1800-talshuset renoveras – med fokus på att bevara
Unnaryd: I Slätteryd byggnadsvårdar Morgan och Maria med varsamhet – och samtidigt lyckas de bevara berättelser från förr.
I Slätteryd, en kvarts bilresa utanför Unnaryd, rustar Morgan och Maria Ström upp en släktgård med anor från åtminstone 1860-talet.
– Det är svårt att säga exakt hur gammalt huset är, men vi vet att det är gammalt och att det flyttades på 1860-talet, berättar Morgan.
Då – när huset en gång byggdes – var det med stor sannolikhet bråttom att få det färdigställt inför vintern.
– Vi tror inte att det är omöjligt att det byggdes under bara sommaren och hösten, säger Maria.
Något som tyder på en snabb byggprocess är hur det har skarvats med byggnadsmaterial; det syns att husbyggarna har fått nöja sig med materialet som fanns tillgängligt just för stunden. Men nu när huset renoveras många år senare är det långtifrån lika bråttom.
– Jag tycker att det är skönt att vi inte har hastat. Vi bor inne i Unnaryd så vi har inte behövt bo här, vilket har gjort att vi har kunnat tänka efter, säger Maria.
Att renoveringen har fått ta tid har haft flera fördelar, och enligt Maria är det i mångt och mycket just att ta det i husets takt som är det viktigaste när det kommer till byggnadsvård.
– Byggnadsvård handlar om att välja material som åldras med skönhet. Sedan är byggnadsvård till stor del också att lyssna på husets själ och dess förutsättningar, och det viktigaste då är att inte ha för bråttom.
Under resans gång har de båda grottat ner sig i allt från färgval och listprofiler till isolering av tak och gamla munblåsta fönster – det vill säga sådant som man kan förvänta sig av alla som har fått upp ögonen för klassisk byggnadsvård.
Men om man lyssnar mellan raderna blir det efterhand tydligt att det inte endast rör sig om byggnadsvård, utan minst lika mycket om en vilja att bevara minnen och berättelser från förr. Att det förhåller sig så bekräftas också av Maria:
– Jag tycker att man ska tänka efter och fundera på vad man kan ge till kommande generationer. Samtidigt är det inte ett museum, utan det ska också vara bekvämt att bo här.
Ett exempel på hur berättelser får leva vidare i det gamla huset rör takbrädorna på ovanvåningen, vilka numrerades i samband med att huset skulle flyttas.
– Vinden behövde isoleras eftersom den tidigare bara har använts på sommaren. Vanligtvis isolerar man på undersidan, men för att bevara taket och siffrorna valde vi i stället att isolera uppåt, säger Maria och fortsätter:
– Att behålla siffrorna är ett sätt att bevara husets historia, och i det här fallet är det att bevara historien om att huset en gång har flyttats.
Liknande exempel finns det gott om. I ett annat rum återfinns ytterligare något som bär på historier från förr – nämligen en hel vägg klädd med gammalt tidningspapper som paret har bevarat. Ett annat exempel rör en bunt gamla ”hö-rimme”, en form av träpinnar för transport av hö, som hittades ute i ladugården och som de lokala hantverkarna nu har fått skapa ett trappräcke av.
– Förr när man skulle köra hölass täljde man pinnar som man satte på vagnen efter häst och kärra så att det blev som en lem. Det är också något som vi vill föra vidare till kommande generationer, säger Morgan.
När Hallandsposten besöker paret börjar det mesta bli klart och till hösten är det dags att fokusera på inredning och utemiljö – bara ett halvår efter det att Morgans sista äldre släkting gick bort.
– Det är synd att de gamla inte får uppleva det här. Pappa sa till mig att det vore kul om vi kunde renovera upp det, men jag minns också att han sa till oss att vara rädda om huset, berättar Morgan.
Att de har varit rädda om huset är paret överens om. En förklaring till det tror de är att byggnadsvård och återbruk är i tiden.
– Jag hade kanske inte varit lika rädd om det för tjugo år sedan, men nu har det blivit så uppmärksammat att man har landat i det. Därför kan jag känna att det är tur att vi inte renoverade huset tidigare, säger Maria.