Ett sverigedemokratiskt spöke hemsöker regeringen
Målet med regeringens migrationspolitik tycks vara att efterlikna andra länder, ställa krav, öka kontrollen – och minimera mottagandet.
HP Ledare 1/6. Det är väldigt bra att gå in i ett nytt jobb och veta precis vad det är man ska göra, sa migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) när hon gästade Axess på ett lunchseminarium för att prata om målet med migrationspolitiken. Vad som ska göras på hennes departement är tydligt definierat i Tidöavtalet.
Föga förvånande, eftersom Sverigedemokraterna ingår i regeringsunderlaget. Deras existensberättigande är migrationsfrågan, att det skulle behövas överenskommelser om den för att få SD:S stöd var uppenbart på förhand.
Det höga tempot på området märktes när utredningen om kunskapskrav för permanent uppehållstillstånd redovisades bara några dagar senare. I betänkandet föreslogs ett digitalt prov med svarsalternativ, med två delar. Både färdighet i svenska språket och kunskaper om det svenska samhället ska sättas på prov. Språkdelen ska testa hörförståelse, eftersom det är mindre personalintensivt än muntlig förmåga, och samhällskunskapsdelen genomförs enbart på svenska.
Ett godkänt provresultat ska vara ett krav för permanent uppehållstillstånd, men inte för alla grupper. Inte för äldre som har rätt till pension. Inte för minderåriga, som tar del av utbildningsinsatser ämnade att ge den typen av kunskaper. Inte för kvotflyktingar. Dessutom ska det gå att göra undantag för funktionsnedsatta eller andra som det av mycket goda skäl är orimligt att kräva uppfyller kunskapskraven. Det framstår som rimliga överväganden.
Det handlar om att uppvärdera kunskapen och medborgarskapet men också mycket om att harmonisera svensk lag med liknande länder. Många andra länder inom EU har redan den här typen av prov. Att mer likna andra länder förefaller också allmänt vara ett mål med den förda migrationspolitiken, och att öka kontrollen. Ministern menade på lunchseminariet att man inom området även arbetar för att öka friheten – men den friheten verkar mest komma i form av ökad säkerhet.
Antalet asylsökande ska minska, och ligga på EU:S miniminivå. Fler ska utvisas, för brottslighet eller bristande vandel. Arbetskraftsinvandringen ska främst vara högkvalificerad. Förutom språkkrav för permanent uppehållstillstånd och medborgarskap ska det införas kvalificering till välfärden.
En positiv sak som kan sägas om ministern är att Sverigedemokraterna inte spökar i bakgrunden av hennes resonemang. Hon började ärligt med att berätta att hon gick med i M för att partiet tydligt stod upp för öppenhet. Sverige har tidigare stuckit ut genom stort mottagande av kvotflyktingar, vilket regeringen minskat på. Samtidigt sa ministern hos Axess angående att Sverige stuckit ut att ”det är kanske inte för att 5 000 per år är så extremt många, utan för att många länder faktiskt inte tar sitt ansvar här.”
Frågan är dock då varför Sverige ska anpassa sina nivåer efter länder som inte tar sitt ansvar. Särskilt när man tydligt fokuserar på att ta emot kvinnor och Hbtq-personer som är särskilt utsatta i flyktingläger.
Brist på kontroll är inte frihet, och att ställa vissa krav på den som vill komma hit är att bry sig. Men att minimera mottagandet ökar inte nödvändigtvis kontrollen och kringskär mångas frihet, och i den ambitionen bor ett sverigedemokratiskt spöke som hemsöker regeringen.
"Frågan är dock då varför Sverige ska anpassa sina nivåer efter länder som inte tar sitt ansvar.