Veteraner var med om första årens fuktoch mögelproblem
Halmstad:
När Högskolan drog igång sin verksamhet skedde undervisningen de första åren på Eketångaskolan. Lennart Andreasson och Björn Steiner minns nybyggarandan – men också fukt- och mögelproblemen som gjorde att ett 20-tal i personalen blev sjukskrivna på grund av allergiska besvär.
Redan 1973 började Lennart Andreasson, som då var samhällskunskapslärare, jobba på den förskollärarutbildning som startades på försök i Halmstad.
– Det kallades seminarieverksamhet och var en ettårig utbildning som vände sig till yrkesverksamma barnskötare, berättar han.
1975 började Björn Steiner, som då var slöjdlärare, att undervisa vid utbildningen i ämnet bild och form.
– På den tiden var det en väldigt praktisk utbildning, där de även hade musik, rörelse och drama, minns han.
– Yngsta studenten var 30 år och den äldsta 50 år – så de hade inte bara yrkesvana, utan även lång livserfarenhet, vilket påverkade upplägget på utbildningen. Vi hade inte kunnat köra på samma sätt med dagens 19-åringar, säger Lennart Andreasson.
– På måndagen kunde jag komma och säga att vi skulle ägna veckan åt att göra dockteater. Då började vi med att tillverka dockorna och skriva manus – och på torsdagen var vi ute och spelade upp för barn i Halmstad, berättar Björn Steiner.
1977 övergick försöksverksamheten i en regional högskola och efter att ha flyttat runt några gånger samlades undervisningen 1982 i
Eketångaskolan utmed Nya Tylösandsvägen.
Året efter var det dags för Högskolan att bli ett självständigt lärosäte.
”Det såddes ett frö under 60-talet, under 70-talet växte plantan upp och nu under 80-talet kan vi börja skörda de första frukterna”, citerades landshövding Johannes Antonsson när HP den 12 november 1983 skrev om den officiella invigningen av Högskolan.
”Många gånger har blixtaktioner behövts för att rädda högskolan. Nu är faran över och det gäller att ge den mer innehåll”, förklarade landshövdingen i sitt tal och hänvisade till att det var Olof Palme som under sin tid som utbildningsminister på 1960-talet lade fram ett förslag om decentralisering av högskoleutbildningen.
–Tyvärr började folk ganska snabbt få problem med allergiska reaktioner, som visade sig bero på fukt och mögel i byggnaden på Eketånga, minns Lennart Andreasson och berättar om jobbiga år där bit för bit av skolan skulle saneras.
– Ett tag var vi utspridda på en massa olika ställen i stan, på grund av saneringen, men utbildningsminister Lennart Bodström höll ändå fast vid att Eketångaskolan var ett perfekt campus för Högskolan. Till sist var det Bodströms lokale partikamrat Jörgen Andersson som övertalade ministern om att Högskolan borde flyttas till nya lokaler vid Larsfrid, fortsätter han.
1993 fattade den borgerliga majoriteten i riksdagen beslut om att Halmstad inte längre skulle få examinera förskollärare och 1995 lades utbildningen ner.
– Det utbildades för många förskollärare i landet och staten lovade andra utbildningsplatser till den som lade ner, säger Björn Steiner och tillägger:
– Men bara några år senare visade det sig att nedläggningsbeslutet var fel. De rekordstora barnkullarna i början av 1990-talet gjorde att trycket på förskolorna ökade.
Björn Steiner och Lennart Andreasson hade då gått vidare till medieoch kommunikationsutbildningen vid Högskolan – där de var kvar fram till pensioneringen 2011.
När de jämför sina första år med vad som hände senare säger de att allt blev mer uppstyrt och formaliserat.
– I början fick vi väldigt fria händer. Direktiven var bara att vi skulle tänka nytt och bryta mot alla gamla normer. Efter att det blivit mer högskolemässigt var det otänkbart med så lösa ramar, säger Björn Steiner.
– När Högskolan växte uppstod också snabbt en konkurrenssituation mellan olika utbildningar och forskare, där alla ville ha så stor del av medlen som möjligt, säger Lennart Andreasson.
"Vi skulle tänka nytt och bryta mot alla gamla normer. Efter att det blivit mer högskolemässigt var det otänkbart med så lösa ramar.