Tyskland sluter upp efter enorma katastrofen
Vi möter dem överallt i områden som drabbats av de förödande översvämningarna. De frivilliga. Täckta i lera från topp till tå sliter de i rasmassorna jämte drabbade invånare. På gatorna intill åker fortfarande ambulanser och militärfordon. Den slutgiltiga dödssiffran är inte fastställd och katastrofen på intet sätt över.
Motorsportsentusiaster känner förmodligen redan till Nürburgring, den anrika racerbanan 80 kilometer från Bonn som de invigda rätt och slätt kallar för ”ringen”.
Men bilarna som nu befinner sig på Nürburgring tävlar inte mot någon, utom möjligtvis klockan. Platsen har förvandlats till en central för räddningsinsatsen i västra Tyskland och fordon från Röda korset, brandkåren, militären, polisen samt Tysklands katastrof- och räddningsmyndighet THW utgår härifrån.
Här tar man också emot förnödenheter och strax utanför arenan står en lastbil med åtta ton kläder, leksaker, vatten och mat till djur och människor. Sakerna kommer från invånare i den lilla staden Bad Marienberg. – Första lasset innehöll 10 eller 12 ton, säger Matthias Eschenauer, en av Bad Marienberg-invånarna som hjälpt till med leveransen.
– Vi är alla människor. Vi måste hålla ihop.
Människor som evakuerats från sina förstörda byar bor också i anslutning till racingbanan, liksom räddningspersonal som är långt hemifrån. Hjälp har kommit från såväl andra delar av Tyskland som Frankrike och Luxemburg.
Racingbanan Nürburgring ligger i Ahrweiler, en av de cirka sex städer och regioner som drabbats hårt av översvämningarna i förbundslandet Rheinland-pfalz. Därtill har katastrofen slagit mot ytterligare 23 områden i Nordrhein-westfalen.
Ahrweiler är med minst 110 omkomna och 670 skadade hårt drabbat. Och siffrorna kommer med all sannolikhet att stiga. Många byar är eller har varit avskurna från omvärlden och katastrofens totala omfattning går inte att slå fast än. Före- och efterbilder som public service-kanalen Deutsche Welle har publicerat visar hur svåra översvämningarna varit.
– Den akuta fasen kanske är över om en vecka. Det är svårt att säga. Något sådant här har ju aldrig hänt tidigare.
Brandmannen Klaus Sieber står i en korsning i närheten av byn Altenahr, en dryg halvtimmas bilväg från Nürburgring. Han är specialiserad på skogsbränder och har jobbat när floden Elbe svämmade över, men säger som många andra: Det här är det värsta som hänt Tyskland sedan andra världskriget.
– Man kan ha all teknik i världen ... Det här tar ner en till jorden. Ta alla trasiga broar, det ser ut precis som i ett krig. Det visar hur liten man egentligen är, säger han.
Bakom Klaus står ett räddningsfordon med hundar redo att åka ner till Altenahr och leta efter människor i rasmassorna.
I byn går sorgen och chocken nästan att ta på. Överallt går människor
i gummistövlar med skyfflar i händerna, täckta av ett tunt lager lera från topp till tå. Rutorna på nedervåningarna av de en gång så vackra husen, många med hundratals år på nacken, har krossats där vattenmassorna drog fram. Synen är densamma i andra drabbade byar och småstäder. Kaos, förödelse – och människor som försöker
rädda det som räddas kan. Då och då
passerar ambulanser med tjutande sirener. Helikoptrar som levererar vatten och förnödenheter hovrar ovanför.
Men det är inte bara invånarna som kämpar. Gång efter annan återkommer samma utsaga: Jag bor inte här, utan har kommit för att hjälpa till.
Av de 2 000 räddningsarbetarna som stationerats vid racingbanan Nürburgring är 95 procent volontärer. Det berättar Marcus Fachinger, medieansvarig hos räddningstjänsten – men egentligen försäljningschef vid ett byggföretag.
Totalt arbetar cirka 15 000 människor med insatsen och vem
som ska göra vad bestäms av en central ledningsgrupp.
Att organisera en så omfattande hjälpinsats är en logistisk utmaning och den stora hjälpviljan har
stundtals gränsat till ett bekymmer, säger Marcus Fachinger. Byarna som
behöver hjälp ligger ofta avsides och vägarna riskerar att blockeras av välvilliga volontärer.
Brandmannen Klaus Sieber utanför Altenahr är inne på samma spår.
– Vanligtvis, inför till exempel en brand, utbryter kaos i 2-3 minuter innan man är på banan. Nu är det 2-3 dagar.
Staden Remagen ligger som Altenahr och Nürburgring i området Ahrweiler, men är trots sin närhet till floden Rhen lindrigt drabbad. Här finns ett hjälpcenter som samlar in mat, kläder och andra förnödenheter, samt ordnar sängplatser till evakuerade människor.
– Vi har fått pausa insamlingen för att hinna sortera alla saker, säger
Marc Bors, en av centrets volontärarbetare. Här finns också en lång lista över frivilliga.
– Alla vill hjälpa till och kommer och frågar om vi behöver något. Det kommer folk från hela landet.
Andra besökare har värre frågor. Har ni sett mina anhöriga? Är de här?
– Nu måste vi hjälpa dem. Vi får känna efter senare, säger Marc Bors.
Själv skulle han egentligen ha varit ledig nu.
– Men det hade inte känts bra att ta semester i den här situationen.
Han tror också att de snart kommer ta emot fler evakuerade eftersom andra hjälpcenter nu saknar el och vatten.
Vad tycker du om hur tyska staten har agerat i det här?
– De gör vad de kan. Detta är en så stor katastrof så det är inte konstigt att man inte kunnat planera för den, säger Marc Bors.