Svår barndom ökar risken för sjukdomar i vuxen ålder
En svår uppväxt kan ge dig sämre hälsa som vuxen. Och ju fler negativa barndomsupplevelser du bär med dig, desto större är risken för bland annat hjärt-kärlsjukdom, cancer, övervikt och självmord. Förklaringen är toxisk stress – men alla i riskzonen blir
"Det har inte riktigt nått fram hur oerhört skadligt det är, kanske ännu värre än fysiskt våld.
Steven Lucas Docenten och barnläkaren om psykiskt våld
Den amerikanske läkaren Vincent Felitti var först med att visa hur en svår barndom kan ha både psykiska och fysiska effekter på livet som vuxen. År 1998 publicerade han och hans kollegor Ace-studien (Adverse Childhood Experiences), som beskrivs som banbrytande. Studien, som baseras på en enkät med frågor, fann ett starkt samband mellan antalet svåra barndomsupplevelser och riskfaktorer för flera av de vanligaste dödsorsakerna hos vuxna.
Efterföljande studier i flera länder visar ett liknande mönster: ju fler negativa barndomsupplevelser du bär med dig, desto större är risken för negativa följder som vuxen. Och det finns inte bara en tydlig koppling mellan svåra barndomsupplevelser och psykisk ohälsa, utan också till bland annat hjärt-kärlsjukdom, cancer, diabetes och svår övervikt. Den som utsatts för minst fyra kategorier av traumatiska barndomsupplevelser har exempelvis fördubblad risk för cancer och hjärt-kärlsjukdom, och hela 30 gånger ökad risk för självmordsförsök, visar en stor översiktsstudie.
När forskare vid Uppsala universitet i en undersökning studerade par där båda parterna hade liknande erfarenhet av svåra upplevelser som barn, blev sambandet ännu tydligare.
– Så vitt jag känner till är det första gången man studerat par i det här sammanhanget, säger Per Kristiansson, allmänläkare och forskare inom folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet och studiens huvudförfattare.
I studien fick 818 kvinnor med partners, totalt 1 636 personer, besvara en enkät ett år efter att de fått ett gemensamt barn. Enkäten innehöll frågor om negativa barndomsupplevelser såsom psykisk och fysisk misshandel, psykisk och fysisk försummelse, sexuella övergrepp, kriminalitet, missbruk, våld, psykisk sjukdom och separationer.
Det visade sig att enstaka negativa barndomsupplevelser förekom hos två tredjedelar av samtliga deltagare. Men hos elva procent av kvinnorna och nio procent av deras partners förekom fyra eller fler negativa barndomsupplevelser. Två procent av paren, det vill säga båda parter, hade minst fyra negativa barndomsupplevelser.
– De som hade rapporterat fler än fyra negativa upplevelser hade mycket stora svårigheter i livet – och än större när båda i paret hade fler än fyra, berättar Per Kristiansson.
Dessa par rapporterade dramatiskt försämrade livsvillkor i form av låg utbildningsnivå, låg inkomst, dåliga parrelationer, övervikt, rökning i högre grad, låg känsla av sammanhang, dålig självskattad hälsa, hög stressnivå och mycket hög förekomst av ångest och depression.
Dessutom visade undersökningen att om en av personerna i paret hade negativa barndomsupplevelser, var sannolikheten större för att även partnern hade det.
– Personer som haft svåra barndomsupplevelser har en tendens att finna en partner som också haft svårigheter som barn. Man har en tendens att välja en partner där man har någonting gemensamt. Det är exempelvis 15 gånger högre risk att en kvinna som utsatts för sexuellt övergrepp har en partner som också blivit utsatt. Generellt är det 2,24 gånger högre risk att partnern utsatts för samma sak som en själv, säger Per Kristiansson.
Hur kan då svåra upplevelser leda till fysiska sjukdomstillstånd, som exempelvis cancer? Förklaringen är en hög och långvarig aktivering av kroppens produktion av stresshormoner. Det kan leda till toxisk stress, som är en stark, återkommande och långvarig aktivering av kroppens stress-svar-system, förklarar Per Kristiansson. Detta kan påverka barnets centrala nervsystem och andra organ under uppväxten och på längre sikt påverka bland annat hjärt-kärlsystem och immunförsvar.
– Att vara utsatt för toxisk stress, att ständigt behöva vara på alerten, är ju inte bra i så många år. I USA är man i dag inne på att screena barn för svåra upplevelser, med frågor utformade specifikt för barn. Jag tycker det vore en idé även för Sverige, liksom att det vore värdefullt att även ställa dessa frågor till blivande föräldrar på mödravården för att förebygga problem så tidigt som möjligt, säger han.
Även om de som haft en svår barndom har en förhöjd risk för ohälsa som vuxen, är det inte alla som drabbas. Ens personlighet kan vara en skyddsfaktor.
– Det är oerhört komplicerat. Ens personliga medfödda egenskaper spelar in, vad man har för styrkor och svagheter från start. Men också om man har skyddsfaktorer runt omkring sig: kanske en trygg farförälder eller lärare som kan ge precis det stöd man behöver, säger Steven Lucas, som är docent och barnläkare och leder forskargruppen REACH, Research Enhancing Adolescent and Child Health, vid Uppsala universitet.
För den som blivit utsatt finns det hjälp att få, berättar han, och menar att ett viktigt steg är att inse att man kan behöva hjälp och faktiskt söka det.
– Det finns många instanser som jobbar för att hjälpa de med tidiga trauman att må bättre, som din vårdcentral, Svenska kyrkan, kvinnojourer … Yngre barn upp till sex år kan få hjälp av psykolog inom barnhälsovården. Äldre barn kan exempelvis kontakta Bris. Det finns även möjlighet till föräldrastöd genom barnhälsovården, säger Steven Lucas.
Steven Lucas vill särskilt framhålla det psykiska våldets betydelse,
och menar att det är särskilt allvarligt om det är systematiskt och om barnet upplever sig vara mindre värt:
– Det har inte riktigt nått fram hur oerhört skadligt det är, kanske ännu värre än fysiskt våld. Det kan handla om påhopp, psykisk terror eller frånvaron av uppmärksamhet, att bli utfryst, ignorerad. Många föräldrar kanske inte inser att ett sådant beteende kan vara oerhört skadligt. Här är det viktigt med insatser redan från BVC. Hur främjar man barnets känsla av värde, så att det kan växa, utvecklas och må bra?
Steven Lucas leder även projektet Barnsäkert, som är en svensk anpassning av den amerikanska metoden Safe environment for every kid. Barnsäkert, som i dag används av barnhälsovård och socialtjänst i flera regioner i Sverige, handlar om att tidigt identifiera barn som lever i hemmiljöer med olika slags problem, prata med föräldrarna om hur de själva och barnet påverkas samt erbjuda hjälp och stöd.
– Barnsäkert sprider sig och vi har nyligen fått statsbidrag för att starta ett nationellt kansli. I stort sett alla regioner är intresserade, även om man har olika förutsättningar för att komma i gång, säger Steven Lucas.