Nya läraravtalet är lärarnas och skolans sista chans
Efter att ett nytt läraravtal har tecknats är det kommunernas ansvar att se till att det åtföljs. På central nivå måste ett förstatligande av skolan genomföras, decentraliseringen har inte gynnat svensk skola. Det skriver Lina Hading, ordförande för Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening.
HP Ledare 13/4. Läraravtalet som nyss klubbats igenom är otroligt viktigt för att vända en nedåtgående trend för skolan. Samtidigt har inte det tidigare avtalet fallit ut så som det var tänkt.
Nu trappar vi upp våra ansträngningar. Det är hela det framtida yrkeslivet för oss lärar- och studie- och yrkesvägledarstudenter som står på spel.
Löneutvecklingen för lärare stannar av vid 40-årsåldern och arbetet med organisatorisk och social arbetsmiljö har inte genomförts på alla skolor.
Vi kan inte ha ett avtal som inte följs av alla, vi kan inte heller ha ett avtal där lönetaket nås halvvägs till pensionen. Det är helt orimligt.
Eftersom skolan är decentraliserad blir det upp till varje kommun att följa avtalet, och till lokala fackliga representanter att ifrågasätta brister, se till de anställdas rättigheter och kämpa för den arbetsmiljö och de villkor vi har rätt till.
Den lokala fackliga kampen blir ännu viktigare än den varit tidigare. Vi behöver alla ta vårt ansvar för att se till att våra arbetsgivare, och framtida arbetsgivare gör rätt för sig och har förutsättningarna att göra rätt för sig.
Den svenska skolan står inför stora utmaningar vad gäller allt från kompetensförsörjning till betygsinflation och segregation. Man pratar om att en hel generation kan gå förlorad till följd av pandemin och skolan är nyckeln till att försöka lindra dessa konsekvenser.
Det är tydligt att det måste ske en förändring, skolan kan inte fortsätta att drivas så som den gör i dag. Lärare och studie- och yrkesvägledare förtjänar en god arbetsmiljö, att jobba inom skolan är och ska vara ett privilegium.
Det ska löna sig att utbilda sig, det är inte ett kall utan ett helt vanligt yrke. Det handlar inte om att lärare eller vägledare är magiska varelser som får jobbet gjort under vilka förhållanden som helst. Hur kan vi lösa problemen med kompetensförsörjning inom skolan om det inte är attraktivt att jobba inom skolan?
Efter att avtalet nu tecknats så är det som sagt kommunernas ansvar att se till att det åtföljs. På central nivå måste frågan om ett förstatligande av skolan genomföras, det är uppenbart att decentraliseringen inte har gynnat svensk skola.
Hur kan vi annars garantera att ett centralt avtal följs och arbetas med likvärdigt på alla arbetsplatser?
Ett annat stort problem som måste drivas centralt är frågan om marknadsskolan. Hur kan det vara möjligt att pengar som ska gå till skolan, till lärarnas och vägledarnas löner, arbetsmiljö och förutsättningar, tas ut som vinst?
Till dess att politiken tar sig i kragen och skolan blir statlig är det otroligt viktigt att vi visar på vår fackliga styrka lokalt och att studenter som kommer ut i skolans värld före eller efter examen ser det.
Lärarna och studie- och yrkesvägledarnas arbetsmiljö och villkor är avgörande för skolans framtid. Den framtid och verklighet som studenterna sen ska komma att möta och överleva.