Iskallt, mörkt och jävligt i nya ”True detective”
True detective: Night country HBO Max, 6 avsnitt
Av: Issa López.
Med: Jodie Foster, Kali Reis, John Hawkes, Finn Bennett, Christopher Eccleston, Fiona Shaw, Anna Lambe, Aka Niviâna, m.fl. Premiär 15 januari. ****
Det är jul i Alaska. En enögd isbjörn vandrar längs den översnöade stadens ödsliga huvudgata. En infrusen människa vaknar till liv och skriker ut sin dödsångest. En avliden människa dansar barfota på isen och visar vägen till något ännu obehagligare. Välkommen till det festliga samhället Ennis, ett trist och charmlöst ”Twin Peaks” strax norr om polcirkeln, och säg hej till den nya säsongen av ”True detective”.
Det enda som bryter av mot det kompakta mörkret och den frustande kylan är en bedövande känsla av hopplöshet. Här finns ett helvetiskt istäcke, en plågad ursprungsbefolkning och Jodie Fosters i grunden välmenande men buffliga, intensiva och gränslösa mordutredare Liz Danvers som ligger med sin chef (spelad av Christopher Eccleston) och tvingar sina medarbetare att jobba över på julafton eller ringer dem klockan 03.30 med frågor som kan och borde vänta tills nästa dag.
Ramberättelsen och själva polisutredningen i den nya säsongen av ”True detective” kretsar kring en grotesk köttklump med sex ihjälfrusna, troligen mördade, polarforskare som långsamt tinar upp i en ishall medan Jodie Foster och hennes poliskollega Navarro (Kali Reis) kämpar både med och mot varandra och för att få ihop det bisarra, definitivt mystiska och eventuellt övernaturliga dödspusslet.
Samtidigt stångas pappa Hank och sonen Peter (en alltid lysande John Hawkes och Finn Bennett) med sin egen inbördes relation såväl som med sina yrkesroller inom Alaskas polismyndighet. Det går sådär.
Peter är satt att bevaka den tinande köttklumpen med mänskliga rester och har svårt att få ihop familjelivet med jobbet. Den problemtyngde Hank jagar kärleken och letar i vanmakt och frustration på andra sidan av Berings sund. Inte heller det går så bra. Livet vill liksom inte falla på plats för någon av invånarna i den här gudsförgätna, snöpiskade avkroken på randen till Norra ishavet.
Det är som sagt jul i Alaska. Men inte ens Rudolfs röda mule skulle kunna tränga igenom och lysa upp det kompakta mörkret för att guida tomtefar rätt. Han är för övrigt långt härifrån. Friden finns hela tiden någon annanstans.
”True detective: Night country” präglas av ett mänskligt elände och genomsyras av en närmast total uppgivenhet. Det är dock inget nytt för den här antologiserien, vars tidigare säsonger har utspelat sig i Louisiana med Woody Harrelson och Matthew Mcconaughey, i Kalifornien med Colin Farrell och Rachel Mcadams och i Ozarkbergen med Mahershala Ali och Stephen Dorff. Att man nu har placerat handlingen i den mest yttersta av utposter med mörkret som enda färdkamrat känns som ett naturligt steg. Och Jodie Foster imponerar stort i rollen som kantig och vass mordutredare.
För visst fungerar också den fjärde säsongen av Nic Pizzolattos hyllade kriminalserie – den här gången skapad av producenten, författaren och regissören Issa López. Det är spännande, rätt äckligt och djupt obehagligt även om de övernaturliga inslagen stundtals kan kännas
BILD: HBO MAX
lite krystade och den Tarantino-doftande avslutningen lite ... snopen. Och nej, det finns inget Ennis i Alaska. Det närmaste vi kommer i verkligheten borde vara Utqiagvik (tidigare Barrow) i North Slope Borough, den nordligaste bosättningen i USA.
Däremot är Billie Eilish ”Bury a friend” som löper genom hela serien ett lika sugande och suggestivt ledmotiv som Handsome Familys ”Far from any road” från den första säsongen. De fungerar verkligen perfekt som obehagliga stämningssättare. Men du kommer aldrig att lyssna på ”Twist & shout” på samma sätt igen.