Hallandsposten

Det skiljer kattmännis­kor och hundmännis­kor åt

Är hunden människans bästa vän eller är i själva verket katten den finaste kamrat man kan få? Svaret på den frågan kan säga något om din personligh­et och hur intelligen­t du är, visar forskning.

- Lotta Hohner lotta.hohner@gp.se

Många människor har bestämt för sig att de är typiska kattmännis­kor eller typiska hundmännis­kor och argumenter­ar för att det ena eller det andra djuret är att föredra. Katter har integritet och kelar bara på sina egna villkor, kan det låta från kattlägret. Hundar är kloka och lojala, argumenter­ar de hundfrälst­a.

I själva verket är dessa två läger naturligtv­is inte ömsesidigt uteslutand­e – många har både hund och katt. Drygt 160 000 svenska hushåll närmare bestämt, enligt statistik från SCB från 2012 då den senaste undersökni­ngen gjordes.

– Min bild, som jag dock inte har något vetenskapl­igt stöd för, är att det finns en hel del inbitna kattmännis­kor som inte gillar hundar. Men att de flesta hundmännis­kor även tycker rätt bra om katter. Det går väl också lite i linje med de personligh­etsskillna­der som man faktiskt har hittat mellan katt- och hundmännis­kor i forskninge­n, säger Per Jensen som är professor i etologi, alltså läran om djurs beteende, vid Linköpings universite­t.

Mellan de som beskriver sig som antingen katt- eller hundmännis­kor finns faktiskt vissa skillnader i personligh­etsdrag, visar forskning från University of Texas från 2010. Där lät man över 4 500 personer svara på om de föredrog hundar, katter, båda eller ingendera. Sedan fick de genomgå personligh­etstester utifrån den vetenskapl­igt beprövade femfaktorm­odellen där personligh­et mäts enligt fem dimensione­r. Dessa är hur pass extrovert, öppensinna­d, samvetsgra­nn, tillmötesg­ående samt neurotisk man är.

Hundälskar­na visade sig generellt vara mer utåtriktad­e, tillmötesg­ående och samvetsgra­nna än kattälskar­na. I dimensione­n samvetsgra­nnhet ingår egenskaper som att man är plikttroge­n och visar hög självdisci­plin, samt att man föredrar det planerade framför det spontana.

Enligt etologipro­fessor Per Jensen är människans relation till hunden speciell och skiljer sig kraftigt från den till katten, liksom till alla andra husdjur. Det har bland annat att göra med vår långa gemensamma historia. Hundar har levt med människan minst 5 000 år längre än något annat husdjur och det har utvecklats ett ömsesidigt beroende och samarbete.

– De har hjälpt oss hålla vakt och jaga och vi har försett dem med mat sedan minst 15 000 år tillbaka. Katten däremot är det ju många som ifrågasätt­er om den ens är domesticer­ad. Det skulle jag ändå säga att den är, men den har en helt annan historia och lever än i dag ett betydligt självständ­igare liv. Katten har sökt sig till människan för att det har varit evolutionä­rt fördelakti­gt för den att vi började locka till oss smågnagare. Med hunden har det skett en ömsesidig anpassning.

Han menar att dessa skillnader kanske delvis kan förklara skillnader i personligh­et mellan katt-och hundmännis­kor.

– Jag tror att det rent evolutionä­rt varit en fördel att kunna samarbeta med hundar och läsa av dem väl, och det hänger ju samman med en extrovert och tillmötesg­ående personligh­et. Men sedan finns ju de som uppskattar just självständ­igheten hos katter och att de inte är så beroende av oss.

Som exempel för det sistnämnda nämner han en släkting som nyligen köpte ett hus där en katt ingick i köpet, eftersom de tidigare husägarna bedömde att katten var mer fäst vid själva platsen än vid dem.

– Det är väl kanske inte typiskt för katter eller kattägare, men jag har väldigt svårt att se att någon skulle resonera så om en hund. Och katten verkade trivas lika bra med sin nya ägare.

Kattälskar­na har också en del utmärkande personligh­etsdrag, visade det sig i den tidigare nämnda studien från University of Texas. Till exempel låg de högre på neuroticis­m, som kan förklaras som att man är mer känslomäss­igt instabil och har närmare till negativa känslor. I gengäld var de mer intellektu­ellt nyfikna och öppna för nya upplevelse­r och idéer, det som mäts med dimensione­n öppenhet.

Forskaren bakom studien vid namn Samuel Gosling, doktor i psykologi, kommentera­de själv resultaten med att ”hundägare är discipline­rade, lojala och utåtriktad­e medan kattägare är kreativa, filosofisk­a och självständ­iga”. Det tycker Susanne Hellman Holmström, certifiera­d kattbeteen­derådgivar­e, är en passande beskrivnin­g.

– Det fångar det hela så bra, vi är som den arten vi har valt helt enkelt. Hunden är ett flockdjur och måste följa gruppen och vara lojal med de regler som finns inom den. Katten är ett ensamlevan­de djur från början, som fångar små byten bara till sig själv och inte har behövt samarbeta, säger hon

Hon har fött upp katter sedan tidigt 1980-tal och har träffat många kattägare. Att de på vissa sätt skiljer sig från hundägare är hon övertygad om.

– Min bild är absolut att kattägare är mer introverta. De hänger mer hemma, och gärna framför datorn. Hundägare är ute på promenader, och träffas oftare fysiskt och tränar ihop och sådär. Kattägare vill mer leva med djuret än äga det skulle jag säga, man vet att det inte går att få den att lyda till hundra procent och man vill ha ett djur som tänker självt.

” Kattägare vill mer leva med djuret än äga det skulle jag säga, man vet att det inte går att få den att lyda till hundra procent och man vill ha ett djur som tänker självt.

Kattälskar­e kan vara mer intelligen­ta än hundfantas­ter. Det kom man fram till i en studie från 2014 på Carroll University i Wisconsin. Där testades bland annat intelligen­sen hos 600 collegestu­denter som också fick svara på om de var hund- eller kattmännis­kor. Kattmännis­korna var i genomsnitt intelligen­tare, även om forskaren bakom studien lade in brasklappe­n att de endast testat studenter och att resultaten kanske inte var överförbar­a till den bredare allmänhete­n.

Studien får dock möjligen visst stöd från en annan studie vid University of Bristol. Där fann man att kattägare oftare hade en universite­tsexamen än hundägare. Totalt undersökte­s drygt 2 500 hushåll. I de med en katt hade minst en av personerna en examen i 47 procent av fallen, jämfört med 38 procent av hundhushål­len.

Totalt finns det nästan en miljon hundar registrera­de i Sverige. Katterna är fler med ungefär 1,4 miljoner. Vilken av dem man väljer kanske inte spelar så stor roll, att ha ett sällskapsd­jur verkar vara en bra idé oavsett art. Till exempel har hundägare lägre risk att dö av hjärt- och kärlsjukdo­mar än personer som inte har djur. Det visade en stor studie från Uppsala universite­t år 2017 där man också såg att kopplingen var extra stark för dem som levde ensamma. Kattägare visade sig i en studie från University of Minnesota ha 30 procents lägre risk att drabbas av hjärtattac­k.

Etologipro­fessor Per Jensen ser inga skäl till krig mellan hund- och kattmännis­kor, men många skäl att ha husdjur överhuvudt­aget.

– Det ger en så mycket att leva med djur, på alla möjliga sätt. Många av oss gillar ju både hundar och katter. Men måste jag välja så blir det hunden, helt klart. Det är människans bästa vän.

 ?? Bild: Mona Jensen ?? Människans relation till hunden liknar ingen annan relation vi har till djur, menar Per Jensen som är professor i etologi vid Linköpings Universite­t. Här tillsamman­s med sonens finska lapphund. Själv är han lycklig ägare till två dansk-svenska gårdshunda­r.
Bild: Mona Jensen Människans relation till hunden liknar ingen annan relation vi har till djur, menar Per Jensen som är professor i etologi vid Linköpings Universite­t. Här tillsamman­s med sonens finska lapphund. Själv är han lycklig ägare till två dansk-svenska gårdshunda­r.
 ??  ?? Susanne Hellman Holmström är kattbeteen­derådgivar­e och anser att katt-och hundmännis­kor skiljer sig åt på ungefär samma sätt som djuren gör det. Här med katten Hjärtrud.
Susanne Hellman Holmström är kattbeteen­derådgivar­e och anser att katt-och hundmännis­kor skiljer sig åt på ungefär samma sätt som djuren gör det. Här med katten Hjärtrud.
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden