Deckarduon som valde en kvinnlig pseudonym
Kvinnor är på väg att ta över litteraturvärlden och författaryrket, på mer än ett sätt. Förr fick en kvinnlig författare anta manlig pseudonym för att bli bedömd på lika villkor. Nu skriver flera män under kvinnliga namn – och säljer bättre.
För den danska deckarduon Anders Rønnow Klarlund och Jacob Weinreich var det först med namnet Anna Ekberg som det lossnade ordentligt. Namnet låter ”flott” enligt duon, som kom på att de skulle ge ut under kvinnlig pseudonym när förlaget allt annat än jublade åt deras senaste alster.
– Vi presenterade ”Den hemliga kvinnan”, för förlaget, men de tyckte att det var väldigt långt från det vi hade skrivit tidigare. Den handlade mer om kärlek och relationer och på något sätt tyckte de att den var feminint skriven. Det provocerade oss att förlaget inte verkade gilla att vi som män hade skrivit om saker som kvinnor är mer intresserade av, säger Anders Rønnow Klarlund.
Duon hade tidigare haft en viss framgång under namnet AJ Kazinsky, men Anna Ekberg passade bättre in i mallen för en nordic noir-succé: kvinna med ett svenskklingande namn.
– De sade att vi fick ge ut den under ett annat namn. Då bestämde vi oss för Anna Ekberg. Vi ville inte heta något danskt, som ”Dorthe Hansen”, det passade inte. Sedan vi började skriva som Anna Ekberg har jag upplevt ett slags konstnärlig frigörelse, säger han.
Boken ”Ciona – en självbiologi” slog ner som en bomb i Litteratursverige 2002, då den gavs ut under författarnamnet Tamara T. Det blev den första boken någonsin att nomineras till Augustpriset under pseudonym. Några timmar före prisutdelningen berättade författaren Torkel Wächter i en intervju att det var han som låg bakom romanen.
” Danskar brukar skämta om att Sverige är lite för jämställt. Jag är inte säker på att det hade blivit samma sak här.
Åsa Arping, professor i litteraturvetenskap, Göteborgs universitet
Jonas Axelsson är vd på bokförlaget Polaris, där AJ Kazinskys böcker – men inte Anna Ekbergs – har givits ut. Han var förläggare på Bonniers när Lars Keplers ”Hypnotisören” gjorde succé och det ännu inte var känt vem som låg bakom pseudonymen.
– Varje gång undrar man över varför författarna vill använda just det namnet. Jag minns att vi hade den diskussionen kring Kepler, varför inte Johanna Kepler? Men varje författare har sin egen anledning till valen de gör.
Tror du att fler män kommer att ge ut böcker under kvinnlig pseudonym framöver?
– Det är svårt att säga. Jag anser att det är ganska vågat. Vissa författare kanske tänker att det är viktigt att komma så nära läsekretsen som möjligt och största gruppen läsare är medelålders kvinnor. Allt beror på framgångsfaktorn. Om Anna Ekberg hade varit bland de topp tre bästsäljande författarna i Sverige
hade vi förmodligen sett fler försök.
Skälen som 1800-talets kvinnliga författare hade för att ge ut sina böcker under manlig pseudonym kan inte appliceras på manliga författare som ger ut under kvinnlig. Det konstaterar Åsa Arping, professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet.
– När kvinnor valde att skriva under manlig pseudonym var det ju för att undvika fördomsfulla recensioner från en nästan helt manlig kritikerkår. Nu handlar det mer om att man vill bli bedömd på ett annat sätt, som när JK Rowling ger ut deckare under manligt namn för att inte förknippas med Harry Potter, säger hon.
Anders Rønnow Klarlund och Jacob Weinreich är öppna med att de står bakom pseudonymen Anna Ekberg, men de tror inte att läsarna alltid uppfattar att det är två män som skrivit böckerna.
– De flesta som läser vet inte att det är vi. Förhoppningsvis kommer de inte att känna sig besvikna. Jag hoppas att vi duger till att skriva även om kvinnliga upplevelser, säger Anders Rønnow Klarlund.
Åsa Arping är tveksam till om två svenska manliga författare hade fått höra av ett förlag att de inte borde stå bakom en kvinnlig pseudonym.
– Danskar brukar skämta om att Sverige är lite för jämställt. Jag är inte säker på att det hade blivit samma sak här. Vi har ju redan haft Knausgårds ”Min kamp”, som gjort det okej att skriva om en hemmapappa som är uttråkad vid lekplatsen. Man behöver inte vara kvinna för att beskriva barn och relationer, säger hon.