Frankrike demonstrerar mot rasism: ”Nya lagarna absurda’’
Samtidigt som Frankrike håller på att lagstifta om utomeuropeiska migranters rättigheter, sveper en våg av solidaritet med invandrare genom landet. Med helgens 164 demonstrationer har den nye och blott 34-årige premiärministern Gabriel Attal mött sina första stora protester.
Det finns vissa likheter mellan det svenska Tidöavtalet och de franska drastiska migrationslagarna. I Frankrike röstades dock regeringspartiet Pånyttfödelses lagförslag redan i höstas igenom i nationalförsamlingen med stöd av högerns och extrema högerns röster. Även senaten har antagit dem.
Likt de svenska planerna går de bland annat ut på att öka antalet utvisningar och försvåra medborgarskap för medborgare utanför EU.
Inom regeringspartiet försvarar man lagarna med att det blir nästintill omöjligt för illegala invandrare att stanna i landet och att det ska bli svårare att lockas till EU med drömmen om försäkringskassa och A-kassa.
Både till vänster och höger anses lagstiftningen ha fått extremhögerns Marine Le Pen att jubla.
Frankrikes nye premiärminister Gabriel Attal, den yngste genom tiderna och som tillträdde så sent som den 9 januari, är också entusiastisk.
– Man kan inte ta emot alla, har han sagt till franska medier. Dessutom har han lovat att 2 000 läkare som kommer från länder utanför EU ska få stanna.
Men nu säger många fransmän nej till lagarna, som den 25 januari ska synas av författningsrådet. Rådet har alltså möjligheten att stoppa lagarna om de strider mot den franska konstitutionen.
Benoît Teste, chef för lärarnas fackförening FSU, tror inte att premiärminister Gabriel Attal hade väntat sig så stor uppslutning i dagens demonstrationer.
– De har blivit startskottet för en rörelse som går emot de rent rasistiska lagarna, säger han till GP.
201 kändisar har i ett upprop uppmanat människorättsorganisationer, politiker och troende att ställa upp i demonstrationer på 164 platser i landet. 150 000 personer beräknas ha deltagit i hela landet, enligt facket. Polisens statistik ligger på 75 000 personer.
I demonstrationståget som i Paris startade på Place du Trocadéro mitt emot Eiffeltornet, talade Europaparlamentarikern och vänsterpolitikern Manon Aubry om Sverige.
– Jag är chockad över den svenska regeringens planer att också genomdriva anti-migrantlagar. Genom att göra utlänningar mer olyckliga, mår självklart inte herr och fru Svensson (Dupont på franska) bättre, säger Manon Aubry.
Hon tror att dagens motstånd kommer att försvåra Macrons och Attals försök att flirta med extrema högerns väljare i migrationsfrågan.
– När folk insett att fattiga utländska städerskor inte kommer att få bostadsbidrag bara för att de inte levt tillräckligt länge i landet, kommer nog många att inse att lagarna är omänskliga.
Unga Lili Anselmetti och Romane Gréard har trotsat det grådaskiga och kyliga vädret. Båda studerar statsvetenskap och historia vid universitetet.
Tjejerna tycker att lagarna är absurda och talar om den franska republikens motto ”Frihet, jämlikhet, broderskap” och påminner om att landet i flera sekler byggt upp sitt välstånd och kulturella rikedom just tack vare utländsk arbetskraft.
– Några vardagliga exempel är hur coolt det är att under en fest smaka på de tunisiska studenternas tonfiskbrik gjord på filodeg och erbjuda dem en fransk ostpaj i sin tur, säger Lili Anselmetti.
– Eller tack vare marockanska studenter upptäcka deras fantastiske författare Tahar Ben Jelloun, inflikar Romane Gréard.
I lagarna finns paragrafer där man planerar att chockhöja studieavgifterna.
– Då kan bara de allra rikaste stanna och de andra kastas ut från universiteten. Lagarna skiljer inte bara människor av olika nationalitet åt, utan även rika från fattiga, säger tjejerna.
Benoît Hamon var socialistpartiets presidentkandidat i valet 2017. Han känner till fenomenet med afghanska migranter som utvisas från Sverige och skickas tillbaka till terrorn i hemlandet.
– Var och en inser nog att Sveriges ekonomi inte skulle förbättras om afghanerna pekas ut som syndabockar för era samhällsproblem säger han till GP, och tillägger:
– I allmänhet måste alla Eu-politiker koncentrera sig på samhällets verkliga problem som inflation och ökade klasskillnader.