Taxifärder och truismer med Janne Josefsson
”Från Hisingen till Casablanca” SVT 1 (4 delar) Medverkande: Janne Josefsson och Mohammad Lamari
Janne Josefsson har lagt spaden på hyllan och gått i pension. Men den 67-årige veteranreportern vill fortsätta gräva. Janne vill snacka journalistik med arbetskamraterna och känna den hetsiga nyhetspulsen på en redaktion.
Overksamheten tär på honom. Framtiden känns osäker.
Dessutom är han rädd för att bli beroende av en rullator och vill absolut inte tänka på döden – som ändå tycks krypa in på honom från alla håll.
Det är i korta drag själva grundidén och den bärande premissen i SVT:S nya serie ”Från Hisingen till Casablanca”. Det kanske låter lite torftigt men faktum är att programserien rullar på, mycket tack vare Janne Josefssons sidekick.
Programmet utvecklas nämligen till en road trip när SVT för ihop den lätt neurotiske Janne Josefsson med den livsglade taxichauffören Mohammad Lamari, som också nått pensionsåldern, bor i en lägenhet i Djursholm och kommer från Tunisien.
Tillsammans tar de båda herrarna en tripp till Tranås där Mohammad Lamari först bodde när han kom till Sverige. Sedan gör de ett rätt misslyckat besök hos Josefssons barndomsgranne Clark Olofsson i skånska Veberöd (den gamle bankrånaren ser mest coronapandemin som ett ovälkommet avbrott i sina rånarromantiska affärer) innan de avslutar rundresan i Janne Josefssons sommarhus vid kajkanten på Åstol.
Hela tiden snackar de om livet och döden och vad helst den ene säger så kan man vara övertygad om att den andre tycker tvärtom.
Visserligen haglar truismerna i taxin men stämningen är god och man har det trots allt rätt trevligt i deras otvungna och lite trötta sällskap.
Precis när man befarar att SVT gjort en nyversion av ”Driving miss Dasiy” så byter de plats och Janne tar ratten så att Mohammad kan få vila en stund. Att den grävande reportern leder samtalen och är den som står i centrum är kanske inte så mycket att säga om, men visst hade man velat få reda på lite mer om Mohammad Lamaris person och hans liv i Sverige.
” Nu blir den största överraskningen hur nära det gamla skjutjärnet faktiskt har till sina känslor. Janne Josefsson gråter när han kokar hummer.
Nu blir den största överraskningen hur nära det gamla skjutjärnet faktiskt har till sina känslor.
Janne Josefsson gråter när han kokar hummer, pressar bort en tår när han bläddrar i gamla tidningsklipp och blir djupt känslosam av att hamna i Sahlgrenskas telefonkö. Men det går över.
Precis som min besvikelse över att ”Casablanca” i titeln inte syftar på staden i Marocko utan kinakrogen i Skene.