Sofie Sarenbrant har landat som författare
Sedan 2010 har Sofie Sarenbrant fängslat läsarna med sina kriminalromaner. Nu fyller hon 45 och undrar vart tiden tog vägen. Samtidigt som hon har landat i sin identitet som författare kan hon ibland sakna journalistiken.
Sofie Sarenbrant har verkligen skrivit sig in i läsarnas hjärtan med sina deckare, och i synnerhet med serien om kriminalinspektör Emma Sköld. Tio delar har det hunnit bli i den populära serien som exporterats till 16 länder och sålts i miljontals exemplar. Efter att ha släppt den självbiografiska boken ”Munkavle” debuterade hon i höstas även som barnboksförfattare med ”Mira och Månen: En vän för livet” – en hästbok som skiljer sig lite från mängden genom sitt tema kring utanförskap och att inte passa in.
– Jag ville skriva den bok jag själv önskade jag hade när jag var barn. Men jag ville inte skriva om hästtjejerna som är bäst och vinner alla tävlingar, utan om de som får kämpa för att passa in och som känner sig utanför både i stallet och i skolan.
Det här är lite grand en röd tråd i Sofie Sarenbrants författarskap. Hon skriver underhållningsdeckare, men det finns alltid en koppling till aktuella samhällsskeenden som hon tycker är viktiga att skildra. Även i barnbokens form.
– Jag tänkte att boken dels skulle bli en tröst och ett stöd till de som känner igen sig, dels skapa förståelse hos dem som inte har det så, säger hon.
Sofie Sarenbrant var själv hästtjej som barn och tog sedan ”en 19-årig paus” från hästvärlden. För två år sedan kunde hon förverkliga en dröm – att skaffa egen häst.
Nu står det holländska varmblodet Jedi F (Jeddan) i stallet och ska snart få sällskap av ett litet föl.
En egen häst är ju inte bara att rida på, utan också allt det där andra, som en bästa vän, säger hon.
Att Sofie Sarenbrant skulle ägna sig åt att skriva visste hon redan tidigt. Skrivlusten tog henne till journalistutbildningen i Sundsvall och sedan till tidningar som Expressen och Amelia. Men att hon skulle bli författare på heltid fanns aldrig på kartan. Det kändes liksom för svårt att uppnå.
– De första böckerna var jag journalist och författare parallellt och tyckte det var svårt att skriva bok, ha småbarn och jobba på Amelia samtidigt. Det var min man som sa: ”Satsa nu!” Det steget hade jag aldrig vågat ta själv, säger hon.
BILD: PRIVAT
Efter mer än tolv år som författare känner hon att hon har landat i sin roll. Overklighetskänslan och osäkerheten, som präglade tillvaron den första tiden, har förvandlats till trygg vardag. Om drivkraften i början var just att få skriva en bok, så handlar det nu om lusten att förmedla.
– Drivet har modifierats till att verkligen vilja berätta något som griper tag och berör. Visst, jag verkar inom underhållning men alla mina läsare ger mig en plattform att berätta något viktigt. Jag vill vara de svagas röst och berätta om orättvisor. Det jag mest går i gång på är vardagliga händelser där det kunde ha varit du eller jag, säger hon.
Samtidigt saknar Sofie Sarenbrant ibland pulsen i den snabbare journalistiken och det mindre formatet på texterna.
– Jag kan sakna känslan av
att vara på en redaktion, lagarbetet där. Och egentligen passar det mig bättre med kortare texter jag kan skriva färdigt på en dag.
Att skriva färdigt är annars raka motsatsen till Sofie Sarenbrants tillvaro just nu. För närvarande jobbar hon för fullt på bokserien hon skriver tillsammans med programledaren Carina Bergfeldt. Första boken
”Födelsedagen” kom i höstas och ska dessutom bli tv-serie i Nordisk Films regi. Hon ser fram emot att få se deras gemensamma arbete i tv-formatet. Det här är första gången hon skriver med en annan person.
– Framför allt känns det mindre ensamt – det kan verkligen vara ensamt som författare, både i framgång och i motgång. Det är roligt att ha delad vårdnad om en bok.
Vad drömmer du om att göra i framtiden?
– Visst har jag drömmar. Men det är väldigt skönt att bara landa i här och nu och vara nöjd med det. Som förälder ligger ju alltid främsta fokus på att se till att allt blir bra för barnen.
– Men en dag vill jag tävla med min häst.
” Visst har jag drömmar. Men det är väldigt skönt att bara landa i här och nu och vara nöjd med det.