Det höga och det låga är styrkan i Falkenbergsrevyn
Ordvitsar, dialekter och sexskämt blandat med smart samhällssatir, genomarbetat manus och grymma sånginsatser. Bredden i repertoaren visar återigen varför Falkenberg har Sveriges största revy.
Är Falkenbergsrevyn lokal eller nationell? Svaret är nog ”både och”, med tanke på de framgångar man haft på senare år. Utsålda föreställningar (högst total publiksiffra av alla Sveriges nyårsrevyer), utmärkelser och tv-sändningar är bevis på att detta uppskattas oavsett hur nära eller långt ifrån Ätran man bor. Och lyckligt nog så har flera av årets stora nyhetshändelser (av den typen som passar att göra revynummer av) utspelat sig i Halland, men ändå fått nationell spridning. Det är tacksamma ämnen att skämta om, som spermaskandalen på sjukhuset i Halmstad. Likaså snippadomen, som blir kvällens roligaste sång när tafatta nämndemän förgäves försöker ta reda på vad det där ordet betyder, under en paus i domstolsförhandlingarna. Även den nu före detta förbundskapten Janne Andersson tas upp, både i en sång och i kommentarer om (de uteblivna) resultaten för herrlandslaget. I det sammanhanget är det lite konstigt att inte damlandslagets Vm-medalj uppmärksammas istället. Däremot tar man upp den manliga fotbollspampen som under guldmedaljutdelning tyckte att det var lämpligt att kyssa de spanska damspelarna. Detta blir en riktigt bra och rolig låt i en mashup av ”Krama dig” och ”Lambada”.
Nio personer ingår i ensemblen, där några mestadels spelar i bandet och några har mer framskjutna positioner på scen. Men alla medverkar på olika sätt i de varierande numren och det största utropstecknet är nykomlingen Fredrik Vahlgren. Redan på direkten får den saxofonspelande gotlänningen både spela sax – och gotlänning. Detta i ett nummer om beredskapen på ön där ordvitsarna smattrar likt från en kulspruta. Precis som ifjol är detta en sketch om att Sverige närmar sig Nato – och med tanke på i vilken takt det går så kan vi kanske vänta oss en tredje raka vänta-på-natosketch i Falkenbergsrevyn 2025...
Men framförallt är Fredrik en fantastisk sångare, vilket han bland annat visar prov på i låten ”Glad i snus”, en variant av ”Stad i ljus” om tobaksskatten. I kvällens svängigaste nummer rockar han också loss som Gustav Vasa, vars 500-årsjubileum sedan kröningen hyllas med en cover på Meat Loafs ”Dead ringer for love”.
Anna Carlsson briljerar med sina dialekter och i en renodlad sketch om AI kommer hon verkligen till sin rätt. Inför en middag med makens chef har familjen skaffat sig en Ai-robot som gör alla hushållssysslor, men kan även programmeras till att likna flera olika kändisar. Här får Anna (som roboten Lillemor) visa upp sina imitationer av bland andra Mat-tina Nordström, Petra Mede och Ulla Skoog, i kvällens bästa humornummer.
Bertil Schough är lika mycket med i bandet som framme på scen. Bland annat inleder han den andra akten som narr, vilket känns passande. Han gör även en kavalkad av sexanspelande ordvitsar med trädgårdstema tillsammans med Håkan Runevad till tonernas av Hoojas ”Banan, melon, kiwi & citron”. De bägge veteranerna har sammanlagt 73 revysäsonger bakom sig och känns som trygga pelare att luta sig mot. Håkan gör som vanligt även sin karaktär Fågelskådar’n. I numret ”Sagotanten” kommenterar han först vissa politikers rädsla för att drag queens läser sagor för barn, för att sedan släppa satiren och gå
"Men framförallt är det manusarbetet och helheten som visar varför denna revy årligen är i Sverigetoppen inom genren
över till mer traditionell buskis om sprit, sex och ”käringar”.
Daniel Träff och Linnéa Lexfors har flera roliga nyheter att rapportera i ”Rätt aktuellt”. Tillsammans med Håkan gör de en kul sketch om trendiga restauranger som försöker marknadsföra maten som finare än vad den egentligen är – med en rolig knorr på slutet om att de inte är den enda branschen där man gör så. Linnéa spelar även en frustrerad gravid kvinna – inte så konstigt, med tanke på att pojkvännen råkat beställa en Epa-taxi som ska ta henne till BB i makliga 30 km/h. Dessutom sjunger hon riktigt bra, både i Gustav Vasa-låten och som Molly ”Kammar” i den årligt återkommande Artistkavalkaden.
Det blir ett par hyllningsnummer också. Sveriges sju segrar i Eurovision Song Contest tas upp i ett snyggt medley och sedan får även Lasse Berghagen en fin uppskattning. Flera av hans hits kläms in i en omgjord text till ”En kväll i juni”, men den gamla lalala lala la la-refrängen är kvar och här får publiken hjälpa till. Ska publiken nån gång sjunga ihop med ensemblen så är det väl passande just när man ska hylla ”Mr Allsång på Skansen”.
De flesta nummer håller hög klass. Vissa känns dock lite för uppenbara, som när två berusade män ska diskutera Socialstyrelsens rekommendationer om hur mycket alkohol man bör dricka. Ordvitsandet med en göteborgsk Barbie och Ken (Barbro och Glenn) hade man kunnat göra mer av. Sketchen med Antikrundan blir också lite väl förutsägbar, även om Anna gör en lysande Anne Lundberg.
Men totalt sett är det en hög nivå på allting. Likaså scenografi, kläder och koreografi ska lyftas, samt återigen bandets insatser. Men framförallt är det manusarbetet och helheten som visar varför denna revy årligen är i Sverigetoppen inom genren. Sjunga kan många, dansa eller göra imitationer. Att parodiera kändisar är det många som gör. Vass samhällssatir kan flera göra – likaså underbältethumor. Men allt detta på en och samma kväll, av samma skådespelare inom alla kategorier? Där ligger styrkan i det här gänget – där finns det bara Falkenbergsrevyn.