”Att köra lastbil är frihet”
Efterfrågan på lastbilschaufförer är stor, och en grupp medarbetare som ökar, om än långsamt, är kvinnorna. Vi följde med Emma Wixell på uppdrag i Stockholms innerstad.
Den här morgonen har Emma Wixells ettårige son fått åka lastbil till förskolan.
– Han var mycket nöjd, säger hon och ler.
Emma Wixells äldsta dotter är 12 år, och när hon var liten följde hon ofta med i bilen och sov över.
– Skulle jag vara på ett ställe tidigt på morgonen var det smartare att jag åkte dit kvällen före och övernattade, och hon tyckte det var så mysigt att övernatta i bilen.
Förarhytten är knappt ett par kvadratmeter men här finns förutom de två sätena också två bäddar. Den ena är en överslaf som går lätt att fälla ner.
– Här finns mikron, säger Emma Wixell och öppnar en lucka ovanför vindrutan.
Kylskåp finns självklart också. Just nu kör Emma Wixell mest i Stockholms innerstad, men tar då och då längre uppdrag.
– Här om veckan körde jag till Malmö, men stadskörningar passar mig bättre, jag har svårt att sitta still så länge och blir ganska fort uttråkad.
Det bästa med det här jobbet är enligt Emma att det inte känns som ett jobb.
– Det är en himla frihet! Mamma sa alltid att jag skulle skärpa mig i skolan, ”det är ingen som betalar dig för att du ska sitta och titta ut genom ett fönster”. Men vad är det jag gör nu, säger hon retoriskt och skrattar.
Hon gör så klart mer saker än tittar ut genom fönstret. Hon ska leverera i tid, och hon ska lasta och lossa. Emmas främsta egenskap som gör att hon passar för jobbet är att hon är extremt stresstålig.
– Första åren hängde jag på tutan och gapade för minsta lilla, men nu blir jag inte stressad. Tycker någon att jag är i vägen så får de väl tycka det, det rinner av mig som vatten på en gås. Att köra lastbil i stan är nog inte för alla, en del skulle nog bli skärrade.
Medtrafikanter kan vara irriterade, till och med aggressiva, berättar hon. Hon har flera gånger varit med om att de medvetet slagit sönder hennes backspegel.
– De tyckte väl att de skulle fram …
Att bli lastbilschaufför var inte ett helt självklart yrkesval från början. Först valde hon byggprogrammet på gymnasiet, men hann bli gravid innan hon skulle börja. Och efter föräldraledigheten bestämde hon sig för att börja på fordonsprogrammet i stället.
– Jag har alltid varit bilintresserad, men det är inte så att jag fått med mig det hemifrån eller så. Lite orolig var jag att jag skulle bli ensam tjej bland moppekillarna.
Men det visade sig vara fem tjejer i klassen. Och antalet kvinnor i transportbranschen ökar hela tiden. Av alla som anställdes som lastbilschaufförer under 2022 var 16 procent kvinnor, enligt Transportfackens yrkes- och arbetsmiljönämnd (TYA). Sedan 2017 har antalet kvinnliga chaufförer ökat från sex procent till nio. Generellt är transportbranschen i stort behov av chaufförer. Enligt TYA:S enkätundersökning från augusti behöver åkerierna anställa drygt 5 000 chaufförer under 2023.
– Företagen skriker efter folk. Ändå var det svårt för mig att få jobb via annonser. Jag tror att företagen slutar läsa mitt cv efter raden där det står att jag är tvåbarnsmamma, de kanske inte tror att jag klarar av jobbet. Som kvinna måste man ha kontakter i branschen.
Och visst finns det både fördomar och sexism inom yrkeskåren fortfarande.
– En gång skulle jag leverera grus och mannen som skulle ta emot det bad mig kliva ur bilen och ta av mig tjocktröjan för att han ”skulle få kolla på mig”. Jag ringde så klart min chef. Också bland kollegerna kan det finnas en jargong, säger hon och fortsätter:
– Man kan inte ta saker personligt, men framför allt måste man se till att jobba med bra chefer och ta tag i saker direkt när det händer.
” Första åren hängde jag på tutan och gapade för minsta lilla, men nu blir jag inte stressad.