Tio svenska misslyckanden
Itera
Itera var en plastcykel som utvecklades i början av 1980-talet. Cykeln fick mycket uppmärksamhet och skulle vara billig, lätt och tålig – eftersom ”plast inte rostar”, vilket marknadsföringen lyfte fram. Men när den väl lanserades var plastkonstruktionen inte stabil nog och vinglade när man cyklade på den. Dessutom var den dubbelt så dyr som utlovat och vägde 18 kilo.
Bofors tandkräm
På 1960-talet lanserade vapentillverkaren Bofors en tandkräm. Den innehöll mikroplaster som skulle hjälpa till med rengöringen av tänderna. I början av 1970-talet spreds uppgifter om att plasten i tandkrämen stannade kvar i kroppen i flera månaders tid. Bofors försäkrade att tandkrämen var säker att använda, men skadan var redan gjord och produkten försvann från marknaden i slutet av 1971.
Ikea a.i.r.
På 1980-talet sålde Ikea en serie med uppblåsbara möbler. Tanken var soffor och fåtöljer som knappt vägde något alls och därför var enkla och billiga att frakta. Dessvärre läkte ventilerna och möblerna behövde ständigt blåsas upp på nytt. Tio år senare återupplivades satsningen, men bara för barnmöbler.
Tetra Pak Rigello
Rigello, även kallad ”plastnisse”, lanserades av Tetra pak i samarbete med Pripps i slutet av 1960-talet. De uppgavs vara den mest miljövänliga engångsförpackningen, som till och med kunde konkurrera med returglaset. Det sades dessutom att materialet kunde brytas ned i naturen. Du skulle kunna dricka en öl och sen med gott samvete kasta flaskan på stranden, i skogen eller i sjön. Det visade sig inte stämma och det ska fortfarande gå att hitta Rigello-flaskor i den svenska naturen.
Teleguide
1991 satsade Televerket på ett alternativ till internet, som de flesta privatpersoner ännu inte hade tillgång till. Förlagan var den franska framgångsrika varianten Minitel och Televerket förväntade sig en lika stor succé. Tekniken innehöll bland annat en enklare variant av mejl, en sökbar telefonkatalog och bettingtjänster. Apparaten erbjöds gratis tillsammans med en abonnemangskostnad per minut och månad. Projektet lades ned efter sex månader och blev en ekonomisk katastrof för Televerket.
Facits mekaniska miniräknare
Från 1930-talet och framåt rönte Facit stora internationella framgångar med sina mekaniska räknemaskiner. Men på 1950-talet började marknaden utvecklas mer och mer mot elektriska miniräknare. Facit investerade inte i att utveckla sin produkter i linje med den nya tekniska utvecklingen och när marknaden började svämma över av billigare miniräknare på 1970-talet hotades företaget av konkurs och såldes till Electrolux.
Cashkortet
I slutet av 1990-talet ville svenska banker ha ett kortsystem för småköp som skulle minska butikernas hantering av kontanter. För konsumenterna skulle det innebära att man slapp använda kontokort vid småköp och kunde betala med exakta belopp. Kortet kunder dock bara laddas med max 1 500 kronor, kunde inte användas för att betala parkering eller telefonsamtal och innebar en avgift för både butiker och privatpersoner. I slutändan var det få butiker som accepterade kortet och det försvann efter några år.
Boo.com
Hösten 1999 lanserade en grupp svenska internetentreprenörer sajten Boo.com. Målet var att skapa en global marknadsplats på nätet för kläder och skor. Kunderna skulle kunna se produkterna från flera vinklar och zooma in detaljer. Men sajten blev försenad och ansågs ful när den väl blev tillgänglig. Det kanske största problemet var att det visade sig otroligt krångligt att köpa något via sajten. Företaget förlorade 150 miljoner dollar och blev en symbol för it-bubblan. I dag är e-handel en del av vardagen och visionen bakom sajten har i högst grad blivit verklighet.
Gizmondo
Fem år före Iphonen lanserades skulle den svenska spelkonsolen Gizmondo bli prylen som hade allt. Den skulle vara världens bästa spelkonsol, men också ha kamera, spela musik och film och skicka sms. Företaget, med en karismatisk svensk entreprenör i spetsen, blev snabbt kända för sina stora fester med supermodeller och lyxbilar. En vecka innan den amerikanska lanseringen avslöjade Aftonbladet att Gizmondos chef var ledare för den ökända Uppsalamaffian. Konsolen skrattades ut av branschen och blev en av de sämst säljande spelkonsolerna genom tiderna. Strax efteråt dömdes chefen till tre års fängelse för förskingring, olaga vapeninnehav och rattfylla.
Bärbara dj-utrustningen Pacemaker
Pacemaker var ett litet bärbart dj-set. Den togs väl emot på förhand och vann pris för sin nyskapande design. Prislappen på 800 dollar avskräckte många när den väl släpptes, vilket råkade vara ungefär samtidigt som Iphone fick sitt stora genomslag. Många såg enklare möjligheter att göra musik i de appar som började utvecklas för Apples telefon. Det fick även personerna bakom Pacemaker att tänka om. Nu lever den bärbara djutrustningen vidare som en app för smarta telefoner.