”Jag skämtade om min man – och han kan inte släppa det”
Kalle Norwald, leg. psykoterapeut, svarar på frågor om sex och samlevnad
Hej,
Jag och min man gifte oss i oktober efter att ha varit tillsammans i två år. Nu är vi ganska nyligen hemkomna efter vår bröllopsresa och min man vill inte ha sex med mig. Bröllopsresan var fin men helt fri från sex – jag tyckte det var lite tråkigt att han inte var intresserad under bröllopsresan, men tänkte att vi båda hade varit stressade inför bröllopet och att han, precis som jag, bara behövde stressa ner.
Nu har det kommit fram att anledningen till att han inte vill ha sex är en kommentar jag sa framför hans familj under julhelgen. För mig var det ett skämt med viss sanning när jag sa att han ”inte lyfter ett finger hemma” (det var han som tog upp det och jag höll inte med). Nu känner han sig förorättad och jag blir bara matt. Vi hade planerat att börja försöka skaffa barn nu efter bröllopet men nu undrar jag om jag verkligen vill ha barn eller ens vara gift med någon som inte berättar vad som stör honom, inte kan släppa en struntsak och dessutom använder en så viktig del i ett förhållande som någon typ av påtryckning för att få mig att be om ursäkt?
Hej!
Jag kan läsa in i din fråga att du just nu går med mycket frustration och besvikelse. Utifrån din beskrivning av läget ni nu har hamnat i så tycker jag mig se att det handlar väldigt lite om sex och desto mer om hur ni pratar med varandra. Eller inte pratar med varandra.
Det finns vissa vanor och förhållningssätt som återkommer både i forskning och i min kliniska erfarenhet som gör att relationer får bättre förutsättningar att hålla över tid. En av dem är transparens med de egna känslorna och upplevelserna, och kanske är det där som ni nu har fallerat något? Både din partner som tidigare hade kunnat berätta om sin reaktion på ditt skämt i julas och du kring oron om det uteblivna sexet under smekmånaden?
Det är lätt att vi lägger skulden på den andra när liknande situationer uppstår i stället för att ta ansvar för vår egen roll i relationen och situationen. Att använda sig av humor för att förmedla sin sanning kan kännas som ett smart sätt att förmedla något som en tycker är svårt – att linda in det svåra i något mer roligt så att säga. Precis som hur du beskriver att du gjorde kring hans insats i ert hushåll. Objektivt kan det mycket väl vara så att det är sant att du lyfter fler fingrar i ert gemensamma hem, men då finns det mer konstruktiva sätt att ta initiativ till ett sådant samtal än framför hans familj. Och kanske framför allt om en känner ett behov att linda in det i humor? Att han sen valde att gå i sin tystnad för att bearbeta vad som skedde vilket leder till frustration är även det beklagligt. Tystnaden är sällan så pass påtaglig som vid en konflikt och att den påverkade er smekmånad i så pass stor utsträckning är otroligt synd.
Både bröllop och smekmånaden därefter är laddade med förväntningar och vad fint att höra att den upplevdes fin trots det uteblivna sexet. Relationen är mer än sex och det finns flera poänger att se även till de sidorna innan beslut om fortsättning tas.
Så vad kan ert nästa steg vara? Jag tänker att situationen går att dela upp i två olika teman: sakfrågan och hur ni kommunicerar. Sakfrågorna i detta fall bedömer jag inte som det primära utan hur ni pratar med varandra när olika behov och ståndpunkter väl uttrycks. Kontakt kan skapas genom att prata om pratet.
Frågor att ställa sig själv och din partner kan förslagsvis vara:
Hur mår du efter att vi har varit i konflikt med varandra?
Hur skulle du önska att vi pratar med varandra?
När vi pratar om det som skedde på smekmånaden så tycker jag att vi pratar om fler saker samtidigt. Hur kan vi undvika det?
Och slutligen din sista delfråga: går det att tvinga fram ett förlåt?
Svaret är nej. I alla fall inte om det är en genuin ursäkt en vill ha. Och utpressning är sällan en framgångshistoria när det kommer till relationer.