Daniel Alling blir korre i Berlin för andra gången
I Daniel Allings hem i Grimeton fanns ingen tv men familjen lyssnade mycket på radio. – Det var suggestivt att höra de knastriga rapporterna från runt om i världen, säger radioprofilen som jobbat som korre i New York, Berlin och London.
Daniel Allings karaktäristiska stämma har hörts från olika delar av världen, nu senast ifrån London där han upplevde de olika faserna under pandemin. – Det var svårjobbat. Under en stor del av vistelsen befann vi oss i lockdown, säger han. Sedan en period är han tillbaka på Sveriges Radios redaktion i Stockholm där han delat sin tid som programledare för Nordegren och Epstein i P1 med uppdraget som sångare i Radiokören men snart är han på väg ut i världen igen. Daniel Alling har i dagarna skrivit på kontrakt för att för andra gången bli korrespondent för Sveriges Radio i Berlin med start i höst. – Jag hade tänkt stanna i Stockholm men när kriget i Ukraina började och när den här möjligheten kom så kände jag att det är ute i världen jag vill vara och då slängde jag in en ansökan. Daniel Alling är uppvuxen i en prästfamilj med tolv barn i Grimeton utanför Varberg. När Hallands Nyheter möter honom är han i Varberg för att föreläsa på Varbergs sparbank och senare på kvällen uppträda med sång och musik i Veddige kyrka. Kyrkan är en välbekant miljö för honom. Fadern tillhörde schartauanismen, en väckelserörelsen inom kristendomen och den svenska kyrkan som växte sig stark under 1800-talet. Schartauanismen är känd för sin stränga syn på religion och i Daniels Allings hem under uppväxten fanns ingen tv men radion hade däremot en central plats. Genom Ekots sändningar kunde Daniel Alling tidigt få till sig rapporter från olika delar av världen. – Det påverkade mig mycket. Pappa var otroligt samhällsorienterad och intresserad av politik och vi hade många diskussioner hemma. Han tror att det faktum att han växte upp i Grimeton, nära den kända radiostationen som idag finns med på listan för Unescos världskulturarv, kan ha något att göra med att han vågade söka sig ut. Långvågssändaren tog in signaler från vida delar av världen. – Jag växte upp med radiomasterna som bakgrund. Känslan av att det fanns en kontakt med omvärlden var påtaglig. Kommer man från en liten ort så gillar man det och stannar där eller också längtar man bort som jag gjorde. Jag ville ut och se världen, säger Daniel Alling. Hans mamma var kyrkomusiker och Daniel Alling spenderade mycket tid med att sjunga i kyrkokören. Det kyrkliga ligger i släkten, förutom hans pappa var också hans morfar präst och idag också en av hans bröder. Mycket av Daniel Allings fostran kommer ur den kyrkliga miljön och det bästa han fått med sig är musiken och förmågan att trollbinda en publik.
– Jag växte upp i en starkt konservativ religiös miljö som präglat mig. Det hade vi mycket åsikter om när vi diskuterade men det som jag verkligen tyckte var bra var hur han uppträdde vid gudstjänster, att han tog plats, talade med tydlig stämma och sjöng med tydlig stämma. Det har jag sett många gånger och det har jag lärt mig av. Frågan om han har kvar sin barnatro duckar han dock inför. – Jag vet inte riktigt vad jag ska svara på det. Det är ingen stor fråga hos mig längre på det sättet men det är klart att min uppväxt har påverkat mig. Har du gått igenom kriser utifrån funderingar kring Gudstro? – Ja, det gör man ju. Det är därför jag hela tiden återkommer till jämförelsen mellan våra personliga erfarenheter och de kriser som påverkar och styr olika länders utveckling. Man kan dra paralleller till hur det förändrar oss och också utvecklingen i världen, säger han. Under sin karriär som utrikeskorrespondent för Sveriges Radio har han levt och verkat i New York, Berlin och London. På varje ställe som han har besökt har han upplevt en kris som gett ringar ut i världen. Han kom till New York när Lehman Brothershaveriet utlöste bolånekrisen och den stora dippen i världsekonomin. När han förflyttades till Tyskland hamnade han mitt i eurokrisen. I Berlin såg han också dagligen effekterna av den stora skam som tyskarna bär efter Förintelsen. – Det finns en ovilja att kliva fram som ledande nation vilket påverkar hur Tyskland förhåller sig till det känsliga läge som Europa befinner sig i just nu. Landet har en krånglig historia som gör att man inte vill gå i täten i en kris. Efter kriget valde man pacifistens väg, menar Daniel Alling. När han senare kom till London svallade känslorna där kring brexit. Han upplevde också starkt kontrasten mellan Storbritannien och Tysklands arv efter andra världskriget. – I Tyskland är krigsmonumenten förknippade med skam medan motsvarande monument i Storbritannien för många är en nationell stolthet. Jag tror att man måste se brexit utifrån nationens roll i kriget. I Storbritannien vill man inte bli styrd från Bryssel. Han älskar anonymiteten som radiojobbet ger och vill inte bli ett känt ansikte i teve. – Det är skönt att kunna sätta sig bredvid någon på en parkbänk och börja prata utan att bli igenkänd.