Professorn som trivs i debatten
Ebba Witt-brattström har varit en del av den offentliga debatten i fem decennier. Hon ser sig hellre som folkbildare än intellektuell elit och utan tvekan som ärkefeminist.
Ebba Witt-brattströms köksskåp är fyllt av färggranna Muminkoppar – och därmed en sorts litterär psykoanalys. Hon slår på kaffebryggaren, en modern espressomaskin, och ber mig välja en mugg ur skåpet.
– Hattifnattarna? Intressant val. Mumindalens rastlösa vandrare. De fungerar som ett uttryck för Muminpappans hemliga liv. Hon häller i mjölk.
– Tove Jansson speglar alla känslor i sina böcker. Mårran sägs ju vara Muminmammans mörka sida – och en Mårran bor nog inom oss alla.
Ebba Witt-brattström slår sig ner i vardagsrummet i den ljusa lägenheten på Södermalm. Överallt syns spår efter barn, barnbarn och litteratur. I soffan sitter nallar på rad och på ett bord står foton på de fyra sönerna.
Marguerite Duras, Elin Wägner och Chimamanda Ngozi Adichie skymtar bland titlarna i bokhyllorna som täcker väggarna. På skrivbordet ligger en uppslagen bok av Moa Martinson. Det var med den svenska 1930-talsförfattaren som Ebba Witt-brattströms akademiska karriär tog sin början för 35 år sedan. Avhandlingen hyllades och trycktes i stora upplagor, och finns fortfarande att köpa.
Nu knyter hon ihop säcken med en bok om Moa och Harry Martinsons författaräktenskap.
– De levde elva år ihop och förändrade litteraturhistorien tillsammans. Hon är en av Sveriges mest lästa men minst studerade författare och sågs som folklig. Han är den uppburne Nobelpristagaren. Jag avslutar min akademiska karriär där jag började, men är kvar i den offentliga debatten.
Ebba Witt-brattström har varit en av frontfigurerna i den svenska kvinnorörelsen sedan 1970-talet. Från Grupp 8 till att vara en drivande kraft bakom Stödstrumporna, som fick igenom högre kvinnorepresentation i riksdag och regering 1994. Hon var också en av grundarna till Feministiskt initiativ, ett parti som hon dock snabbt lämnade.
Förr låg åldern henne i fatet.
– Att vara ung, söt och intellektuell var svårt. Ingen lyssnade på vad jag sa.
Men hon menar att det vände i 40-årsåldern och att den akademiska världen då började intressera sig för hennes åsikter.
– Sedan har det rullat på. Ingen ifrågasätter min auktoritet i dag.
Hennes mormor och mamma kom till Sverige 1944, på flykt undan Sovjetockupationen av Estland. Pappan var antinazist och flydde från Tyskland 1933.
Föräldrarna skilde sig när hon var liten och hon växte upp med två starka kvinnliga förebilder. Mamman jobbade som lärare och mormor skötte hushållsarbetet hemma. Därtill gick hon i Franska skolan, en flickskola med främst kvinnliga lärare.
– Som barn trodde jag att världen bars av kvinnors kraft och arbete. Sedan blev jag varse att kvinnor inte respekteras för sina insatser.
Ebba Witt Brattström fick sitt första barn 25 år gammal och har i dag fyra söner.
– På den tiden tänkte vi att barnen var hela samhällets barn, det blev en gemensam uppfostran och inget privat projekt.
Hon arbetade på nätterna för att hinna vara med barnen ordentligt och formade föräldraskapet efter dåtidens devis.
– Psykologen Winnicott (Donald, reds. anm.) uppmanade oss till att vara ”good enough mothers” och jag kände aldrig att jag försummade barnen. Jag älskade att vara mamma och att komma hem till ett rufsigt litet knyte som kröp upp i famnen var fantastiskt. Särskilt efter hårda debatter där jag utmålades som nationalhäxa.
För en del hårda debatter har det blivit genom åren. Hon beskriver sig som ”ärkefeminist” och skakar på huvudet när hon ska beskriva hur det står till med jämställdheten i dag.
– Det är hjärndött att prata om Sverige som ett jämställt land. Vi har ett inkomstgap på 23 procent mellan könen och 28 procent vad gäller pensionen.
Nu avslutar hon sin akademiska karriär men fortsätter verka i den offentliga debatten.
– Att få se äldre kvinnor med kunskap, som tar för sig och vägrar skämmas för sina rynkor, betyder mycket för den yngre generationen.
Förr betraktades hon av vissa som gift med Svenska Akademien, eftersom hon levde tillsammans med akademiledamoten Horace Engdahl.
– Jag betraktar mig numera som lyckligt skild, även från Svenska Akademien.
"Det är hjärndött att prata om Sverige som ett jämställt land. Vi har ett inkomstgap på 23 procent mellan könen