptäckts orkade knappt någon bry sig om.
Desto fler höjde nog på ögonbrynen när samma ismaskin som hade orsakat alla problem sedan oblygt rullade ut i båda periodpauserna. Det var obegripligt och rysk roulette på hög nivå.
För inte var det väl så simpelt/ pinsamt att några slarvigt åtdragna skruvar, när bladen byttes ut dagen innan, var orsaken till kaoset...?