Nyrebäcken slingrar sig fritt igen
Tylösand: Sju månader efter skandalen när Nyrebäckens utflöde grävdes om slingrar bäcken åter som den vill. Nu med en norrgående bana och med tänderna i ett fast grepp om den närmaste sanddynen.
Sju månader efter den olagliga grävningen vid Nyrebäckens mynning har naturen tagit över igen. Nu gör bäckens krumbukter att den närmaste sanddynens kanter sakta äts upp, tugga för tugga.
Efter de omfattande regnen i början av veckan har Nyrebäcken haft ett kraftigare flöde än på ett tag. Redan under hösten förra året syntes tydliga spår av att bäcken åter börjat på ett mer slingrande utlopp, än den grävda raka bäckfåran som blev resultatet av den olagliga grävningen.
Ingreppet upptäcktes i mitten av juni. Då hade någon med hjälp av entreprenadmaskiner sett till att räta ut bäckens utlopp. Tidigare hade bäcken slingrat sig i en vid böj söderut innan den mynnade ut i havet.
När bäcken nu vrider sig mer nordligt än tidigare syns också att den närmat sig en stor sanddyn på den norra sidan av bäcken. Tydliga, skarpa raskanter visar hur sanddynen decimeras. De höga flödena i början av veckan har förstärkt bäckens grepp om den stora sanddynen.
– Det här beror troligen inte på grävningen. Det är helt naturligt, vi ser naturens gång, konstaterar Hans Schibli, vattenmiljöövervakare på länsstyrelsen.
I somras blev han bestört över ingreppet i bäcken och utnämnde på stående fot grävningen till en placering på hans negativa topp fem-lista från sina 30 år på länsstyrelsen.
Han förutspådde också det vi ser i dag, att bäcken skulle återgå till en egen form.
– Dynamiken är naturlig och det är något vi eftersträvar i den nya naturvården, bäcken lever sitt eget liv, fortsätter han.
Christer Johansson bor i närheten och följer dagligen naturens gång på sina promenader längs strandremsan. Han tillbringade sin barn
doms somrar i Tylösand och minns de strama restriktioner som gällt under närmare 40 år, då sanddynerna skulle skyddas, sanden skulle bindas och det mänskliga slitaget skulle minimeras.
Nu ser han bäcken bita tugga efter tugga av sanddynen och har svårt att förstå varför det får fortgå:
– Jag minns från när jag var barn att man satt upp spont längs med bäcken. De gick förbi dynerna. Bara de sista 20 meterna närmast havet hade bäcken fritt spelrum. I bland strävande den norrut, i bland mer åt söder, berättar han och föreslår att man skulle kunna styra Nyrebäcken på strandremsan med stenblock:
– Jag såg på golfbanan att man gjort så vid ”Bäckhålet”. Man skulle kunna göra så på högersidan, där bäcken går nära sanddynen, så att vattnet går lite mer rakt ut. Nu går ju böjen norrut och det är risk, om den får leva fritt, att den gör en lika lång sväng som den gjorde söderut tidigare. Den har tagit delar av dynerna på bäckens södra sida. De var betydligt större där för flera år sedan, säger han.
Hans förslag präglas av erfarenheterna ifrån alla åren med det kraftiga skyddstänket kring dynerna. Han har också sett hur hägrar mumsat på fisk i bäcken hela sommaren och berättar, som en kommentar till reaktionerna på grävningen, att fisklivet i bäcken tycks ha klarat sig bra.
– Jag såg häger här så sent som bara för några dagar sedan. De står stilla i bäcken och jagar föda.
Hans Schibli har också, på mer analytiska grunder, sett att fisklivet tycks ha klarat av grävningen, trots att det under en tid fanns en fördämning i bäcken som begränsade flödet.
– Det har varit stora flöden sedan dess. Men redan när vi elfiskade i augusti såg det fint ut. Vi såg både laxungar, grönling, havsöringsungar och lite andra arter. Det är en lokal vi använt länge, ungefär 50 meter uppströms den lilla bron över bäcken. Där uppe hade grävningen inte haft någon inverkan, däremot vet jag inte hur den påverkat höstens vandring.
Fortfarande sju månader efter sommarens olagliga grävning väcker den starka känslor för Hans Schibli, som tagit prover i bäcken under 30 år:
– Det var otroligt fult och dumt, det borde vara rätt lätt att komma på vem det var som gjorde det. Det var någon form av verksamhet på stranden, med grejer och lite olika loggor. Man borde inte behöva vara inspektör Poirot för att komma på vem som låg bakom det.
Det här beror troligen inte på grävningen. Det är helt naturligt, vi ser naturens gång.
Hans Schibli,
vattenmiljöövervakare på länsstyrelsen