Aidas mål är givande samtal

Svt-profilen Aida Pourshahidi är en vän av det goda samtalet och vill ge tittarna en inblick i det som händer vid sidan av de raka nyheterna. – Det handlar om att förklara grejer, säger programledaren som nu fyller 35.

Svt-profilen Aida Pourshahidi har blivit en frekvent figur i tv-rutan de senaste åren. Dels som reporter och programledare för SVT:S hyllade nyhetsprogram för barn, ”Lilla Aktuellt”, dels i ”Politikbyrån” där hon från och med januari tar över den ordinarie programledarrollen efter Fouad Youcefi. Hon ser fram emot att bygga vidare på programmet och sätta sin egen prägel.

– Det är så mycket ovanligt som har hänt i svensk politik på sistone, från olika samarbeten till definitioner av ideologier. Själva nyheterna får vi i ”Aktuellt”, men i ”Politikbyrån” kan vi gå in och pinpointa vissa saker. Det handlar mycket om historien bakom, att liksom bygga ut åt sidorna och få in andra vinklar, på ett sätt du kanske inte får någon annanstans, säger Aida Pourshahidi.

Hon känns självklar i den rollen med sin lättsamma men insatta framtoning. Men att det skulle bli just tv eller ens journalistik som Aida Pourshahidi skulle ägna sig åt var aldrig givet. Ett tag var hon övertygad om att hon skulle bli arkitekt – sedan började hon läsa konstvetenskap och jobba som museipedagog. Men när en bekant sökte in till Journalisthögskolan i Göteborg blev hon också intresserad och sökte in hon med.

– Jag har alltid skrivit jättemycket. Det handlar väl om att förklara grejer. Inte förklara i betydelsen att jag berättar för dig hur det ligger till, utan mer att man fyller på ett pågående samtal. Allt som diskuteras, läggs ut och kommenteras i ett ämne blir ju en del av samtalet och det är gött att vara en del av det, säger hon.

Genom ”Lilla Aktuellt” har hon också blivit ett välbekant ansikte hos barnen. Men att göra nyhets-tv för barn ställer andra krav på nyhetsvärdering och språkbruk än nyheter för vuxna.

– Det är ett jättestort jobb med en superstor gemensam insats. Man måste tillsammans formulera sig och komma fram till vad som är relevant att ta med och inte. När man ska förklara något för tioåringar måste man förstå det extremt bra själv först, man kan inte anta att de har en förförståelse för saker, säger hon.

Knådandet och dissekerandet av begrepp och sådant som är självklarheter för vuxna, gör oftast slutresultatet bättre, menar hon. Och för med sig sina belöningar.

– Jag träffade en tjej på bussen som kom fram och fråga

de om det var M som hade vunnit valet och om det var Ulf Kristersson han hette, han som blivit statsminister. Att få kommunicera med en nioåring på bussen om regeringsbildningen – vilken grej!

– Sedan vill de prata om något Youtubeklipp på en rolig vulkan eller något, det är ju för att livet är så för dem. Även de små grejerna är viktiga. Men om man får kommunicera med ett barn som känner sig hört, då spelar det ingen roll vilket ämne det är, säger hon.

Samtalen och vikten av dem återkommer när Aida kommer in på sitt jobb. Att få till ett riktigt gott snack, det där speciella ögonblicket när allt stämmer, vare sig det är i själva livet eller i live-tv.

– Om man kan få en annan människa att tänka så är det ju väldigt trevligt. Det är väl det som gör oss till människor och det finns med i allt jag har gjort, det där som får dig att tänka på ett nytt sätt.

Nu fyller hon 35, men konstaterar snabbt att hon inte brukar ägna sin ålder eller var hon just nu befinner sig i livet så mycket energi. Nuet är bäst.

– Sedan brukar jag inte planera så långt fram. Jag har aldrig varit den som tänkt att detta och detta ska jag göra om tio år. Vilket är en intressant paradox eftersom jag verkligen gillar att planera saker – men sedan ändra alltihop, säger hon och skrattar gott.

Hon fortsätter:

– När jag verkligen vill något får jag tunnelseende och börjar bygga upp stora luftslott kring det. Nästa dag kanske jag får för mig att jag vill göra något annat i stället. Kanske ska jag inte alls bo i Berlin? Trots att jag suttit hela kvällen innan och kollat skolor till barnen.

"Jag träffade en tjej på bussen som kom fram och frågade om det var M som hade vunnit valet och om det var Ulf Kristersson han hette, han som blivit statsminister. Att få kommunicera med en nioåring på bussen om regeringsbildningen – vilken grej!