”Avatar” uppsving för 3D-filmen – men hur länge?
När 3D-filmerna slog igenom på allvar för drygt tio år sedan visades var och varannan film i formatet. Men biopubliken hade ett kortlivat intresse för specialglasögon. Nu ökar intresset igen men frågan är om den nyvunna entusiasmen efter den senaste Avatar-filmen kan blåsa nytt liv i formatet
I mitten på december hade ”Avatar: the way of water” premiär och visas just nu över hela landet både som vanlig film och i 3D. Peter Fornstam, vd för biografkedjan Svenska Bio och ordförande för Sveriges biografägareförbund, menar att 3D-formatet har blivit revitaliserat efter premiären.
– James Cameron var ju den som fick fart på det från första början och det finns en viss förväntan hos hans tittarskara. Därför kändes det inte okej att inte kunna erbjuda filmen i 3D-format. Vi trodde först att det skulle vara en begränsad skara som var intresserade men så var det inte, säger Peter Fornstam.
Uppsvinget syns, men är relativt blygsamt. Enligt Peter Fornstam visade siffrorna från filmens första vecka att efterfrågan hos biopubliken för Avatar-filmen i 3D ligger på cirka 25 procent i Sverige. I jämförelse kan sägas att siffran är ungefär 40 procent i Finland.
Tekniken för 3D-visning började komma redan i slutet av 1800-talet och den första kommersiella 3D-filmen var ”The power of love” hade premiär i Los Angeles på 1920-talet.
Efter det har tekniken förstås både förändrats och förbättrats och flera försök med 3D-teknik, inte bara i stora actionfilmer utan även i dokumentärer, har gjorts genom åren. Det stora genombrottet för formatet kom dock 2009, när James Cameron-regisserade ”Avatar” hade premiär.
– Det var en spännande och teknisk innovation och för de filmer som gjordes med 3D i tankarna, som den första Avatar-filmen, var det en bra utveckling. Men sen fanns det filmer som inte var gjorda för det utan som konverterades om och det blev inte så lyckat.
– Då avtog intresset och det har inte heller varit filmer som erbjudits i 3D på ett antal år, förklarar Peter Fornstam.
Själva tekniken bygger på att lura hjärnan att omtolka och skapa ytterligare en dimension av en 2D-bild och till en början kombinerade man gröna och röda toner i projektionerna. Metoden kallas anaglyf och det var här de klassiska 3D-glasögonen användes.
Metoden blev populär på redan på 1950-talet, men intresset dalade eftersom det var svårt att hålla de gröna och de röda bilderna synkade.
Tekniken i dag kallas polarisering och i stället för olika färgtoner används antingen 3D-kameror med dubbelobjektiv eller linser med olika vinklar uppställda på samma avstånd som ett ögonpar. Ögonen ser två versioner av samma bild och hjärnan sätter ihop dem och bedömer då avstånd och djup.
Peter Fornstam menar att 3D-formatet främst är ett amerikanskt fenomen, där både produktion och publikintresse speglar den amerikanska marknaden och där inte bara enskilda filmskapares visioner styr utan också filmbolagens budgetar, för det är stora kostnader knutna till att producera och konvertera 3D-filmer.
– Det påverkar ju också och jag känner inte till någon kommande film som kommer i 3D, inom den närmaste framtiden. Men James Cameron är ju en visionär filmskapare så vi får se vad konsekvenserna blir. Jag tror att det nyvunna intresset för Avatar-filmerna kommer att blåsa liv i det igen.