Ungdomars stöld av guld blir fall för Högsta domstolen
Halmstad:
Hovrättens beslut att låta en 16-årig Halmstadpojke betala 150 000 kronor i skadestånd får stark kritik. Hans advokat ifrågasätter om hovrätten ens tagit del av förundersökningen. Rättens beslut har inte stöd av de faktiska omständigheterna, anser advokaten och överklagar målet till Högsta domstolen.
När en Halmstadflicka stal sin mammas alla smycken, för att ha råd att rymma hemifrån, blev det inledningen på en svårutredd historia. En tid efteråt, närmare en månad senare, anmälde hon att hon själv blivit bestulen på smyckena. Den 16-årige pojke som pekades ut nekade till anklagelserna, men fälldes för stölden i Halmstads tingsrätt. Han skulle, enligt domen, ha ryckt åt sig flickans ryggsäck, sprungit från platsen och fått hjälp att fly av en väntande kompis på cykel. Rätten tog fasta på att omständigheterna kring smyckena var mycket oklara, något exakt värde på det försvunna guldet fanns inte och framför allt fanns det inget som styrkte påståendet om att alla smyckena som stulits från mamman låg i ryggsäcken när den stals. Därför friades den 16-årige pojken från skadeståndskravet. Tingsrätten i Halmstad hittade ett sätt att skipa Salomonisk rättvisa när den fällde 16-åringen, utan att hålla honom ekonomiskt ansvarig. Beslutet överklagades till hovrätten av åklagarsidan för att ompröva skadeståndsdelen. Pojkens advokat överklagade i skuldfrågan. Om tingsrättens syn på smyckena kunde ifrågasättas blev saken inte nämnvärt klarare efter hovrättens dom. Hovrätten kom nämligen fram till att smyckena som uppgavs ligga i ryggsäcken efter en skälighetsbedömning skulle motsvara ett skadestånd på halva värdet av smyckena – 150 000 kronor.
"
För mig är det svårförståeligt hur hovrätten kunnat dra denna slutsats...
Stefan Andersson, pojkens advokat
Pojkens advokat Stefan Andersson är starkt kritisk till hur hovrätten i Göteborg hanterade målet. I sitt överklagande till Högsta domstolen, HD, konstaterar han bland annat att hovrätten kommer fram till att pojkens stöld av ryggsäcken skedde kort efter att flickan stulit smyckena av sin mamma. Stefan Andersson skriver: ”För mig är det svårförståeligt hur hovrätten kunnat dra denna slutsats...” och hänvisar sedan till att flickan och hennes kompisar tydligt i förhören sagt att det ”gått flera veckor, upp till en månad,” mellan flickans stöld från sin mamma och det tillfälle när ryggsäcken stals. Under rubriken ”Grovt förbiseende, grovt rättegångsfel” motiverar Stefan Andersson vidare att han anser att målet måste prövas av HD eftersom utgången i hovrätten uppenbarligen beror på ett grovt förbiseende: ”Hovrätten har gjort en allvarlig och felaktig bedömning av skuldfrågan gällande min huvudman...” Han framhåller också att hovrätten gjort en bedömning av värdet på det stulna guldet ”som saknar grund i fakta” och rättens slutsats ”saknar relevans”. Han anser att hovrättens slutsats ska tolkas precis tvärtom det viset som hovrätten gjorde. Hovrätten motiverar sin slutsats kring Halmstadpojkens skuld, med att ”...det framstår som högst osannolikt” att flickan skulle ”beljuga” pojken. Stefan Andersson anser att HD ska se det som att flickan försöker mildra sin egen skuldbörda genom att peka ut den 16-årige pojken. HD har ännu inte meddelat om målet får tillstånd att prövas.