Vid 50 gör Jill som hon vill
Numera känner sig Jill Johnson fri att ägna sig åt den musik hon verkligen gillar. Men det fanns en period då hon behövde kompromissa en hel del för att kunna jobba som artist.
Sedan en tid är Jill Johnson tillbaka i uppväxtstaden Ängelholm där hon bor i ett hus nära havet tillsammans med sambon Mattias och yngsta dottern Bonnie som är 13.
– Det har varit mycket resor i mitt jobb och jag har alltid tyckt om att komma tillbaka hit. Jag är en småstadstjej som tycker om att titta folk i ögonen och hälsa på grannarna.
I 23 år hade hon Borås som bas mellan alla turnéer och resor. Efter skilsmässan från barnens pappa är det huset i Ängelholm som är den fasta punkten.
Äldsta dottern Havanna har fyllt 18 år och bor än så länge kvar i Borås.
– Vi får se vart hon tar vägen efter studenten nu i juni.
Jill Johnson har själv ett ganska späckat schema. Under våren har hon sjungit låtar från hela artistkarriären i en stor show på Cirkus i Stockholm. Konserterna fortsätter i höst på Draken Live i Göteborg.
I sommar blir det också en hel del spelningar, och nu i slutet på maj uppträder hon under flera kvällar med Malmö symfoniorkester.
– Jag är inte så bra på att ta det lugnt, men har blivit lite bättre på det med åren. Det positiva som pandemin förde med sig var att jag tvingades öva på att luta mig tillbaka. Jag fattar inte hur jag kunde jobba i det tempot jag hade förr.
En faktor i sammanhanget är åldern. Jill Johnson ser i och för sig fram emot att kliva över 50-årsstrecket. Det medför någon sorts inre frid och en känsla av att inte behöva bry sig om vad folk tycker. Att kunna gå sin egen väg.
Tycker du inte att du har gjort det tidigare?
– Jo, men jag har också varit ganska mån om att bli omtyckt, att vara tillgänglig och en öppen famn. Jag är nog fortfarande lite sådan men har mer och mer börjat tänka att man inte kan vara uppskattad av alla. Man får ha åsikter som inte andra har och alla kan inte gilla allt man gör.
I dag behöver hon inte kompromissa lika mycket som tidigare om vilken musik hon ska ägna sig åt eller hur den ska låta. Inget hindrar henne längre från att sjunga och spela country, en musiktradition som hon redan tidigt lärde sig älska.
I början av karriären upplevde hon att det fanns ett stort motstånd mot den musikstilen i Sverige.
– De första 15 åren fick inget låta det minsta country på radion. Hade låten en steel guitar eller banjo så spelades den inte. Tog man bort sådant gick det bra. Så då gjorde jag det.
Med tv-programmet ”Jills veranda” har hon fört in countrymusiken i de svenska vardagsrummen. Många är de artistkolleger som hälsat på henne i Nashville i USA och tillsammans med tittarna fått en inblick i amerikanskt folkligt musikliv.
Jill Johnson reste själv till Nashville första gången 2001 i samband med en svacka i karriären.
– Efter vinsten i Melodifestivalen med ”Kärleken är” hade jag gjort en svensk platta för att det förväntades av mig, trots att jag inte ville. Men så började jag känna på country och sjunga på engelska och åkte över för att lära mig skriva låtar.
Det kunde väl inte vara så svårt, tänkte hon. Men det är först på senare år hon tycker sig ha knäckt koden.
– Det hänger ju ihop med att ha något att säga, att ha upplevt en sorg, att ha hittat sitt inre rum och referenspunkter i själen. Jag har levt lite för snabbt och inte kommit dit förrän nu.
En milstolpe i sammanhanget var skivan hon gjorde till dottern Havanna häromåret. Då gick hon in i en bubbla och texterna kom nästan av sig självt.
Framtiden? Jill Johnson har lite planer och tankar men ingen storsatsning i sikte.
– På sätt och vis har jag levt min dröm i alla år och sitter ganska tacksam med två barn, en man och att få vara frisk. Jag vill utvecklas som låtskrivare. Och förstås, få göra ett gig på Grand Ole Opry i Nashville, det vore ju något. Det måste jag ärligt erkänna.