Förlorarnas smärta och sorg – en stor del av VM
VM i fotboll är också väldigt mycket smärta och sorg. Cristiano Ronaldo grät, Neymar kände sig lamslagen och förvirrad, Harry Kanes tomma blick behöver inte kläs i ord. Det gör ont att förlora – och i en sport som bara bryr sig om vinnare får förluster konsekvenser.
Kroatien, Argentina, Frankrike och Marocko. När Vm-slutspelet går in i sin sista vecka är det bara fyra kvar.
Övriga 28 landslag har lämnat Doha och spelarna skingrats. De allra flesta får en kortare semester (Manuel Neuer ångrar säkert skidåkningen efter benbrottet) för att slicka såren efter ett intensivt – fysiskt såväl som psykiskt – mästerskap.
Många har troligen kommit över motgångarna i Doha, andra är nöjda och stolta och bär på vetskapen att de presterat bättre än förväntat (japaner, australier), en del har svårt att skaka av sig besvikelsen (tyskar, belgare, spanjorer) men vet att solen går upp igen.
För förlorarna i de senaste dagarnas kvartsfinaler är det värre. Så nära, men ändå så långt ifrån.
Scenerna var starka när brasilianska och nederländska spelare, med några timmars mellanrum, i förtvivlan sjönk ned på gräsmattorna efter straffläggningarna mot Kroatien och Argentina.
Inget illustrerar som ett straffdrama tydligare avgrundsdjupet mellan vinnare och förlorare. Supportrarna, på läktaren eller på hemmaplan, delar smärtan eller glädjen. Stresspåslaget är kraftigt, för vissa hälsofarligt.
När Neymar gjorde mästerskapets vackraste mål i förlängningen – och tangerade legendaren Pelés rekord på 77 landslagsmål – trodde nog både han och de allra flesta att Brasilien skulle greja det.
En knapp halvtimma senare paralyserades Neymar av förlusten. Sedan kom sorgen. Han skrev på sitt Instagramkonto:
”Jag är psykiskt förstörd. Det är definitivt förlusten som har skadat mig mest, som gjorde mig förlamad i tio minuter efter matchen. Sedan brast jag ut i gråt utan att kunna sluta. Det kommer att göra ont under väldigt lång tid, tyvärr”.
Förmodligen därför vill Neymar vänta med att ge besked om sin landslagsframtid. Han är 30, vid nästa VM 34.
Var Qatar hans sista chans? Legendaren Pelé kom med tröst från sjukhuset där 82-åringen vårdas. Och med en förhoppning om att förlusten mot kroaterna inte blir Neymars trista slutpunkt i landslaget.
”Fortsätt att inspirera oss. Jag kommer att fortsätta att veva med händerna i luften efter varje mål du gör, som jag har gjort i varje match jag har sett dig på planen. Mitt rekord sattes för nästan 50 år sedan, och ingen har kunnat komma i närheten av det förrän nu. Du klarade det, min pojke. Det bidrar till storheten i din prestation.” skrev Pelé.
Ett dygn senare satt Cristiano Ronaldo på Portugals bänk och undrade vad som hände mot Marocko.
37-åringen kom in men kunde inte rädda sitt lag från ett lika överraskande som smärtsamt uttåg. Han var i tårar när han tog sig till omklädningsrummet.
Det återstår att se om det var sista gången världen såg Ronaldo på fotbollens största scen. Om så, är en epok över. Under 19 år i landslaget har Ronaldo producerat 118 mål på 196 landskamper.
Förlusten gör också att förbundskaptenen Fernando Santos sitter löst och kan få gå samma väg som Luis Enrique, sparkad som spansk förbundskapten dygnet efter förlusten mot Marocko i åttondelsfinalen.
Engelske kollegan Gareth Southgate är inte lika illa ute. En allmän uppfattning i England är att han gjort och gör ett bra jobb, men själv vill han fundera på framtiden.
– Jag måste vara säker på att vilket beslut jag än tar är det rätta. Jag tycker att det är rätt att ta lite tid på sig att göra det eftersom jag vet sedan tidigare hur mina känslor har vacklat direkt efter turneringar, säger Southgate.
England har flera unga, spännande spelare. Straffmissaren Harry Kane hoppas att Southgate stannar.
– Vi älskar att ha Gareth som manager och vi vill att han ska stanna, men det är hans beslut. Vi har unga spelare som snart är i sin bästa ålder och vi har EM inte så långt borta. Så hur ont det än gör nu så måste vi gå vidare och se fram emot det, säger Kane.