Slog fast deras släktskap
berättar om sina år som musiker, Emelie berättar om sina barn och skrattsalvorna avlöser varandra.
– Jag är väldigt glad över att du har varit så välkomnande. Du hade lika gärna kunnat strunta i att svara i telefonen och inte velat ha något med mig att göra. Jag hoppades att det skulle vara du efter första mötet för att du verkade så snäll och det är du ju, säger Emelie.
Zdravko tystnar en kort stund och tittar ner i knät innan han svarar:
– Det är självklart. Vi är jugoslaver. Vi är ett välkomnande folk.
Den delade känslan över mötet kommer dock på tal flera gånger. Omständigheterna under vilka de sitter här innebär att ett allvarligt fel har begåtts, även om ingen här motsätter sig konsekvenserna av det.
Zdravko försökte i flera år få egna barn med sin förra, nu avlidna, fru men lyckades aldrig. Medan de var ofrivilligt barnlösa blev Zdravko biologisk far till en dotter som han inte visste fanns, med sperma som han inte hade donerat.
– Jag har missat allt. Man känner sig lurad. Jag säger inte nej till henne, det är bara bra att det visade sig att hon fanns. Men samtidigt – sjukhuset har gjort något jättefel. Jag har kontaktat advokat men de vill inte ta i det. De vet inte vad de ska göra. De har aldrig varit med om något liknande, säger Zdravko.
Är det viktigt för dig att få upprättelse av sjukhuset?
– Jajamän. Vissa saker är viktigt att kämpa för.
Emelie fyller i:
– Något måste vi göra. På något sätt måste sjukhuset stå till svars för vad de gjort. Så här får det inte gå till. Även om det är så länge sedan. Han visste ju inte ens att jag skulle kunna komma en dag.
Med bara två veckor att smälta beskedet har Zdravko och Emelie inte landat i vad de ska ha för relation än. Vi tar det som det kommer. Men det är ju även fler inblandade
”Det känns bra att det just blev Zdravko som blev mammas biologiska pappa”, säger sonen Nico.
i detta, de biologiska barnbarnen Awa och Nico, säger Zdravko.
Hur känns det för er nu när ni får träffas för första gången?
– Spännande. Det känns bra att det blev just Zdravko som blev mammas biologiska pappa, säger Nico.
– Jag är jätteglad att det blev han, säger Awa.
Zdravko sitter i soffan och ler av barnens svar och säger att det känns väldigt bra att höra de orden.
Nu börjar resan både mot upprättelse för vad de båda råkat ut för. Samtidigt är det slutet på en annan resa. Emelie Perssons jakt på sin biologiska far och ursprung. Har bitarna fallit på plats?
– Ja, men det tycker jag. Så klart vill man ha hela historiebilden också men det får vi ta som det kommer. Men bara det att han är vid liv, vill ha kontakt och att det finns något att bygga på är jag väldigt lycklig över, säger Emelie Persson.