Från manlig fyrhjulig bransch till hoppande fyrfota äventyr
Han hade länge känt att han skulle vilja göra något annat. Till slut sålde Robert Hedemo sitt hus, sa upp sig från jobbet inom fordonsbranschen och flyttade till Göteborg – en stad han alltid tyckt om. När en vän berättade om planer på att öppna hunddagis bytte Robert bilar mot vovvar.
Med en pappa som alltid sysslat med bilar, haft däckbytesfirma och kört folkrace halkade Robert Hedemo naturligt in på samma spår. I gymnasiet valde han fordonsprogrammet och arbetade senare som bilmekaniker och reservdelsspecialist i butik.
– Jag tycker fortfarande att det är roligt med bilar, säger Robert. Men jag kände att jag stod och trampade. Det fanns inte någon utvecklingspotential.
Samtidigt tog en lång relation slut och utan en egentlig plan sa Robert upp sig från jobbet, sålde sitt hus och flyttade från Mjölby till Göteborg.
– Jag har känt mig hemma i Göteborg när jag varit här på besök, förklarar Robert. Jag hade dessutom redan vänner i stan och tänkte, även om jag inte visste vad jag skulle jobba med, ”jag flyttar, det löser sig”. Jag kände att jag behövde det.
” Jag tänkte jag provar, vi kör. Och det här jobbet är superroligt! Hundar är fantastiska varelser. Det är också skönt att vara sin egen chef.
I en rastgård på Hisingen rusar hundarna Stella, Yoshi och Bozz omkring. Det som hände när Robert bosatte sig i Göteborg var nämligen att han bytte bilar mot jyckar. Efter att en vän nämnt att hon och en tjej till funderade på att starta ett hunddagis hoppade Robert på projektet och anmälde sig samtidigt till en hunddagisutbildning.
– Jag har haft hund i tolv år och familjen hade även hund tidigare. Hundar har funnits i periferin – fast jag hade aldrig tänkt på att jobba med hundar. Men jag
kände direkt ”vilken rolig grej!”
Robert gör en kort paus innan han lägger till:
– Jag tänkte jag provar, vi kör. Och det här jobbet är superroligt! Hundar är fantastiska varelser. Det är också
skönt att vara sin egen chef.
I november förra året fick hunddagiset Fyrfota Äventyr tillgång till en lokal i Hisings Backa och i mars i år öppnade
man. Det nystartade hunddagiset är en del i Vägen ut!-kooperativen – genom att erbjuda arbetsträning stöttar man människor i att ta sig in på arbetsmarknaden.
– Hela den biten känns också väldigt bra, att kunna hjälpa människor att hitta rätt, fortsätter Robert. Det är viktigt att få känna sig värdefull även om man till exempel inte kan arbeta 100 procent.
En vanlig dag på hunddagiset börjar med inlämning 5.459.30. Därefter gör hundar och personal sig redo för dagens första promenad – varje hund är garanterad sammanlagt en och en halv timmes promenerande per dag.
– Men vissa hundar avskyr regn, säger Robert med ett snett leende. Så ibland blir det kortare svängar för regnhatarna.
När det nu gått några år sedan Robert lämnade fordonsbranschen kan han sammanfatta det hela med att beslutet han tog var rätt.
– Jag gör en helt annan grej nu jämfört med tidigare. I och för sig är detta också lite av ett serviceyrke och efter att ha stått i butik har jag det
i ryggen. Men det är ändå en helt annan sak. I mitt gamla jobb gick allt ut på att dra in pengar. Nu ligger fokus på att få människor och hundar att trivas och utvecklas. Detta kanske handlar lite mer om omvårdnad, snarare än service.
Robert funderar lite och lägger därefter till:
– Jag är nöjd över att göra det här. Det känns rätt i ma
gen. Det är klart att man vissa dagar kan tänka ”oj, vad mycket det finns att göra”. Men man betar sig igenom det och jag har två toppenkollegor! Nu får vi bara hoppas att det bär sig, det är lite tidigt att säga. Men
allt pekar på att det kommer att finnas kundunderlag. Det ser lovande ut men jag ropar inte hej.
Någon annan som är nöjd över husses nya yrkestitel är Stella, Roberts hund.
– Bara hon får vara med mig så är hon glad. Det kändes lite tråkigt tidigare att jag inte kunde ha henne med
på jobbet. I perioder, när hon varit hemma väl mycket, har jag haft dåligt samvete trots att hon klarat det bra. Men nu ger jag tillbaka. Nu är hon med mig hela tiden. Robert ler en aning. Han konstaterar att vill man testa att göra något nytt i livet så har man ingenting att förlora på att prova.
– För mig var det helt klart
värt det att jag slängde mig
in i detta. Fast jag vet också att jag är väldigt privilegierad. Jag hade kompisar jag kunde flytta ihop med. Jag sålde mitt hus när bostadsmarknaden var bra. Jag hade så jag klarade mig. Alla har inte det. Men jag tror ändå att man ska försöka testa. Man kan ta tjänstledigt kanske – bättre att prova än att undra. Jag tror att man ångrar sig annars.
Hela den biten känns också väldigt bra, att kunna hjälpa människor att hitta rätt. Det är viktigt att få känna sig värdefull även om man till exempel inte kan arbeta 100 procent.