Det känns som om jag lever med ett barn
Tone Ahlborg svarar på frågor om sex och samlevnad
Det kan ju komma lite plötsligt för din man, som tror att ni har det bra tillsammans och att du vill ha det som ni har det.
Hej Tone!
Jag och min man har levt länge ihop. Snart 30 år faktiskt. Och jag har börjat irritera mig otroligt mycket på allt som jag förväntas göra åt honom. Förstår att detta delvis beror på att jag curlat honom (mot bättre vetande), men nu har jag tröttnat. Det känns som jag ibland lever med ett barn som inte kan planera eller tänka själv och det finns inget mer oattraktivt än det.
Så nu till den stora frågan – hur bryter jag (vi) detta mönster? Det är tydligt att vi fastnat i otroligt inkörda hjulspår men han verkar inte lida speciellt mycket av det. Jag däremot har verkligen fått nog. Han är väldigt snäll och jag älskar honom, men så här kan det inte fortsätta. Gumman
Hej ”Gumman”!
Ja, detta är inte så ovanligt. Det är ju bekvämt med någon som sköter allting åt en så man inte behöver bry sig eller ta ansvar och dessa hjulspår blir lätt djupare och djupare om inget bryter denna utveckling. Därför måste du nu starta en dialog med din man och säga ifrån. Du måste säga ungefär så här: ”Vi har kört fast i vanor, som innebär att jag kommer att sluta älska dig, om vi inte gör något nu. Du har vant dig vid att jag gör saker åt dig (exemplifiera konkret vad han skulle kunna göra själv). Jag tror dig om att vara kompetent att tänka själv och ta initiativ, men det gör du inte längre för att jag har gjort det länge och gör det fortfarande åt dig. Detta innebär att jag nu ser dig som ett stort barn och som det är du definitivt inte attraktiv för mig! Så ska vi fortsätta att leva tillsammans, så måste både du och jag ändra på den här situationen. Förstår du vad jag menar? Hur ser du på detta?”
Det kan ju komma lite plötsligt för din man, som tror att ni har det bra tillsammans och att du vill ha det som ni har det. Om det låser sig helt, kan ni ha hjälp av en familjerådgivare. Men jag tror att du kan få honom att förstå, om du inte anklagar honom eller generaliserar, utan tar med din egen roll och dina handlingar som bidragit till situationen.
Visa att du tror honom om att kunna ändra sitt beteende.
Det blir ju ett uppvaknande för honom, som kommer i sinom tid, men som kunde ha kommit tidigare om du vågat säga ifrån, när du tänkt göra det. Men det är jättebra att du gör det nu – det är aldrig för sent för en person att ändra sig om vederbörande inser allvaret i situationen!
Detta att er relation och din kärlek för din man är hotad är allvarligt. Ändå är det ganska naturligt att när ni nu inte längre ser varandra som två jämlika vuxna, utan du ser honom som ett barn och han mer eller mindre medvetet ser dig som en förälder, så avtar de sexuella känslorna, oftast från båda håll. Därför måste ni hitta tillbaka till hur ni såg på varandra och era roller för 30 år sen och flera år därefter. När ni blev förälskade i varandra, vad var det då som ni uppskattade mest hos varandra? Det ska ni försöka minnas och återuppväcka. Ni behöver nog samtala i lugn och ro vid flera tillfällen, sittandes mittemot varandra till exempel vid köksbordet med en kopp te och tända ljus utan störande moment som tv eller mobilen.
Är det svårt att prata med varandra så skriv gärna varsin lista på vad ni uppskattar hos varandra och vad ni uppskattar mindre och byt sedan listor med varandra. Då kan det vara lättare att samtala utifrån vad ni skrivit. Utarbeta därefter konkreta förslag, som ni blir överens om, på hur ni ska ändra er nuvarande situation.
Ni har alla möjligheter att få till en ändring, så att ni kan fortsätta leva tillsammans och uppskatta varandra och ha en fin gemenskap även som äldre.