Högt tempo och säkra imitationer i fin jubileumsrevy
Falkenbergsrevyn 2023 ”Upp & ner – med ett jubileende”
Falkenbergsrevyn imponerar i år med imitationer och stora sångnummer i ”Upp & ner – med ett jubileende”. Den nye regissören håller tempot på topp.
Falkenbergsrevyn firar 25 år med en uppsättning som har hela den enorma proffsighet vi åskådare har blivit bortskämda med. Höjdpunkterna är betydligt fler än svackorna, men nu direkt efter premiären håller jag ändå 2022 års revy som snäppet vassare. Varför? En stor anledning är att det är lite för mycket som jag känner igen.
Anna Carlsson är alltid rolig som en kvinnlig Leif GW Persson som heter Ylva, men hon överraskade mer förra året. Dessutom känns den inköpta sketchen ”Debet & Kredet”, av Per Anderssons parhäst Håkan Johnsson, lite seg när man märker att alla svar om den ekonomiska krisen är tvärtom mot det verkliga eller logiska.
Snabba dialektbyten är ett annat återkommande knep i Falkenbergsrevyn som inte blir lika spännande, trots att sammanhanget är annorlunda. I år har Håkan Runevad (västgötska, göteborgska, värmländska, norrländska och dalmål) med sig Bertil Schough (skånska, småländska, stockholmska) i fyrradiga rim om att bajsa, innan Lena Petersson pratar den lokala dialekten morpekanska och Linnéa Lexfors imiterar Krister Classons figur Birger (precis som 2019).
Äldsta figuren Fågelskådaren är nog en vattendelare för publiken. I år hade jag hört tre av skämten förut, eftersom de inte var egna påhitt, så jag kvittar den lyckade allsångs-luringen från första halvan, mot under bältet-vitsarna från andra halvan och tycker att reprisen (för mig), av sista historien, funkar tack vare att Fff:aren Runevad ger en känga åt ensemblens Boisare Bernt Bengtsson från Varberg.
Apropå fågelskådare spelar Daniel Träff en dylik i en av sketcherna där han staplar namnvitsar på varandra. När han intervjuas av revyns duktiga nytillskott Emelie Alm handlar det om fågelarter och då infinner sig en viss mättnad efter tio mer eller mindre välfunna påhitt som motoruv och kleptogam.
I monologen ”Ministerlistan” räcker Daniel Träffs framförande till en arbetsseger. Temat är udda departement ledda av ministrar med knäppa namn, som att erektionsministern heter Sten Hård.
Den talangfulle Träff får med rätta stå i centrum i många nummer och när han som gammal gubbe berättar om hur Rallar-allan får allt längre smeknamn har det ett ordekvilibristiskt inslag som imponerar mer än det är roligt.
Roligaste sketchen har nye regissören Pär Nymark skrivit och den sticker ut genom ett absurt inslag i svaret på gentesterna som de två paren har gjort.
Min enda lilla invändning är att det hade varit bättre med ett hästnamn som inte är hämtat från alven Legolas i ”Sagan om ringen”, men ändå lätt igenkännbart – exempelvis Ego Boy, Ina Scot eller Järvsöfaks.
Pär Nymark ser också till att tempot aldrig sackar och att övergångarna mellan revynumrena är snabba och smidiga.
Flera av mina favoritnummer i år innehåller imitationer. Som när
BILDER: DICK GILLBERG
Anna Carlsson får välförtjänta skratt på sin Lotta Engberg med nasal röst, krum rygg och ständiga sexanspelningar. Håkan Runevad är ovanligt blek i ansiktet som ”Soldoktorn” Mikael Sandström, men torrt undervisande på ett underhållande sätt när de får besök av en rörmokare (spelad av trummisen Beppe Wackelin).
"Det är inte svårt att gissa vems partiorgan som växer och vem som har drabbats av krympflation
Revybolagets nya delägare Anna Carlsson lyfter även ”Rätt aktuellt” som en oerhört spattig Eva Rydberg och då glömmer jag att hon parodierades även 2022.
Upplägget är som ”Weekend update” (skapat 1975) i ”Saturday night live”, skruvade nyheter, och bjuder på ett lokalt tjuvnyp – att Stefan Gerhardsson ska gå i pension igen (sant), men säljer biljetter till sin comeback (falskt).
Stefans buskiskollega Krister Classon besjungs för övrigt i ”Års