Dags för alla att förstå – det finns ingen skola för alla
Det är för jävligt att alla dessa barn och ungdomar ska bli behandlade så här på grund av att samhället inte ger dem vad de enligt lag har rätt att få. Det finns ingen skola för alla. Det finns inte. Det skriver läraren Isabella Waxegård i ett längre brev till ledarsidan om det svenska skolsystemet.
Den här texten är till just dig. Den är även till kommunen, regeringen, riksdagen och alla däremellan. Jag ska försöka få alla att förstå hur dagens verklighet ser ut. Hur orimliga krav det ställs på både vuxna och barn i skolvärlden och samhället. Hur så många barn och ungdomar som faller mellan stolarna, glöms bort och sedan förväntas bidra till ett bra samhälle.
Skäms på er alla som bara skäller, pratar dåligt eller skuldbelägger dessa barn och ungdomar. Du har ingen aning om deras bakgrund, stöttning eller vägledning in i vuxenlivet och samhället. Vad har du gjort för att alla dessa barn och ungdomar ska känna sig som en del av samhället?
Jag arbetar som lärare och mentor på en skola i ett utsatt område. Mina arbetsuppgifter som lärare är självklara. Jag ska planera, anpassa och genomföra undervisning. Dokumentera, återkoppla, bedöma och betygsätta elevernas kunskapsutveckling. Jag ska även bygga relationer, skapa ordning och reflektera kring allt administrativt och praktiskt arbete jag gör. Utöver mina arbetsuppgifter ska jag även hålla mig uppdaterad kring forskning som handlar om mina arbetsuppgifter. Som arbetande lärare på 100 procent har jag 35 timmar platsförlagd tid. Utöver de platsförlagda 35 timmarna har jag 10 timmar förtroendetid. Jag arbetar alltså 45 timmar i veckan. Arbetsuppgifterna och arbetstiderna är samma för alla lärare.
Det finns ungefär 4 000 kommunala grundskolor i Sverige. På dessa skolor går det ett stort antal elever. Över en miljon. Varenda en av dessa elever är unik. Varje enskild elev har sina egna tankar, utvecklingskurvor, känslor, behov, förmågor och personlighet. I kommunal skola blir man placerad på en skola i närheten av där man bor. Eftersom samhället är uppdelat i områden efter socioekonomiska förutsättningar, följs denna uppdelning in i skolan. Nu till saken.
Det är inte bara eleverna som skiljer sig åt. Skolorna gör det också. Ska vi se till verkligheten och inte försköna hur det faktiskt är, handlar det till största del om den socioekonomiska uppdelningen. I områden med låg socioekonomisk status förekommer bland annat kriminalitet och förutsättningarna i hemmen ser oftast olika ut. Nu menar jag inte att allt är bra i områden med hög socioekonomisk status och dåligt i områden med låg socioekonomi. Men det är en stor påverkande faktor till att skolorna skiljer sig åt.
När jag påstår att skolorna skiljer sig, så menar jag den generella inställningen och förståelsen om skolan från både elever och vårdnadshavare. Elevernas förutsättningar till stöd och utveckling hemma kring skolans ämnen. Elevernas sätt att bemöta andra, deras attityd, eget ansvar och framtidssyn. Nu generaliserar jag, men för att alla ska förstå, måste jag lägga fram det som faktiskt är det uppenbara.
Vi alla har olika förutsättningar gällande både ekonomi, kunskaper och förmågor. Men tänk dig att även ha språket som en stoppkloss. De flesta eleverna på skolan jag arbetar på har ett annat modersmål än svenska. Utöver det har många av vårdnadshavarna själva inte gått i skolan i Sverige. Detta resulterar i att de inte har någon erfarenhet av det svenska skolsystemet. Det är tuff konkurrens på gården hemma där ”den tuffa” är den man ser upp till. Desto grövre ord du använder, desto mer ”status” har du. Att röra sig i gäng och hota med att vänner, syskon eller kusiner ska göra det ena och det andra är vardag, det räcker med att någon kollat fel på en annan. Glöm inte, detta är fortfarande en generalisering.
Hur kan man förvänta sig att dessa barn och ungdomar ska förstå alla normer i vårt samhälle? De har ju aldrig fått möta dem och träna på dem. Hur kan det vara rimligt att de ska kunna komma till skolan och förstå det sociala spelet när de aldrig fått möta det eller tränat på det?
Hur är det rimligt att alla lärare har samma arbetsuppgifter och samma tidsramar när skolorna ser så olika ut? Där jag arbetar får jag överlag lägga nästan all planeringstid jag har på den platsförlagda tiden för att stötta mina elever och reda ut konflikter eller bråk. Jag får överlag lägga många av mina förtroendetimmar på ytterligare konflikt- och bråkhantering, dokumentering av kränkningsanmälningar, kontakt och möten med vårdnadshavare. Det är inte bara möten med vårdnadshavare, det är även med andra parter på skolan för att hitta lösningar på hur många av elevernas skolgång ska fungera och bli bättre.
Tycker du det är rimligt? Jag ska göra ett arbete med alla lärarens arbetsuppgifter inom en satt tidsram plus att jag ska ta hand om, lära känna, finnas där, stötta i olika situationer där det blir fel under dagen, hantera deras frustrationer för att försöka anpassa sig, skriva kränkningsanmälningar, ha flertal möten som inte handlar om elevens kunskaper utan beteende, lära ut samhällets normer, förklara vad som är rätt och fel, stoppa våld, vara en axel att gråta mot, ett skyddsnät mot hårda och elaka ord, en vägledare i ett hårt system av hierarkier och så vidare. Listan kan göras väldigt lång. Glöm inte nu att det finns många skolor som inte har dessa ”extra” uppgifter, men vi förväntas ändå göra samma arbetsuppgifter gällande läraryrket. Inom samma tidsram. Absurt.
Självklart är dessa situationer något man får räkna med inom skolan. Barn är barn, de kommer att hamna i konflikter och bråk ibland. Man kommer att behöva ta kontakt med vårdnadshavare av olika anledningar ibland. Men det är det som är skillnaden,
ibland. Ibland kontra varje dag. Jag menar verkligen inte att alla lärare som inte jobbar på skolor i utsatta områden förtjänar mindre eller borde göra mer. Ni är hjältar, ni gör en fantastisk insats för samhällets framtid. Men någonstans måste det göras en jämförelse. För det ser olika ut. Det vet många av er redan om. Jag tror och hoppas att alla mina lärarkollegor runt om i landet håller med och förstår meningen med denna text, oavsett om man arbetar på en skola där de flesta kommer från områden med hög eller låg socioekonomisk status.
Jag ska göra det lite lättare för er. För dig som arbetar inom restaurang och är kock. Du arbetar 100 procent. Tänk dig att din arbetsdag är densamma som nu, men du måste laga dubbelt så mycket mat, med färre verktyg och du har en helt ny meny. Du som är servitris eller servitör, du måste ta hand om dubbelt så många bord. Du som arbetar i verkstad, alla bilar som kommer in har dubbelt så mycket ”fel” som det stod i bokningen, men du måste fortfarande göra jobbet på samma tid som bokningen visar.
Du som är lokalvårdare, du får veta att din kollega inte längre ska jobba kvar, men du förväntas hålla uppe både dina och hens arbetsuppgifter. Du som är chef, du får dubbelt så många anställda att ta hand om. Du som är säljare, företagen fördubblar priserna på det du säljer, men förväntar sig samma säljresultat av dig som innan. Du som arbetar på kontor, du förväntas ta hand om dubbelt så många fakturor eller ansökningar eller dokument som innan, men på samma tid. Du som arbetar inom politiken, du förväntas ta fram lösningar på alla samhällets problem utan extra pengar och verkställa dessa samma dag. Det är helt orimligt. Det är fullständigt omöjligt. Det är inte hållbart.
Hur kan man inte se till att skolor som behöver mer tid åt eleverna får mer tid till det?
Hur kan man inte inse hur illa det är? Hur mycket ska elever och vuxna på dessa skolor behöva lida? Hur är det möjligt att det får ser ut så här?
Jag bjuder in er, kommunen, regeringen och riksdagen, till att följa mig och mitt arbete under hur lång period ni anser rimlig. Jag bjuder in er att se era krav på mig, och min faktiska omöjlighet till att upprätthålla det inom mina arbetstider. Jag hoppas att fler inom skolvärlden, på olika skolor, öppnar upp dörrarna för er så ni får se. Får se hur stor skillnad det är mellan alla skolor. Hur orimliga krav ni ställer på många vuxna och barn i skolan beroende på vilken skola man kollar på. Skäms på er.
Det är för jävligt att alla dessa barn och ungdomar ska bli behandlade så här på grund av att samhället inte ger dem vad de enligt lag har rätt att få. Det finns ingen skola för alla. Det finns inte. Det är omöjligt att uppnå detta med de krav som finns. Det är omöjligt att uppnå detta med den tidsramen vi har. Det är omöjligt att uppnå detta utan att vi får fler utbildade personer på rätt plats. Det är omöjligt att uppnå detta. Kom till oss så får ni se och uppleva det.
Jag älskar mitt jobb. Jag ger allt jag har och lite till på min arbetsplats. Jag har en förstående och stöttande ledning och fantastiska kollegor. Men jag räcker ändå inte till. Hjälp mig att vara tillräcklig. Hjälp mig och mina kollegor att orka jobba kvar på dessa ställen där det krävs så mycket av oss. Hjälp oss hjälpa dessa barn och ungdomar. Det måste hända något nu. För detta, det är helt absurt. Det hänger på er att så många kommer ut i samhället och hamnar fel. Vi gör allt vi kan, men vi behöver hjälp.
Vem är det som kan hjälpa oss? Det är ni sitter på makten. Hjälp oss. Hjälp mig, mina kollegor och barnen.