Jenny Sonesson: Klassamhället syns i barns munnar
Orange läsk med artificiell söt apelsinsmak. Det var en dryck jag ofta bjöds på i stadsdelen Rosengård i Malmö när jag var verksam där som socialarbetare för tjugo år sedan. Vid hembesök noterade jag hur det var vanligt att läskedrycker i stor mängd konsumerades i familjerna jag träffade.
Det var en vana man tagit med sig från hemländer med dåligt dricksvatten, var förklaringen som gavs. Jag slogs också av att många barn i området hade dålig tandhälsa.
Minnet av läsken bubblade nyligen upp när jag läste Lena Anderssons omdebatterade text ”Hungrar barnen är det föräldrarnas fel”. I krönikan ifrågasätter författaren orsakssambandet mellan att elever äter mer skolmat och att hemmets plånböcker blivit tunnare. ”Att sakna grundläggande kunskaper om matlagning är något annat än att inte ha råd med mat”, deklarerar Andersson och räknar upp hur billigt det är med ris, potatis och havregryn som mättar. Ta-dig-i-kragenhögern applåderar förutsägbart. Vänstern buar lika förutsägbart och anklagar debattören för att förakta människor som kämpar i ekonomiskt bistra tider.
Varför tar jag upp söta läskedrycker i Rosengård? Andersson har nämligen en poäng som inte ska kastas ut med badvattnet. Barns matvanor handlar inte bara om pengar utan även om kunskap. Min erfarenhet från Malmö får betraktas som anekdotisk, men en rapport från Socialstyrelsen från förra året om munhälsa hos barn i förskoleåldern förtjänar att tas på allvar. Skillnaderna mellan de barn som har bäst och sämst munhälsa har ökat över tid.
Kartläggningen visar att nästan var fjärde barn i Sverige har karies vid sex års ålder. Den grupp som är mycket svårt drabbad av sjukdomen växer. Socialstyrelsen konstaterar att föräldrarnas inställning till munhygien, tandvård och mat- och dryckesvanor har betydelse för barnens tandhälsa. Allra starkast samband har dock födelseland.
Sexåringar vars föräldrar är utlandsfödda löper nästan tre gånger högre risk att vara drabbade av karies jämfört med barn till svenskfödda föräldrar. Ett barn som drabbas av karies tidigt riskerar att få dålig munhälsa under hela livet. Det här är ett allvarligt problem som inte bara kan lösas med att de drabbade barnens föräldrar får mer pengar. Det behövs kunskapslyft men också ett historiskt perspektiv.
"Det behövs kunskapslyft men också ett historiskt perspektiv.
Den norska barnboken Karius och Baktus översattes till svenska 1961 med syfte att pedagogiskt upplysa om munhygien. Den sedelärande berättelsen handlar om tandtrollen Karius och Baktus som känner sig trygga i pojken Jans mun eftersom han aldrig borstar tänderna och äter sötsaker. Till slut får mamman iväg sonen till tandläkaren och Karius och Baktus spolas ut i havet.
Tusentals barn i Norden har under decennier blivit bättre på att borsta tänderna och blivit långsiktigt friskare tack vare tandtrollen. Klassamhället syns i dag i barns munnar. Låt Karius och Baktus påminna om att vi sviker de mest utsatta barnen om folkhälsa reduceras till en plånboksfråga. Kunskap är makt.