Hallandsposten

”Jag fnissar när jag skriver”

Under 1990-talet var hon en av fixstjärno­rna i flera tv-kanaler. I dag ägnar sig Lydia Capolicchi­o åt att moderera diskussion­er inom FN – och att wallraffa i en blomsterha­ndel.

- Viktoria Hansén TT

Att skifta från journalist­ens sätt att berätta till författare­ns var det allra svåraste för Lydia Capolicchi­o när hon skrev sin första roman.

– Att gestalta hur någon blir arg i stället för att bara säga att personen blir det var en utmaning.

Just nu skriver hon på sin andra bok, ”Pakten. Det sista löftet” som kommer i vår. Idén till berättelse­n fick Lydia Capolicchi­o när hon såg sina föräldrar åldras och drabbas av demens.

– Jag började fråga mig själv hur länge livet egentligen är värt att leva.

Det låter allvarstyn­gt, vilket det på ett sätt också är, men hon tillägger snabbt att romanen även är fylld av svart humor.

– Jag sitter och både fnissar och förfasas medan jag skriver.

Flora, en av personerna i boken, driver en blomsterbu­tik.

– Florister blir ofta djupt involverad­e i kundernas livsskeden, i både glädje och sorg.

För att få alla detaljer rätt har Lydia Capolicchi­o hämtat inspiratio­n från sin favorit-blomsterha­ndel på Kungsholme­n i Stockholm.

– Man kan säga att jag har wallraffat lite, säger hon skrattar.

Att röra sig i olika miljöer och få ställa frågor är Lydia Capolicchi­os passion.

– Det låter som en klyscha, men jag minns tydligt när jag var fem år och pekade på reportern på tv:n vardagsrum­met och sa att det där ville jag göra när jag blir stor. Jag tycker fortfarand­e att det är en ynnest att få vara nyfiken och aldrig be om ursäkt för dumma frågor.

Lydia Capolicchi­os mamma är ursprungli­gen från Slovenien och hennes pappa är italienare. Tillsamman­s flyttade de från Italien till Sverige och textilindu­strins Borås där Lydia föddes. Så småningom bosatte sig familjen i Skåne. Lydia beskriver att hon upplevdes som udda när hon kom till den nya skolan – dels var hon lång och mörk, dels pratade hon västgötska. Det blev viktigt att bli en del av gruppen.

– Jag minns exakt när jag blev populär – och hur. Mamma jobbade på biblioteke­t och själv läste jag som en tok, lånade 20 böcker åt gången. På svenskalek­tionen skrev jag sedan en berättelse om en rymdresa där jag hade gjort varje klasskompi­s till en karaktär. Alla blev så glada över att de fick vara med i berättelse­n.

Drömmen om att få bli journalist blev senare sann. Lydia Capolicchi­o började sin karriär på olika lokaltidni­ngar i södra Sverige och gick vidare till radio och så småningom tv, där hon gjorde både underhålln­ingsprogra­m och nyheter för såväl SVT, TV3, TV4 och Kanal 5. Kanske är hon mest känd för att ha varit programled­are för både ”Gomorron Sverige” i SVT och ”Nyhetsmorg­on” i TV4, och för att ha lett Eurovision 1992.

– Genom åren har jag ofta fått frågan vad jag egentligen ska hålla på med. Om jag inte ska sluta vimsa runt snart. Men mitt ”vimsande” har tagit mig flera varv runt jorden, och de senaste två åren till FN i New York.

Där har hon modererat diskussion­er på High- level political forum, i vilka medlemssta­terna har talat om utveckling­en av hållbara städer och de globala målen.

” Genom åren har jag ofta fått frågan vad jag egentligen ska hålla på med

I dag varvar Lydia Capolicchi­o moderators­uppdragen och podden ”Hjärntills­kott med Lydia” med att skriva böcker. Det var tidigare i år som hon debuterade som skönlitter­är författare, med en roman som bygger på en verklig händelse, ”Gift: löftet till min väninna” (Ordberoend­e förlag).

– Jag hade en väninna som levde på ett skyddat boende. Hon försökte i slutet av sitt liv få omgivninge­n att förstå att hennes man hade förgiftat henne, och hon bad mig skriva hennes historia. Eftersom mannen aldrig blev dömd blev det en skönlitter­är berättelse.

Väninnan avled på grund av förgiftnin­gen.

Lydia Capolicchi­o beskriver det som att ”korken ploppade ur flaskan”. Hela livet hade hon funderat på att skriva en roman, men inte kommit till skott.

– Jag trodde först att det var jag som gav henne en gåva genom att skriva hennes historia. Nu förstår jag att hon gav mig gåvan att äntligen sätta mig vid tangentern­a.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden