Första slaget kom redan efter några veckor som sambo
Halmstad: Hon hann inte vara sambo i en månad innan det första slaget kom. Sedan gifte de sig och levde tillsammans i drygt 25 år. Men långt ifrån lyckliga i alla sina dagar. Slagen fortsatte – hela tiden. Under pandemiåret 2020 växte oron för relationsvå
Sara är skild sedan några år tillbaka. Hon lever utan mannen som präglat hela hennes vuxna liv. Men såren i själen värker ännu.
Hon har bara kunnat återgå till jobbet på deltid. Det går långsamt, men hon tar hela tiden små steg med bestämd riktning mot det som de allra flesta kallar ett normalt liv.
– Vi blev ett par väldigt snabbt. Vi träffades en tid efter att jag slutat gymnasiet. Det var strax före jul, jag åkte hem till honom och efter det bodde vi ihop, berättar Sara.
Hon heter egentligen något annat, men vågar inte framträda med sitt eget namn.
Mannen hade varit gift tidigare, exet var ”dum i huvudet” och de hade väldigt lite kontakt trots att de hade ett barn tillsammans.
– Han hade slagit henne en gång. Det var en engångshändelse, berättade han. Efter att han blivit ”otroligt provocerad”.
Under pandeminåret 2020 såg flera myndigheter oberoende av varandra hur risken för våld i hemmet ökade. Ett samhälle i kris, ekonomisk press och ångest för situationen var bidragande orsaker.
När Jämställdhetsmyndigheten gjorde en tidig summering över 2020 syntes redan i bland annat Brottsförebyggande rådets halvårsstatistik för 2020 att antalet anmälda misshandelsbrott mot kvinnor ökade med fyra procent jämfört med året innan. Enligt Socialstyrelsen ökade orosanmälningarna om barn som far illa med fem procent under pandemin i 56 undersökta kommuner. Knappt 2 av 10 anmälningar var relaterade till våld i nära relation, våld mot barn eller barn som bevittnat våld i nära relation.
Åter till Sara, som tidigt matades med mannens berättelser och trodde till sist att hans ex hade förtjänat slaget. I efterhand förvånas hon över hur lätt hon manipulerades. Det han berättade var lätt att tro på. Sara var ung och hade inga förhållanden bakom sig.
Hon slutade gå ensam på stan, mannen skulle följa med. Hon skaffade inga nya vänner, fick inte motionera och formades efter manens önskemål.
– När jag började studera på universitet blev det jättemycket tjafs för att jag behövde vara med på föreläsningar. Han var svartsjuk på mina böcker och kunde inte kontrollera mig när jag var iväg, fortsätter Sara, som ändå lyckades ta en examen.
Många år senare hade maken misshandlat en granne som han retat sig på, bråkat med hennes kolleger och styrde förhållandet med järnhand. Sara mådde dåligt och ville skiljas.
– Då sade han att han skulle döda barnen och sedan sig själv. Jag lämnade inte honom, sammanfattar hon kort.
Mannens dominans hårdnade. Från att ha legat på en nivå där han tjatade sig till sex förekom det nu regelrätta våldtäkter. Sara var desperat och anklagade maken, öppet, inför barnen, för sin psykiska ohälsa.
” När jag började studera på universitet blev det jättemycket tjafs för att jag behövde vara med på föreläsningar.
Det blev inte bättre.
– Han ville ”diskutera”, jag skulle hålla käften. Men det brast den kvällen. Jag sade ifrån. Det slutade med att jag misshandlades brutalt. Jag gapade och skrek och hoppades att någon granne skulle höra. Jag trodde han skulle slå ihjäl mig.
Den kvällen kom polisen till deras