”Fast & Furious 9” är ren pornografi
Regi: Justin Lin
Den nya ”Fast & Furious” är inte blyg. Redan under filmens första halvtimma flyger en bil genom luftrummet som en fet albatross - och sugs upp av ett jetflygplan. Redan under filmens första halvtimma ödelägger Dominic Toletto och hans manskap en brigad av soldater, som joggar runt med sina gröna kockmössor och blir punkterade av kulor. Redan under filmens första halvtimma voltar samme Dominic en halv kilometer genom luften i sin sportbil, landar på en klippa, och skrattar muskulöst. Detta är inte en film som handlar om racing. Den grundtanke som ”Fast & Furious” en gång vilade mot är utplånad.
De tidiga filmerna kunde vara så oskyldiga och bedårande, skapta för enkla gossar. De som icke krävde mer än blinkande fälgar, karate och Paul Walkers erotiska käklinjer. På sin höjd en liten taktfull, diskret bazooka. Numera vädjar ”Fast & furious” till något argt djur långt in i kroppen.
Handlingen är vild och ambitiös. Dominic och Letty har flyttat till en söt liten bondgård. Här ska de slå sig till ro och resa ett nytt liv, fritt från ultravåld. Vilket naturligtvis är en bisarr fantasi, eftersom ingen av dem någonsin har kunnat hantera stillhet.
Nästan genast tränger omvärlden in. Deras kumpaner Tej och Roman anländer till gården i en arg bil, med ett uppdrag som kräver mod och välutvecklade bröstmuskler. Gruppen ska följa ett mystiskt videomeddelande, sänt från ett avlägset djungelrike. Den internationella banditen Cipher, som sitter i fångenskap sedan förra filmen, planerar samtidigt sin hämnd. Tittaren får också bekanta sig med en ny karaktär, i form av Dominics mycket robusta bror Jakob. Under filmens gång återvänder vi till ett trauma ur Dominics ungdom: hans fars död, och Jakobs skuld i denna.
”Fast & Furious 9” är på detta vis en ganska rak berättelse. Här finns en biblisk konflikt mellan två bröder. Här finns ondska, här finns godhet. Snart träder också ett gudalikt massförstörelsevapen in i handlingen, med kraft nog att smälta bort hela kontinenter.
Men samtidigt är handlingen bara ett oviktigt, avlägset ljud. Regissören Justin Lin och hans arbetslag har inget intresse av att vårda sin historia: intrigen har inga listiga kurvor, människorna kan varken uttrycka ömhet eller sorg. De vill bara att Dominic och Jakob ska slunga varandra genom olika typer av byggmaterial. De vill bara skicka ut Tej och Roman i någon horribel, lågintelligent rymdbil. De vill bara att ditt belöningscentrum ska svullna upp till en stor, discoblinkade klump av brosk.
På flera vis står Vin Diesels insats som en tydlig symbol över alltihop. Den amerikanska skådespelaren har inget uttryck, inget register. Ofta har han inte ens något ansikte under filmen: han är en ögonlös köttkung, som besvarar allting genom en avlossad mutantnäve.
Nu låter det givetvis som om ”Fast and furious” är helt ohygglig. Men filmen fungerar samtidigt som en form av otäck voodoo. Du mår bra av att titta på detta, du känner dig stark och ny när du bevittnar ännu en actionscen. Sen gör Michelle Rodriguez en hygglig tolkning av Letty, Nathalie Emmanuel har viss behärskning över sin karaktär Ramsey.
Det är lätt att önska död och elände över ”Fast & Furious”-serien. Redan för femton år sedan började grundidén att falla bort, och nu återstår bara en tät ruta av eld och barbari.
Men kanske bör man försöka förstå detta nionde verk från ett annat håll: detta är inte film, detta är inte ens underhållning. Detta är pornografi.
” De vill bara att ditt belöningscentrum ska svullna upp till en stor, discoblinkade klump av brosk.