– huvud hittades i Nissan
pengar förut. Pappan tyckte att ”det verkade skumt”.
Han berättade för polisen att han trodde att telefonen kunde ha något med ”mordet i Nissan” att göra. I samma andetag förklarade han att han var rädd för att gå hem.
”Han tror att vad som helst kan hända om han inte lämnar över pengarna” noterade en av poliserna i en minnesanteckning från tillfället. Till saken hör att samma dag hade 46-åringen och 28-åringen frågat om pappan hade några ”stora svarta sopsäckar som de kunde få”.
Lars Hamrén fattade det formella beslutet om att mobilen skulle tas om hand och undersökas för att se om den kunde kopplas till brottet.
– Under de dagarna fick vi in mängder av tips, det gällde allt från svartrockar till rollspel. Vi fick till och med in tips ifrån kolleger på andra håll i landet, minns Lars Hamrén.
Under dagarna som gått sedan Marcus Norén försvann hade polisen pratat med hans arbetskamrater, hans familj och med vittnen som kunde bidra med pusselbitar av vad det var som skedde under natten till den 28 december. Ingenting som kom fram antydde att Marcus mått dåligt.
Tvärtom, han hade visserligen varit ensam och kontaktsökande, men glad och trevlig mot dem han mötte. Ett av vittnena kunde ge ännu en av de små avgörande bitar som ledde polisen vidare till Söderlingsvägen och 46-åringens bostad.
Vittnet hade sett Marcus Norén, klädd i sin långa skinnrock, komma fram till ett sällskap som stod utanför Terminalen, ett nattkafé och nöjesställe vid Stenvinkelsgatan. Sällskapet skojade bland annat genom att prata finska och säga finska fraser till varandra. När Marcus kom fram och frågade på tyska om han kunde få en cigarett uppfattade vittnet det som att Marcus hängde på deras skojande.
Samma kväll var också 46-åringen och 28-åringen på Terminalen och polisutredningen kunde i efterhand slå fast att det var där Marcus och 28-åringen träffade på varandra. Vid 03.30 sågs sedan Marcus på Storgatan och vid klockan 04 kom Marcus och 28-åringen till 46-åringens lägenhet. Först två timmar senare kom 46-åringen hem.
Grannar i huset berättade att 28-åringen
"Svaret blev kort: ”Nej, sen... det är stendött.”
46-åringen i förhör
hade någon med sig som pratade tyska och att man i efterhand kunde slå fast att det var Marcus. Själv höll 28-åringen fast vid att han sedan hade lämnat lägenheten på Söderlingsvägen, att Marcus levde när han gick och att han inte vet vad som hände.
I förhör redan den 3 januari, alltså dagen efter att mobiltelefonen lämnades in, delgav polisen 28-åringen misstanke om mord, alternativt medhjälp till mord. Han nekade och sa att han inte visste något om mobilen.
Då hade poliserna redan varit i 46-åringens lägenhet, hittat likdelar inne i duschen, dokumenterat blodspår långt ut i trapphuset och hittat några av redskapen som användes för att stycka kroppen.
28-åringen höll fast vid sin historia, han hade lämnat lägenheten, återvänt och fått en chock när han såg liket ligga på golvet och gått därifrån igen. Efter förklaringar om att han druckit så hårt under lång tid att minnet svek honom tog förhörsledarna en paus.
Pausen var helt avgörande för det fortsatta polisarbetet. Poliserna som förhörde de båda misstänkta jämförde varandras resultat. 28-åringens berättelse var anpassad för att hålla honom ifrån skuldfrågan.
Drygt 40 minuter senare delgavs 28-åringen misstanke om mord. Han nekade, men funderade noga under en lång stund och sade sedan att han varit i lägenheten när en okänd kom in genom dörren och anföll 46-åringen.
I det utskrivna förhöret citeras 28-åringen så här:
”Jag såg hur NN (46-åringen) med något stenliknande föremål slog personen i huvudet så att denne blev liggande livlös på golvet.”
Han berättade vidare att han blev så rädd att han sprang ifrån lägenheten på Söderlingsgatan direkt. Ut och igenom Norra kyrkogården och att han sedan inte visste vart han tog sig. Chocken gjorde att minnet försvann helt.