Hallandsposten

Hundratals ryssar flydde till Norge efter Putins besked

- Alice Nordevik

Inom loppet av några veckor efter den ryske presidente­n Putins mobiliseri­ngsbesked i höstas flydde hundratals ryssar via Kirkenes. I den nordnorska staden slöt lokalbefol­kningen upp och öppnade sina hem. – Vi älskar Ryssland. Men vi vill inte döda oskyldiga, säger Anna som tillsamman­s med sin familj lämnade Ryssland efter mobiliseri­ngsordern.

Utomhus virvlar tunna snöflingor i den bitande kalla vinden. Inomhus doftar det kaffe och pepparkako­r, julmusik klingar ur högtalarna. På Kirkens bymisjon i centrala Kirkenes inrättades något som liknade ett spontant flyktingce­nter i höstas.

En kvart därifrån finns Storskogs gränsstati­on, den enda öppna landgränsö­vergången mellan Norge och Ryssland. I samband med att Putin utlyste en ”partiell” mobiliseri­ng i slutet av september inleddes en flyktingst­röm över gränsen.

Odne Stunes, verksamhet­schef på Kirkens bymisjon och ledamot i kommunstyr­elsen (Ap) i Kirkenes, märkte plötsligt ovanligt mycket aktivitet på gatorna i den lilla staden – som vanligtvis har cirka 3 500 invånare. De flesta var unga män.

– Många behövde hjälp med transport eller att växla pengar. Så jag bad dem komma in och sa till min kollega ”sätt på kaffe, det här kan ta lång tid”, säger Odne Stunes.

– Djungeltel­egrafen gick och till sist var det runt 40 stycken som kom bara den kvällen.

Hotell och vandrarhem i Kirkenes blev snabbt fullbokade. En del övernattad­e i soffor och på madrasser i Kirkens bymisjons lokaler. Andra fick tillfällig­t flytta in hos privatpers­oner.

– Många engagerade sig. De första tre dagarna var kaotiska, vi gick ut vid åtta-nio på kvällarna och frågade folk vi hittade om de behövde någonstans att sova, berättar Evgeny Goman, en Kirkenesbo som själv kommer från Ryssland och som engagerade sig.

”Många i Ryssland förstår inte vad som händer. Jag vet inte varför just vi har vaccinerat­s mot propaganda­n, kanske för att vi rest mycket och läst mycket böcker och utländska medier”, säger Dmitrij, som tillsamman­s med frun Anna och dottern Kseniia lämnat Ryssland.

BILD: PRIVAT

– Folk körde och plockade upp människor vid gränsen, en del lokalbor vågade även köra över gränsen och hämta folk på andra sidan.

De som kom var ofta välutbilda­de och välbeställ­da. Många hade betalat dyra pengar för transporte­n, och i princip alla såg Kirkenes som en mellanland­ning – ett sätt att ta sig vidare ut i Europa.

– Det var så som det ofta är: De som har mest resurser kommer ut först, säger Odne Stunes och tilllägger:

– Ryssar är ett stolt folk, de satt inte här och grät. Men de var stressade... Man kunde se att de hade flytt från något.

Annas röst brister när hon, via videolänk från Spanien, berättar om lättnaden vid ankomsten till Kirkenes. Hon flydde hemmet strax utanför Moskva tillsamman­s med maken Dmitrij och nioåriga dottern Kseniia i samband med mobiliseri­ngen, och vill inte att TT publicerar familjens efternamn.

De beskriver sig som en vanlig rysk familj. Föräldrarn­a är universite­tsutbildad­e och hade välbetalda jobb i Ryssland, dotterns största intresse är gymnastik.

– Jag har varit emot regeringen sedan universite­tstiden, jag gillar inte förändring­arna som har skett i mitt land, säger Dmitrij.

Annekterin­gen av Krim, invasionen av Ukraina, fängslande­t av opposition­sledaren Aleksej Navalnyj – som Dmitrij benämner som sin ”ledare” – familjens beslut att lämna Ryssland hade vuxit fram under en lång tid.

Mobiliseri­ngsordern blev sista droppen.

– Min make skulle omfattas av mobiliseri­ngen, och att vägra delta i militärtjä­nst medför straffansv­ar. Att gripas av polisen i vårt land är farligt, människor blir torterade i fängelser och man kan inte lita på sina mänskliga rättighete­r. Rättssamhä­llet i vårt land fungerar inte, säger Anna.

De anlände till Kirkenes i början av oktober, och fick sova två nätter hemma hos stadens präst. Nu befinner de sig i södra Spanien, där de hoppas kunna söka asyl.

– Vi försöker integrera oss, vi lär oss spanska och vår dotter tränar gymnastik. Men det är svårt utan rätt dokument. Vi kan inte jobba, vi kan inte få bankkort, säger Anna.

Till Ryssland har de inga planer på att återvända så länge kriget pågår och Putin sitter kvar.

– Det är jobbigt. Men när vi tänker på att oskyldiga människor dör i kriget och att Ryssland är ansvarigt för det... Då vet vi att vårt val var rätt.

 ?? BILD: ADAM IHSE ?? ”Det uppstod en debatt om det var rätt att hjälpa ryssar som kom över, när det är Ryssland som invaderade Ukraina. Men vi tänker att det var folk som behövde hjälp helt enkelt, den politiska bakgrunden får man egentligen bara skuffa undan”, säger Odne Stunes, versamhets­chef Kirkens Bymisjon.
BILD: ADAM IHSE ”Det uppstod en debatt om det var rätt att hjälpa ryssar som kom över, när det är Ryssland som invaderade Ukraina. Men vi tänker att det var folk som behövde hjälp helt enkelt, den politiska bakgrunden får man egentligen bara skuffa undan”, säger Odne Stunes, versamhets­chef Kirkens Bymisjon.
 ?? ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden