Lagstifta bort kaoset på förskolorna snarast
Antingen måste rätten till förskola för barn till föräldralediga och andra som är hemma tas bort. Eller så måste vi få en lagstiftning om minimibemanning, förskollärartäthet och maxtak för barngruppers storlek.
HP Ledare 29/5. Torsdagen den 25 maj firades förskolans dag runt om i landet. I fokus var förskollärarnas viktiga uppgift att varje dag främja barns lust att leka och lära.
Vad som däremot inte är något att fira är hur förskolan återkommande givits ett mer omfattande uppdrag utan att kompenseras ekonomiskt i motsvarande omfattning. Något som resulterat i att allt fler förskolemiljöer är stökiga och otrygga, ljudnivån är för hög och personalen saknar möjlighet att fullfölja sitt pedagogiska uppdrag.
Enligt statistik från Skolverket ökar antalet barngrupper per förskola, vilket innebär att storförskolorna med hundratals barn blir fler. Ökar gör också antalet barn i barngrupperna. 2022 gick det i genomsnitt 15,2 barn i varje barngrupp i förskolan, en ökning med 0,6 barn jämfört med föregående år.
Enligt Skolverkets riktlinjer bör barngrupperna för 1-3 åringar vara 6–12 barn. I åldern 4-5 år är riktmärket 9–15 barn per barngrupp. Men det är få barn som går i förskolor som kan hålla en sådan nivå. Tvärtom är det ofta över 20 barn i många barngrupper och ibland till och med upp emot 30. Samtidigt har även antalet barn per förskollärare blivit fler och barns vistelsetid på förskolan generellt blivit längre
På vissa håll försöker kommuner och enskilda utförare komma runt riktlinjerna genom att hävda att barn på storförskolor, där den traditionella avdelningsstrukturen tagits bort, flyttas runt och ingår i mindre grupper under dagen. Men i realiteten är det ännu värre än att gå i en relativt stor men ändå konstant gruppsammansättning.
Enligt Pia Williams, professor i barn- och ungdomsvetenskap på Göteborgs universitet, som forskat om barngrupper i förskolan, orsakar det stress och otrygghet för små barn att ha för många relationer att hålla reda på. Stress blir även resultatet hos pedagogerna när de knappt hinner med de allra mest grundläggande uppgifterna och får kämpa för att kunna arbeta i enlighet med läroplanen.
En annan oroande utveckling är den stora minskningen av antalet barn i pedagogisk omsorg, alltså det som förr kallades dagmamma. Sedan 2013 har antalet barn i pedagogisk omsorg mer än halverats. I realiteten
BILD: HÅKON MOSVOLD LARSEN
finns det inte ens dagmammor i många kommuner och det beroende på att de aktivt motarbetas, framförallt av vänsterstyren, som av ideologiska skäl vill att alla barn ska gå på förskola. Inte sällan göms alternativet pedagogisk omsorg undan på kommunernas hemsidor och man avstår från att rekrytera nya dagmammor när de äldre går i pension.
För barn med särskilda behov av trygghet och lugn och ro är det en katastrof.
Det är dags att inse att dagens förskolesituation är ohållbar. Antingen måste de styrande acceptera att det inte är ekonomiskt och mänskligt hållbart att ha en förskola där alla barn, även de vars föräldrar är hemma, ska tryckas in. Det leder till att framförallt de barn som måste vara på förskolan under hela dagar far väldigt illa. Då får man skapa luft i systemet genom att återgå till att förskolan är för barn till människor som arbetar.
Eller så måste staten att lagstifta om minimibemanning, förskollärartäthet och maxtak för barngruppers storlek och på så sätt tvinga kommunerna att sluta underfinansiera förskolan.
Att fortsätta som i dag är inget alternativ. Varken för barnen eller förskolepersonalen.
"För barn med särskilda behov av trygghet och lugn och ro är det en katastrof.